Hunger lågorna (HG)

Hej, jag har tänkt skriva en berättelse om Katniss och Peetas dotter efter att hungerspelen har slutat.
Jag tror den får ratingen Pg eller Pg-13 beronde på hur långt i historien man kommer.
Här kommer prologen .

Prolog: Jag har alltid litat på det omkring mig. Aldrig tvekat på dåtid och nutid. Känslan av trygghet har alltid funnits hos mig. Tills nu, krig har härjat och krig kan härja återigen.
Det som spelar någon roll är på vilken sida man hamnar på. De som vann senast eller de som planerar att störta det nuvarande ledande av Panem.
Det här vet jag kommer hända någon gång och när det händer ska jag kämpa till döds.

Så vad tycker ni?

Verkar bra., vill höra fortsaättning

Tycker den verkar bra
Meer!^^

Tack så mycket. Här kommer kapitel 1. Lite tråkigt men det blir bättre.

Kap1. Hungerspelen:

”Miss Mellark, intresserar lektionen er?” Mr Hayt stirrade på mig med sina små råttögon.
På tavlan stod orden Hungerspelen med stora snirkliga bokstäver och stolar skrapade i det stenbelagda golvet.
”Ja sir” Suckade jag och strök en slinga av mitt mörka hår bakom det högra örat.
”Vi förväntar oss faktiskt att alla våra elever ska arbeta effektivt under arbetspassen.”
”Jag vet sir.”
”Bra, som jag nyss sa, det har ägt rum 75 Hungerspel. Man valde en kvinna och en man från varje distrikt som skulle offras så att inte ett uppror åter skulle ske. I distrikt tolv hade vi tre vinnare Haymitch Abernathy, Peeta Mellark och Katniss Everdeen.”
Allas huvuden vändes mot mig förutom mr Hayts som fortfarande stod vänd mot tavlan. Jag rodnade och räckte upp ena handen. Mr Hayt fortsatte prata när han vände sig mot klassen men avbröt sig och lät mig ställa min fråga.
”Vi vet ju den mest allmänna fakta men vad stoppade egentligen hungerspelen?” min röst lät ointresserad och lite förundrad.
”Det andra upproret, men det det tar vi en annan gång”
”Men när startades det upproret?” Ropade en flicka med blont hår från andra sidan rummet med uppspärrade ögon.
”I slutet av det 74 hungerspelet.”
Folk började skrika saker till varandra men jag tittade bara på dom bruntapetserade väggarna och försökte tränga ut tjuten från eleverna.
Mr Hayts grå hår spretade åt alla håll och ansiktet var högrött. Med kraftig stämma tystade han klassen på mindre än en minut. En dånande ringning från klockan avbröt hans uppläxning.
Vi vaggade skamset ut ur klassrummet.

Korridorerna stojade av liv. Jag och Jaclyn gick mot uteserveringen som skolan höll öppen fina och varma dagar. Jeansen och den vita spetsblusen jag hade på mig visade att jag väntade in sommaren med stor glädje. Men Jaclyn gick fortfarande i sina militärbyxor och svarta linne.

Vi gick och satte oss vid en av de färgglada picknickborden och började äta.
Jag knaprade på lite bröd men Jacklyn åt med så stor aptit så att man undrade vad hon hade ätit dom senaste åren.
Alla i distrikt tolv var välbärgade men inte i överflöd. Det fanns alla sorters hus här. Gråa, rosa, lila och gula. Det var en underbar plats att bo på.
Jag drömde mig bort i en virvel av byggnader och färger.

Bra!!!!

bravissimo

Bra

Mer läsar. Super. Förlåt, lite skadeglad .
Här kommer kapitel två. Hoppas ni gillar det .

Kap2. Jakt

Mor väntade på mig vid ängen. Hon omfamnade mig mjukt och frågade:
” Hur var din dag Chamomill?” Hennes svarta hår flög i vinden och blommorna slog försiktigt mot våra vrister.
”Som vanligt antar jag, vi pratade om hungerspelen på historian.”
Mors ansikte stelnade till och solen lyste upp hennes grå ögon. Hon höll krampaktigt i pilbågen men rätade sig snabbt och byte samtalsämne.
”Vad har du tänkt dig att fånga idag?”
”Det som råkar smita förbi”.

De gröna träden sluttade mot varandra, löv och grenar låg stilla på marken. Vi tog oss fram ljudlöst igenom grönskan. Vi satt i ett av dom många träden och väntade på det stackars djur som skulle offras för vår skull. Jag ska och kommer alltid hylla dom djur som vi jagat. Men mat är mat. Dessutom så äter jag kött varje dag.

Lätta snabba steg prasslade längs stigen. Mor tog fram en sten och kastade den mot några träd. En försiktig duns hördes innan en hjort skrämt hoppade upp på stigen. Mina händer drog snabbt fram en pilbåge identisk med mors och sköt en pil mot hjorten. De svarta ögonen var stela av skräck och kroppen låg livlös på marken. Mor drog snabbt ur pilen från hjortens bruna päls. Hon lade ner djuret i vår nötta jägarsäck och slängde den över axeln.

Efter ungefär en timme satte vi oss vid en av stenarna vid sjön där jag tillbringat mina barndomsår. Vi räknade vad vi fångat med glada leende över att göra något gemensamt.
Vi fick en hjort, sex fåglar och ett dussin fiskar. Jakten och fisket var definitivt lyckade.
”Så, vad tror du Peeta kommer säga när vi kommer hem med allt det här?” Mor log stort när hon titta på allt vi hade fått.
”Att han inte kunnat göra det bättre själv?” Vi skrattade och lade oss ner i det gröna gräset. Mor strök mig ömt över huvudet.
”Kan du sjunga något.”
Försiktigt började hon sjunga en sång om att vila på en äng. Jag slöt mina ögon och andades tyngre. Mors röst började darra och till slut snyfta. Mitt i min drömdimma kunde jag inte göra något annat än att trycka mig närmare hennes kropp i det desperat försök att trösta henne. Men jag föll in i en sömnig dimma.

En liten flicka på högst tolv år kommer fram till mig och ger mig en kram. Hennes svarta hår lyser i solen och hennes bruna ögon speglas av upphetsning. Hennes hand sträcks fram mot min. Vi går över en äng fylld av vita, lila,gula och rosa blommor av olika slag. Vi lägger oss i det varma gräset och jag frågar henne försiktigt vem hon är.
Hon skrattar och svarar ”En vän.”.
Jag ifrågasatte inte hennes svar. Hon kändes som en vän.

”Chamomill vakna, klockan börjar bli mycket” Min mor skakade försiktigt om mig.
”Okej” svarade jag medan jag såg på hennes rödgråtna ansikte.
Vi gick i skogens dunkel. Gnisslande läten kom från alla håll. Ett svisch från min högra sida fick mig att rycka till. Jag hann precis vända på huvudet för att se en kniv komma farande mot mitt vänstra ben. Den smärtan som träffade mig var olidlig. Jag brukar inte skada mig så lätt men när det väl händer är jag helt oförberedd. Efter ett steg framåt låg jag på knä framför mor. Hon stod i försvarsposition framför min kropp. Redo att ta emot vad som helst från det som skadat mig. Men det kom inget. En man kom ut mellan två av träden. Hans händer var fulla av knivar, han drog fram en och kastade den mot mig. Mörkret kom snabbare än vad jag hade trott.