Blomstersystrar [SV]

Titel: Blomstersystrar
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Färdigskriven: Nej
Rating: G. Den är ganska ”snäll”, men jag kanske ändrar ratingen med tiden. Det är viktigt att man är uppmärksam på vilket tidsplan kapitlet utspelar sig i, för jag kommer att hoppa mellan olika sådana.
Handling: Juli 1971. Systrarna Evans sysslar med små trollkonster. En dag får dem varsitt brev, en inbjudan till att börja på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. De vågar knappt tro sina ögon och blir alldeles till sig av glädje. Väl på trolldomsskolan börjar intriger och mystiska saker att hända.

Den här ficen handlar om hur det skulle ha varit om Petunia också hade fått ett brev, om de hade varit så hängivna varandra att Severus inte skulle ha kunnat komma emellan dem och vad som skulle ha hänt den natten då Lily och James dog om Petunia hade stått nära sin syster.
Jag har ändat på vissa saker givetvis, så att det ska passa in bättre i berättelsen.

Enjoy the reading!

Ett litet smakprov:
Petunia tittade i kuvertet igen. Där fanns det ytterligare ett papper, där det mycket riktigt stod vad som behövde införskaffas innan terminsstarten.
Petunia var helt förstenad. Detta var overkligt. Hogwarts skola för häxkonster och trolldom? Magi fanns ju inte. Det var bara i sagor och berättelser som sådant förekom. Hon tittade på Lily, som bar samma frågvisa uttryck i ansiktet som hon själv.
”Får jag läsa?” sa mrs Evans.
Petunia såg hur hennes nyfikenhet långsamt förvandlades till något helt annat medan hon läste. Petunia kunde inte sätta fingret på vad det var.
”Men detta är ju...helt otroligt”, sa hon.
Petunia trodde knappt sina öron. Hon, deras mamma, som var den mest alldagliga och normala människa man kunde tänka sig, hade just sagt att detta var otroligt.
”Flickor – ni ska få börja på en trolldomsskola! Det är ju helt och hållet fantastiskt!”
Nu kunde Petunia verkligen tro på vad hon hade läst. Om hennes mamma gjorde det så gjorde hon det. Hon skulle få börja på en skola för magi. Ett obeskrivligt glädjerus gick igenom henne och inom loppet av fem sekunder stod hon, Lily och mrs Evans och hoppade runt i köket och kramade varandra.
”Petunia, Lily. Jag är så stolt över er.”

Någon som vill läsa meeeeer?

Jag vill läsa mer! Låter superbra! *bevakar* ^w^

Tack så mycket, Knizzlare! :3
Här kommer första kapitlet!

Kapitel 1

Cokeworth, juli 1971
Det var en stekhet dag i juli. Solen gassade ner på ängarna och inte en vindpust ven. Det var obeskrivligt varmt, något som man var van vid vid den här tiden på året. På en mjuk, grön gräsmatta som tillhörde ett tegelhus en bit utanför Cokeworth satt två flickor i elvaårsåldern. De såg på varandras händer. Varannan sekund lyckades de trolla fram små styvmorsvioler i dem. Så fort de knöt igen händerna försvann blommorna och istället trollade de fram något större, en krokus. De två flickornas namn var Petunia och Lily Evans. De var tvillingsystrar, båda födda i maj. Vad de höll på med visste deras föräldrar ingenting om. De kunde inte trolla fram blommor i händerna, det var knappt att mrs Evans lyckades odla några vårlökar i deras trädgårdsrabatter. Emellertid hade vårlökarna förmultnat för länge sedan, nu stod istället kärleksörterna i praktfull blom.
”Titta här, titta! Jag lyckades trolla fram en ros!” sa Lily.
Petunia böjde sig fram och betraktade den sammetsröda rosen. När hon tittade sig omkring i trädgården såg hon att det regnade ner små rosenblad på dem, i samma färg som rosen Lily hade trollat fram. Petunia reste sig upp och såg på den klarblåa himlen. I ögonvrån skymtade hon en gestalt.
”Vad gör du här, Severus?” sa hon. ”Är det du som gör det här?”
Hon höll ut armarna för att visa vad hon syftade på. Severus nickade. Han hade stått ett tag bakom häcken och spionerat på tvillingsystrarna. Han hade svart, axellångt och flottigt hår och var klädd i en solkig svart kavaj, ett par svarta kortbyxor, vita, höga strumpor och ett par slitna svarta skor.
”Ni är som jag. Ni kan också trolla.”
Petunia och Lily stirrade på pojken. Som han? tänkte de.
”Ni kan trolla. Det kan jag med”, sa Severus.
Plötsligt susade det något stort och fjädrigt över deras huvuden, en uggla. Den höll något fyrkantigt i klorna. Lily skrek till och Petunia duckade men Severus stod stilla, helt oberörd. Ugglan fortsatte upp mot huset och till flickornas förvåning flög den rakt in genom det öppna fönstret. Några ögonblick senare hörde de deras mammas skrik och ugglan flög genast ut igen.
”Lily! Petunia!” ropade deras mamma gällt.
”Kommer, mamma!” sa flickorna i kör. De sprang upp till huset och fann deras mamma sittandes vid köksbordet med två brev i handen.
”De här breven kom just med... en...”
”En uggla. Vi såg den”, sa Petunia.
”De är adresserade till er”, sa mrs Evans.
Hon räckte dem varsitt brev. Lily och Petunia tog emot dem och läste vad som stod på kuvertet.

