Sarah

Prolog

”Kom då mamma, gå lite snabbare” ropade min son Cedric medan han drog mig i handen, på väg mot perrong nio och tre kvart. Han var elva år och den här dagen skulle han få fara till Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Skolan hade behövt en ny lärare för skötsel och vård av magiska djur och när rektorn professor Wilkins frågat mig om jag ville ha jobbet så hade jag tackat ja. Så jag skulle följa med. I den handen som Cedric inte drog i knuffade jag en bagagevagn. Leende tänkte jag på mina första år på Hogwarts. Då hade jag varit så svag, att den gången jag provade köra bagagevagnen själv så hade jag varit tvungen att lägga hela min tyngd mot den för att den skulle röra på sig.
”Stanna”, sa jag skrattande till Cedric, nu springer du ju förbi perrongen. Cedric stannade leende framför spärren till perrong nio och tre kvart. Jag lutade mig mot honom och viskade i hans öra.
”Det är bara gå, jag följer efter.” Cedric började gå snabbt mot spärren och jag gick tätt bakom honom. Vi kom närmare och närmare… plötsligt stod det ett rött lok framför oss. Det spottade ut ånga och jag visste mycket väl vilket tåg det var, vi stod framför hogwartsexpressen! Jag lyfte Cedrics uggla, Teddy och Cedrics koffert från bagagevagnen och gav de till honom. Sedan tog jag min egen koffert och steg upp på tåget tillsammans med Cedric. Vi gick förbi vagn efter vagn med fulla kupéer men i den allra sista kupén fanns det plats, den var faktiskt helt tom! Jag lyfte upp min egen koffert på bagagehyllan och sedan tog jag Cedrics grejer och lyfte upp de också. Sedan satte jag mig ner vid fönstret och Cedric satte sig mitt emot mig.
Plötsligt kom jag att tänka på den gången jag satt i just den här kupén med den killen som min son Cedric var uppkallad efter. Då hade ingen av oss haft en aning om att mitt andra år på Hogwarts skulle sluta med gråt och tandagnisslan.
”Mamma” hörde jag Cedric säga och jag vaknade upp ur mina drömmar.
”Ja.”
”Vad funderar du på, du verkade vara så långt borta.”
”Jag tänkte på den gången då jag satt i just den här kupén med Cedric Diggory.”
”Berätta, sa Cedric med ett stort leende på läpparna. Men just då öppnades kupédörren och en pojke med svart rufsigt hår och glasögon kom in genom dörren.”
”Är det ledigt här”, frågade han blygt.
”Javisst sa Cedric och log stort.” Pojken log tillbaka och kom in. Jag ställde mig upp.
”Låt mig hjälpa dig med den där”, sa jag och lyfte upp pojkens koffert på bagagehylla, sedan räckte jag fram handen.
”Jag heter Sarah”, presenterade jag mig. Pojken tog min hand och presenterade sig själv som ”Albus”. Sedan gick han förbi mig och skakade hand med Cedric.
När vi alla hade satt oss ner så sa Cedric.
”Mamma skulle precis berätta om den gången då hon satt i den här kupén med en pojke som heter Cedric Diggory.”
”Lugna dig nu Cedric, skrattade jag. Det är inte säkert att Albus vill höra det!”
”Joo jag vill visst höra” sa Albus som inte alls verkade lika blyg längre. ”Men först vill jag veta varför Du tydligen har kallat upp Cedric efter den här Cedric Diggory.”
Jag log och sa sedan.
”Därför att Cedric Diggory var den bästa vän jag någonsin haft! Och i slutet av året som jag och han hade suttit här på vägen till Hogwarts så hände det något, som resulterade i att Cedric blev mördad.”
Killarna drog efter andan och Cedric sa.
”berätta, berätta om allt som hände under året.”
Jag tittade på Albus som nickade instämmande.
”Okej.” Sa jag. ”Men det var inte lite”
Sedan drog jag ett djupt andetag och började…

Spännande!!! *bevakar*

inte konstigt att bönorna var så äkliga! de kostade bara 70 öre (i svenska pengar)

Ja!

Jag fick en med mögelost en gång.. *uch*

* bevakar *

Älskar mögelost!! säg till om du hittar en till!

Hur kan man älska mögelost?

(UCH fick precis en med kiwi)

Älskar Kiwi!

När min lärare var i Florida var hon i the wizard world of harry potter och då åt hon såna! Du kan gissa om jag är avundsjuk!

Bevakar den va bra !!!

