Krukan i Gryffindors sällskapsrum

Jag hade tänkt skriva en berättelse ur en krukas vinkel. Krukan är placerad i Gryffindors sällskaps rum och ser och hör allt som Harry, Ron och Hermione pratar om.
Denna berättelse är inte verklig (bara så du är bered).

Kapitel 1
________
De blöta vattendropparna drack jag upp så fort som möjligt för att eventuellt få mer. Professor Sprout som hade vattnat mig gick ut ur sällskapsrummet och lämnade mig ensam kvar på fönsterbrädan då Harry kom inrusande genom porträtthålet.
- Jag lovar det var inte meningen att bita honom. Jag lovar, sa han och det var inte fören då jag märkte Ron som han släpade på.
- Det kanske inte var meningen men du gjorde det ändå, hörde jag Hemione säga med sårad röst. Harry fortsatte att försöka övertyga Hemione om att det inte var meningen att bita Ron i magen. Hermione som redan hade förstått att det inte var meningen lade sig och grät på en av sofforna. Ron reste sig plötsligt upp och rusade fram mot mig.
- Wow, äntligen har vi fått en kruka i vårt sälskapsrum också, sa han. Harry och Hermione kom strax efter. Eftersom att jag gillade att stå i rampljuset njöt jag mycket av den lilla stunden som de stod och beundrade mig. Hermione var den som tröttnade först, så när hon beundrat mig i bara 2 timmar sa hon:
- Nu går vi och hälsar på Hagrid. Harry brast i gråt.
- Nej, snälla kan vi inte gå och hälsa på Filch istället, sa han och ställde sig på knä framför Hermione. Ron följde snabbt hans exempel, men bad med lite mer inlevelse i rösten vilket fick Hermione att gå med på förslaget. Jag lämnades ensam kvar en gång till men inte en lång stund för snart kom Sprout in igen för att vattna mig en gång till.

Ehe ganska konstig berättelse men...

He, he jag vet

Kapitel 2
_________
När Harry Ron och Hermione kom tillbaka igen hade de med sig något i form av ett hjärta.
- Är inte Argus den snällaste i världen? sa Hermione och lyfte av locket från den hjärtformade saken som jag senare fick reda på var en chokladask. Hon drog in alla ljuvliga dofter av chokladbitarna som låg i asken och suckade.
- Och kolla bara på kortet vi fick, sa Ron och började läsa med kraxig röst: Här får ni en chokladask på alla hjärtans dag. Till mina favorit elever. Puss och kram Argus och Mrs Norris. Egentligen var det inte alla hjärtans dag, det visste jag eftersom att jag brukade få ett kort då och jag hade inte fått det idag. Men Argus kanske inte fick några kort och visste därför inte att det inte var alla hjärtans dag idag. Ron kramade om kortet och vände sig mot mig. Helt förbluffad över att jag fortfarande stod kvar på samma ställe som förut. De satte sig ner i soffan och åt snabbt upp alla de supergoda chokladbitarna utan att dela med sig.

Oh, Filch är alltid så godhjärtad! ♥ Men, älskar den wierda stilen novellen har!!! ♥

Ja, jag vet. Filch är bara sååå snäll.

Okej, förra kapitlet blev väldigt kort så här kommer en fortsättning på den.

Kapitel 2 del 2
________
Det var ganska oschysst att inte dela med sig med mig. Jag som inte hade gjort något ont. Visserligen hade jag ingen mun att tugga det med men ändå, de behövde väl inte vara elaka för det. Jag låg* och grubblade över det där hela natten. Att dela lika verkade vara väldigt svårt. Jag hade sett från min fönsterbräda att Ron tagit minst två tredjedelar av chokladen och Harry resten medan Hermione låg på golvet och gjorde läxan. Hon hade babblat om att den var alldeles för enkel och att "vingardium leviosa"** var värsta barnleken.
När jag vaknade var sällskapsrummet tomt och solen stod högt på himlen. Jag hade försovit mig och missat det roligaste på hela dagen! Stressen på morgonen innan frukosten, att klä på sig, borsta tänderna m.m var så kul att se på (speciellt Neville) att man nästan kissade på sig. Visst jag erkänner jag kan inte göra det, men det var i alla fall väldigt kul. Men idag hade alla redan gått ner och ätit frukost. Och min dag var förstörd.
_______
*Egentligen låg jag inte utan stod i min kruka som jag alltid gör på nätterna (och dagarna).
**säkert felstavat, det är därför jag förklarar att det är den här svävargrejen.

O_o Coolt! Go Hermionie!!!

Bra!!

Kapitel 3
____________
Nästa dag var nästan helt som vanligt. Hermione satt i en fåtölj och på vardera armstöd låg Harry och Rons huvuden* och kollade intresserat på när hon gjorde läxan. De var försvar mot svartkonster som hon höll på att göra och Harry och Ron gjorde allt för att slippa göra den. Egentligen så orkade de inte göra de andra läxorna heller så de låg i en prydlig hög på nattduksbordet tillsammans med försvar mot svartkonster. När Hermione tröttnat på att plugga bad hon de följa med till biblioteket. Men då bröt Harry genast ihop och samma gest som för några dagar sedan utspelade sig. Jag kollade inte särskilt mycket på hur Harry och Ron bad om att gå till Filch och jag märkte knappt när de sprang ut ur porträtthålet efter att Hermione svarat ja. Det hade inte hänt något speciellt under dagen när det blev läggdags. Och efter att Harry Ron och Hermione hade gått och lagt sig och efter att professor Sprout hade vattnat mig en sista gång så somnade jag in.
När jag vaknade nästa morgon så blev jag nästan så chockad att jag skrek som en stucken gris. Bredvid mig på fönsterbrädan stod en annan krukväxt. Den var mycket gulligare än jag och självklart blev jag mycket avundsjuk. Jag förstod att min tid som "den-mest-berömda-växten-i-Gryffindors-sällskapsrum"var över. De skulle självklart avguda den nya, gulliga växten mer. Jag blev ultragrön av avund. Varför skulle jag behöva dela fönsterbräda med den här växten?
_________________________
*Jag menar förstås inte att deras huvuden hade lossnat från kroppen. De satt fortfarande kvar där de brukade. Det jag menar är att de lutade huvudena mot fåtöljens armstöd.

Haha! Den är ju bra! mer!! *Bevakar*

Rolig!! Skriv mer!!