Miss P. Evans
Grisbane Road 107
Cokeworth

Adressen var skriven med ett trådtunt, smaragdgrönt bläck. På baksidan fanns ett djuprött sigill, lika rött som rosen, stämplat med någon sorts sköld. Petunia kunde urskilja fyra olika figurer, men inte vad de föreställde. De omgav ett stort ”H”.
Petunia tittade på Lilys kuvert. Det såg likadant ut, förutom att det stod ett ”L” istället för ett ”P” på framsidan.
Petunia rev upp kuveret med pekfingret, drog ut papperet och började läsa:

HOGWARTS SKOLA FÖR HÄXKONSTER OCH TROLLDOM
Rektor: Albus Dumbledore
[Innehavare av Merlin-orden av första graden, storhäxmästare, överstetrollkarl, högste storpamp i Häxmästarnas Internationella Samfund]

Kära miss Evans, vi har nöjet att meddela er att ni har tilldelats en plats vid Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Härmed bifogas en lista på alla böcker och all utrustning som behövs.
Terminen börjar den 1 september. Vi förväntar oss er uggla senast den 31 juli.

Er tillgivna
Minerva McGonagall
Biträdande rektor

Petunia tittade i kuvertet igen. Där fanns det ytterligare ett papper, där det mycket riktigt stod vad som behövde införskaffas innan terminsstarten.
Petunia var helt förstenad. Detta var overkligt. Hogwarts skola för häxkonster och trolldom? Magi fanns ju inte. Det var bara i sagor och berättelser som sådant förekom. Hon tittade på Lily, som bar samma frågvisa uttryck i ansiktet som hon själv.
”Får jag läsa?” sa mrs Evans.
Petunia såg hur hennes nyfikenhet långsamt förvandlades till något helt annat medan hon läste. Petunia kunde inte sätta fingret på vad det var.
”Men detta är ju...helt otroligt”, sa hon.
Petunia trodde knappt sina öron. Hon, deras mamma, som var den mest alldagliga och normala människa man kunde tänka sig, hade just sagt att detta var otroligt.
”Flickor – ni ska få börja på en trolldomsskola! Det är ju helt och hållet fantastiskt!”
Nu kunde Petunia verkligen tro på vad hon hade läst. Om hennes mamma gjorde det så gjorde hon det. Hon skulle få börja på en skola för magi. Ett obeskrivligt glädjerus gick igenom henne och inom loppet av fem sekunder stod hon, Lily och mrs Evans och hoppade runt i köket och kramade varandra.
”Petunia, Lily. Jag är så stolt över er.”

Under de kommande veckorna brevväxlade mrs Evans och miss McGonagall. Hon berättade var de skulle handla alla saker (på ett ställe som kallades för Diagongränden i London), vart trolldomsskolan låg och hur de skulle ta sig dit. Den första september skulle ett tåg, Hogwartsexpressen, avgå från King's Cross station i London. Perrongen, 9 3/4 , kunde man inte inte se med blotta ögat, utan den fanns bakom en barriär mellan perrong 9 och 10. Miss McGonagall berättade att det skulle finnas en vakt där som skulle hjälpa dem att komma till perrongen.

Den 24 augusti hade familjen Evans planerat att åka in till London för att inhandla skolmaterialet. Kvällen innan satt Petunia och Lily förväntansfulla inne i Petunias rum.
”Imorgon”, sa Petunia, ”imorgon ska vi verkligen åka till Diagongränden!”
”Och köpa trollstavar!” fyllde Lily i.
”Och trolldomsböcker!”
”Och mantlar!”
”Och varsitt husdjur!”
”Tror du att vi får det?”
”Klart vi får! Vad vill du helst ha?”
”Jag vet faktiskt inte. Jag älskar ju katter, men ugglor är verkligen vackra.”
”Jag tror att jag vill ha en uggla i alla fall!”
Det knackade på dörren. Mr Evans steg in i rummet.
”Läggdags, flickor. Imorgon måste vi vara pigga och utvilade.”
”Javisst”, sa Lily. ”Godnatt, tvilling!”
”Godnatt”, sa Petunia och kramade om sin syster. Mr Evans kysste henne på pannan, stoppade om henne och släckte sedan sänglampan.
Så fort hennes pappa hade stängt dörren tände Petunia lampan igen. Hon plockade fram brevet ur nattduksbordet och läste om det flera gånger, för att vara övertygad om att hon inte hade missat något. Hon vågade knapp tro det, att hon och hennes syster om lite drygt en vecka skulle sitta på tåget som skulle ta dem till Hogwarts. En dröm hade besannats, en dröm ingen av dem någonsin ens vågat drömma.

Jättebra, är väldigt nyfiken på vad som kommer att hända!

Meeeer nu. Bevakar. Ny läsare. Bra. Jätte. Bra.

Meeer! Jättebra. Jag är ny läsare och *Bevakar!

Visst är den bra??

Du skriver jättebra! Längtar efter mer.

meer nu snälla

Meeer!