Dröm i uppfyllelse?

Det här är min första ff! Och den suuuger! x3
Hoppas ni gillar den även om det inte är särskilt troligt -.-

Det handlar om Cinesa som är en mugglarfödd flicka. Hennes pappa är mugglare och hennes mamma mugglarfödd. Alltså, det är inte troligt att Cinesa är en häxa. Ändå drömmer hon... hon drömmer om Hogwarts, och hon drömmer om magin. Tio år har gått och hon har inte visat det minsta antydan till magi. Aldrig när hon blivit upprörd, aldrig när hon blivit arg. Hon brukade i smyg ta hennes mammas gamla trollkonstböcker som låg och skräpade i källaren och läsa ur dem. Hon låtsades att hon befann sig i Hogwarts sällskapsrum i himmelsängen. Nästa dag blev hon alltid lika besviken när hon insåg att det inte var sant.

Cinesa bor i en fattig lägenhet tillsammans med sina föräldrar. Hon har inga syskon och inga husdjur eftersom hennes pappa är pälsallergisk.
Hon går på en skola full med mobbare, lärarna är taskiga men en av de är väldigt vänlig mot henne, och det är Proffesor Comery.

Ska jag börja?

JAA!! BÖRJA!!!

Taack!
Okej....

Kapitel 1
Ingen häxa

Cinesa låg i sängen och läste igenom Hogwarts historia för femte gången. Försiktigt vände hon sida och lyssnade efter steg men hörde inga, hon suckade och uppslukades av boken igen. Ungefär halvägs genom sidan hördes plötsligt steg i trappan. Fort som ugglan gömde hon boken under kudden och drog upp en serietidning istället. Förskräckt såg hon att den var på fel håll och vände på den, vilket orsakade ett frukansvärt prassel, som om någon skakade en buske. Cinesas mamma steg in genom dörren med ett förvånat uttryck i ansiktet.
"Hej gumman! Allt väl?", sa hon lite osäkert.
"Ehm... jadå mamma!", sa Cinesa snabbt. Lite väl för snabbt. Hon rodnade och gömde huvudet i tidningen. Hon hörde hur hennes mamma kom fram och satt sig bredvid henne.
"Vet du? Du har läst den där serien rätt länge nu.", sa hon med ett lätt road röst.
"Men det är ju för att du aldrig köper några nya till mig!", sa Cinesa surt och blängde på Kalle Anka som halkade på ett bananskal. "Jag får aldrig några, fast om jag ber om det."
Nu var hon mer sårad än arg och hennes mamma lade armen om henne.
"Men gumman, vi har faktiskt inte råd, vi måste betala hyran och..."
"Det bryr väl inte jag mig om!", skrek Cinesa rasande. Det plötsliga raserianfallet skrämde hennes mor och hon ryggade undan.
"Men Cinesa...."
"Ni låter mig inte vara som andra människor!", skrek hon rasande. "Jag måste samla ihop pengar själv till skolsaker och ni låter mig inte ens få en serietidning!"
Det brann för henne. Hon hatade henne. Hon hatade hennes mor!
"Gå! Stick! Försvinn!", utropade Cinesa och hon darrade av raseri. "Ni är inte mina föräldrar! Det finns inga föräldrar som beter sig såhär mot sina barn!"
Hennes mor satt och såg på henne med vidöppen mun. Sedan reste hon sig försiktigt och gick ut.
Kvar stod Cinesa forfarande rasande på sin mamma. Sakta sjönk hon ner i sin säng och andades ut, andades in, andades ut, andades in. hon kände tårarna svida i ögonen och sakta kom en tår rullande.
Varför? tänkte hon. Varför, varför, varför?
men så slog det henne. Det hade inte hänt något den här gången heller när hon blivit arg.
"Åh nej", viskade hon.
Hon kastade sig på sängen och började storgråta.
Jag är ingen häxa, tänkte hon. Jag är ingen häxa och det måste jag bara inse.
Hon grät och grät till tårarna tagit slut. Sedan låg hon bara och snyftade i den genomblöta kudden.

