Allie & Jamie ♥

Titel: Allie & Jamie
Färdigskriven: Nej!
Kapitel hittills: 3

Namn: Allie (Victorie) Torner
Ålder: 11

Handling: Allie bor tillsammans med sin mamma Victorie och tvillingsyster Emily i Littlehampton.
Hennes pappa, John försvann mystiskt när hon var fem år gammal.
Hennes mamma har som gott förlorat kraften/orken att trolla. Allie vet inget om trollkarlsvärlden...
Men en dag får hon ett brev....




Jag satt helt stilla, lysnade till det gnislande ljuden från den gammla gungan, tog upp vartända litet ljud som hördes, surande bin, lekande barn, ett par fotsteg som kom närmare, och någon som roppade....
Jag slog upp ögonen....





Låter den bra?
Börjar skriva efter två komentarer

Låter jättebra, kör på!!

*bevakar*

Har varit på träning tills rätt så sent, och sen hade jag fullt upp med att fixa iordning saker, men nu ska jag skriva
(sry ör felstavningen förut..)

_______________________________________


Jag satt helt stilla, lyssnade till de gnisslande ljudet från den gammla gungan, tog upp vartända ljud som hördes, surrande bin, lekande barn, ett par fotsteg en bit ifrån som kom närmare och närmare, och någon som ropade mitt namn....
Jag slog upp ögonen.... Emily, min tvillingsyster, stog några meter framför mig, "Mamma ropade på dig, hon är orolig!" Sa hon och tittade strängt på mig. Emily brukade ofta bete sig som om hon var min storasyster och hade sedan vi var små alltid bestämmt de mesta.
I ett ögonblick tittade jag hotfullt in i hennes mörkblå ögon, innan jag vände ner blicken och svarade, "Vad ville hon da?"
"Hon ville prata med dig, om någonting..." sa hon och tittade för en gång skull lite osäkert på mig. "Oh du vet inte vad?" frågade jag, men hon svarade inte och gick istället tillbaka mot vårat hus.
Jag hoppade av gungan och följde efter henne.
Vi var tysta båda två hela vägen hem, hade inget att prata om eller någon vi ville prata om. Det hände allt oftare och oftare nu för tiden, jag och Emily pratade mindre och mindre för varje vecka. Jag var mer den lugna och avslappnade typen, som ofta gick i några mjukisbyxor och en t-shirt, medans Emily ofta hade ett tunt linne, shorts (ibland tights till) och och håret i en prydlig tofs....

_______________________________________


Förlåt att det blev en väldigt seg början, men vill bara att man lär känna karaktärerna....

Kom gärna med konstruktiv kritik också, vill gärna veta vad som kan bli bättre... ♥

SUPERBRA!! ♥

Tack HannaPanna! ♥
Jag hann inte skriva mer igår på kvällen för jag var med kompisar och sen på kvällen när jag skulle logga in gick det inte att komma in på mugglis!! ♥
Ska fortsätta skriva ikväll

^Vsg♥
Kommer det mer snart??

Mer kmr nu,hade glömmt att jag skulle på fest på kvällen


_______________________________________________________



Mamma tittade oroligt upp från sina anteckningsblock när vi kom in i vardagsrummet.
"Hej", sa vi båda i kör, innan vi satte oss i varsitt hörn i rummet.
Mamma tittade oroligt först på den ena och sen på den andra.
Hon harklade sig. "Allie..." Sa hon lågt och tittade mig rakt in i ögonen. "Vadå?"
"Jag...." började hon innan hon vände sig mot Emily. "Skulle du kunna lämna oss ifred, Emily?" Hon tittade lite irriterat på mamma innan hon reste sig upp och gick ut.
Vi satt tysta i knappt tre minuter innan mamma brast ut i gråt.
Det var jbbigt att se henne sitta där vid skrivbordet så ledsen, medans tårarna en efter en föll ner för kinderna.
Långsamt reste jag mig upp och gick fram till henne.
"Mamma vad är det?", sa jag med så mjuk och vänlig röst jag kunde. Hon snyftade till innan hon istället började skaka okontrollerat, men var nästan helt tyst. "Jag-g.... J-jag-g...." Hon kunde inte tala. "Du behöver inte berätta nu, vi kan vänta till senare." Men hon skakade på huvudet. "Ne-ej, det kommer inte att bli bättre... Förlåt att du behöver se mig såhär."
"Nej mamma det gör ingenting, det är inte nägonting du kan hjälpa."
Hon snyftade till några gånger innan hon fick helt kontroll över sig själv och vägade titta upp på mig, med sina bruna ögon, glittrande av tårar. "Sätt dig", jag vågade inte säga emot, även om jag just nu inte hade lust att sitta i hennes knä, ifall hon skulle få ett till tår-anfall.
"Jag vill inte att du sä-äger någonting till någon, eller patar om det med någon utanför familjen...", jag nickade fundersamt. "...men... Du vet att jag röker, och att jag har varit inne på sjukhuset flera gånger utav olika anledningar..." ännu en gång nickade jag. "....Och senast jag var där, röntkade dem mig..." hon började snyfta igen.
Jag klarade inte av att bara sitta där och se ner på henne, så jag sa försiktigt, "Kom så sätter vi oss i soffan istället." Utan att svara, eller säga emot, förjde hon med mig bort och satte sig i soffan. Jag tog en filt som hängde på en stol och virade om henne. Sedan satte jag mig tyst brevid.
Hon tog flera djupa andetag innan hon fortsatte. "Och läkarna säger att jag har lungcancer".......

A W E S O M E ♥

Taack
Ska ha träning nu, så vi får se om jag hinner skriva mer idag, annar kommer det förhoppningsvis mer imorgon ♥