Under ytan

Titel: Under ytan
Färdigskriven: Nej
Antal kapitel: 3
Rating: PG
Handling: Jasmine går sitt sjätte år på Hogwarts (detta utspelar sig under sjunde boken, så Snape är rektor) i elevhemmet Ravenclaw. Hon är oerhört klipsk och förstår det mesta. Mod är det inte heller någon brist på. Jasmine känner inte till så mycket om D.A, men vill verkligen göra något för att stoppa Dödsätarna. När hon bestämmer sig för att inte finna sig i skolreglerna (som hon alltid innan har gjort) börjar en farlig resa.

Detta är min första FF, så kom gärna med tips/kritik!

Låter jätte bra!

okej, då börjar jag

___________________________________

Jag såg mig förskräckt omkring i Svartkonstklassrummet. Professor Carrow stod framme vid tavlan med ett grymt leende på läpparna och stirrade på mig. Jag insåg att jag bara hade någon sekund kvar innan jag skulle få en cruciatusförbannelse över mig för att jag hade somnat. Jag hann inte ens tänka. På mindre än en sekund var jag uppe på fötter med min trollstav riktad mot Amycus.
”Crucio!” skrek han och ljusstrålen kom farande mot mig.
Det var tur för mig att jag var snabbtänkt! Efter en snärt på min trollstav hade jag avvärjt hans attack. Jag log falskt mot honom, och han tittade tillbaka på mig med hat i blicken. Jag visste att jag bara hade någon sekund på mig.
”Expelliarmus!” vrålade jag. Min formel träffade honom perfekt, och hans trollstav flög ur hans hårda grepp. Jag spottade mot honom, innan jag rusade ut ur klassrummet.

Jag sprang hela vägen till Ravenclaws sällskapsrum, och hela vägen hörde jag någon bakom mig.
”Det är säkert Amycus.” tänkte jag, och ökade på stegen.
Det kändes som en evighet innan jag kom fram. Jag saktade in på stegen och väntade på att stenfiguren som vaktade ingången skulle ställa sin fråga. Misstänksamt vände jag mig om med staven i beredskap, för att ställa mig ansikte mot ansikte med min förföljare. Till min förvåning upptäckte jag att det var Ryan, min bäste vän, som hade följt efter mig.
”Jasmine! Du är galen.” sade han. ”Du kommer bli mördad, och vad ska jag göra då?”
Han torkade svetten ur sin panna med sin grönsilvriga slips.
”Förlåt,” mumlade jag. Ryan hade vänt ryggen mot all renblodighet och ondska i Slytherin för att kunna vara vän med mig. ”Du borde inte ha följt efter mig. Så fort vi visar oss nu kommer vi bli tillfångatagna.”
”Jag blir hellre dödad än går med Dödsätarna!” vrålade han. ”Alla förväntar sig att jag ska vara lojal mot dem bara för att jag är en Malfoy!”
Jag lade en lugnande arm runt hans axlar och drog in honom i mitt sällskapsrum. Det var tomt på folk, vilket var tur. Alla som tyckte om Draco Malfoys kusin. Draco hade fått sitt märke inbränt året innan. Vem visste när det var Ryans tur, och om han skulle kunna hindra det?


__________________________

Första kapitlet blev väldigt kort, men det är bara så att man ska fatta vilka det kommer handla om

Jätte bra

SuperBra!!

Tack så mycket!

Awesome, skriv meeer

Tack! Mer kommer nog ikväll

Ok

Jättbra!
*bevakar*