Mer? Hoppas det är lagom mycket!
Och jag respekterar kritik och eventuella stavfel
Rätta mig gärna^^

Den är jättebra!
Meeeeer! Skriv meeeeeer!
En *tumme upp* för mig

EDIT: Dumt! Jag har ingn tumme kvar >

Haha, ingen fara! Du kan få en av mig
Ska vänta om det är fler som vill läsa

Skriv mer

Tack för era kommentarerna!
Kul att ni gillar den

Kapitel 2
Dagen med professor Comery

Cinesa öppnade ögonen och stönade. Det verkte i kroppen och kudden var fuktig av tårar och svett. Hon rullade runt så att hon hamnade på rygg. Det var måndag. Hon hatade måndagar. Det fanns inte en enda lektion med professor Comery och hon skull tillbringa dagen med ett par töntar till klasskamrater.
Cinesa släpade sig upp i sängen och sträckte på sig. Hon hasade fram till toaletten och kräktes.
Jag kan ringa skolan och säga att jag är sjuk, tänkte hon men ångrade sig genast. Nej, det var bättre att gå till skolan. Och stoppade huvudet under kranen och skjöljde vatten över huvudet. Genomblöt i håret skyndade hon sig att dra på ett par svarta tajts och en svart kofta. Snabbt drog hon en kam genom håret och suckade. Ingen skulle bry sig om hennes frisyr ändå, vare sig den var blöt eller ej. Hon gick ut i köket och proppade i sig en macka även om hon inte hade någon större aptit. Hon hällde upp ett glas mjölk och hällde i sig det. Hon torkade sig med baksidan av handen. Hon kollade på sin klocka och spärrade upp ögonen. Hon skulle bli sen om hon inte skyndade sig! Snabbt som ugglan rafsade hon ihop sina böcker som var utspridda i vardagsrummet och sprang upp på sitt rum. Där drog hon upp sin mammas exemplar av Hogwarts historia och några andra trollkonstböcker. Sedan rusade hon ner till hallen och hoppade i sina allt för små stövlar och drog på sig sin jacka. Hon öppnade dörren och märkte att det ösregnade ute. Hon drog ett djupt andetag och steg ut i spöregnet. Hon låste efter sig och började springa mot skolan. Konstigt nog halkade hon inte en endaste gång och när hon väl var framme så ringde det precis in.
Jag hann, tänkte Cinesa utmattat.
Hon gick genom den trånga korridoren och kom fram till sitt klassrum. Hon satt sig på en ledig bänk och tog upp böckerna för ämnet.
När läraren kom in så blev jag förvånad över att det var professor Comery som stod där och inte professor Trinkgott. Professor Comery log mot mig.
"Ni är nog förvånade över att det är jag och inte professor Trinkgott som är här idag", sa professor Comery och blinkade mot mig. Några i klassen grymtade och vissa höll på med sina nagellack. Jag tog ingen större notis om dem, utan nickade entuiastiskt.
Professor Comery log.
"Jag är här för att professor Trinkgott är sjuk", sa hon. "Och då är det jag som fick ta över"
Mitt hjärta tog ett glädjeskutt och mitt leende sträckte sig från öra till öra.
Lektionen med professor Comery var fantastiskt och dagen gick väldigt fort. Plötsligt var det dags att gå hem.
"Läxan är att skriva 500 ord om Paris till nästa vecka!", sa professor när det hade ringt ut. "Hej då!"
Alla började röra sig och alla gick mot utgången. Jag ställde mig längst bak i klassrummet och väntade på att alla skulle gå ut. Det var iallafall bättre än att trängas. När det började bli folktomt skulle jag precis gå ut när jag hörde professor Comery ropa:
"Miss Johnson, kan du vänta lite?"
Jag stelnade till. Skulle jag få kvarsittning. Jag rös vid tanken. Med darrande ben vände jag mig om och gick mot professor Comery.
Hon log.
"Du behöver faktiskt inte se så rädd ut", sa hon. "Jag vill bara fråga dig en sak"
Jag slappnade av. Skönt, det kanske bara var något i läxan hon hade gjort.
"Professorn, professorn! Om det är läxan så förstår jag om du inte tyckte om krumelurerna jag skrev i hörnet...", började jag men hon avbröt mig.
"Nej, nej, nej!", skrattade hon. "Läxan var jättebra! Det har ingenting med det att göra!"
Jag kände både lättnad och oro på samma gång. Lättnad för att det inte var läxan, oro för vad det annars kunde vara.
"Jag ville bara fråga om det här", sa hon lugnt och höll upp min franskbok. På den stod det ''Hogwarts in my dreams'' och jag spärrade upp ögonen, sedan rodnade jag.
"Får jag fråga var Hogwarts är för något?", frågade professor Comery lugnt. Jag skakade häftigt på huvudet och ryckte åt mig min franskbok. Sedan vände jag mig om och sprang ut i den folktomma korridoren. Några förstaårselever var kvar och stirrade förvånat på mig. Jag hinner halvvägs hem innan tårarna kom. När jag kom hem sjönk jag ner på soffan och brast i gråt.

Mer? Hoppas det blev bra

Good+ man ser hela berättelsen framför sig+
=MEEER

Ahaha... Tack
Skriver mer efter två kommentarer^^

MEEEEEEEEEEER!!!!!!!!!!!!!!