Kap 1. Nytt år, ny vän.
Jag kramade om mamma och pappa och klev på tåget, pappa hjälpte mig att lyfta upp kofferten och jag gick för att hitta en ledig kupé i den sista vagnen hittade jag en.
”Perfekt” muttrade jag för mig själv, ”alla kupéer är fulla förutom en, som är helt tom så att jag hamnar alldeles själv precis som vanlig”.
Jag hade inga vänner på Hogwarts, och blev dessutom mobbad för att jag hade glasögon, för att jag var svag och för att jag är så väldigt kort. Vadå då? Det var väl inte mitt fel att jag var lik min pappa, som var knappt en och sextiofem lång, själv var jag ungefär en och femtiofem lång. Dessutom brydde jag mig inte mycket om hur jag ser ut. Till skillnad från så många andra tjejer stod jag inte framför spegeln en halvtimma varje morgon och sminkade mig . Jag fick en halvtimmas extra sömn varje morgon istället.
Då gällde det bara att få upp kofferten på bagagehyllan men som sagt så var jag väldigt svag och när jag hade försökt i tio minuter så gav jag upp jag satte mig ner vid fönstret satte kofferten på golvet bredvid mina fötter och tog ut min kattunge Tibby från hennes bur och kliade henne lite bakom örat. I en timme satt jag där med en spinnande Tibby i famnen och lät fantasin skena iväg. Jag återvände till verkligheten när jag hörde att kupédörren öppnades och tittade upp.
Jag kände igen pojken som stod där. Det var Cedric Diggory, prefekt och sökare och lagkapten i Hufflepuffs quiddichlag.
”Är det ledigt här?” frågade han.
Jag nickade. Han log och gick in i kupén och lyfte upp sin koffert och sin uggla på bagagehyllan och frågade sen.
”Varför lyfter du inte upp din koffert och sätter den på bagagehyllan?”
”Jag försökte, men den var för tung”
han log, och gick fram till min koffert och lyfte upp den på bagagehyllan.
”Tack” sa jag. ”det var snällt.”
”Ingen orsak” sa han och satte sig mittemot mig.”Vilken gullig katt du har”
”Ja, visst är hon söt” sa jag och tittade ner på Tibby som nu hade somnat i mitt knä.
Jag lyfte in henne i buren igen och stängde dörren om henne. Då öppnades kupédörren igen och gumman som drog godisvagnen stack in huvudet och frågade om vi skulle ha något. Jag ställde mig upp och gick fram till henne och bad om att få ett paket med Bertie Botts bönor i alla smaker och när jag hade fått det betalade jag henne 5 knutingar och gick sen och satte mig igen. Jag öppnade paketet och tog upp en böna och stoppade den i munnen. Den visade sig smaka apelsin
”Vad heter du egentligen?” frågade Cedric.
”Jag heter Sarah” svarade jag.
”vilket elevhem går du i?” frågade han.
”Hufflepuff, precis som du” svarade jag.

Några timmar senare började vi närma oss Hogwarts och Cedric sa.
”Du ska nog byta om till din Hogwartsklädnad nu.”
”Okej” sa jag och ställde mig upp. ”och du skulle bara våga titta på när jag gör det.”
”Jag lovar jag ska inte göra det” skrattade Cedric och tittade ut genom fönstret. Då gällde det bara för mig att få ner kofferten från hyllan utan att få den i huvudet. Och tro mig eller ej, jag lyckades. Jag satte ner den på ett säte och öppnade den och tog ut Hogwartskläderna, tog av mig koftan och T-shirten och drog på mig den vita skjortan.
”Det är okej du kan titta nu” sa jag till Cedric, när jag hade knäppte den sista knappen. Jag knöt slipsen, drog på mig tröjan och kappan. Nålade fast Hufflepuffs märke på bröstet och stoppade trollstaven innanför kappan.
Sedan stängde jag kofferten, men lät den ligga kvar
Då sprakade det till i högtalarna och en röst sa till oss att vi skulle vara framme vid Hogwarts om fem minuter.
Jag och Cedric gick ut i gången och ställde oss. Och efter att ha stått där i ett par minuter, började det strömma ut elever från alla kupéer och det blev trångt.
När tåget hade stannat och dörrarna öppnades gick vi ut till perrongen, regnet stod som spön i backen och vi sprang mot vagnarna som drogs av testraler. Cedric började springa mot vagnarna, och jag följde efter. Han sprang fortare än mig och när jag kom dit hade Cedric redan kommit upp i en av vagnarna och han hjälpte mig upp, efter mig kom också en rawenclawflicka vid namn Cho Chang och två fjärdeårselever från Gryffindor som jag trodde hette Lavender och Parvati när dörren stängdes så började den rulla mot Hogwarts. Jag log och tänkte för mig själv att i år någon gång så skulle jag säga åt dem som mobbade mig, för nu hade jag en vän som stod vid min sida

bra mer super bra

har ändrat i de tidigare kapitlena så innan ni läser det här så läs resten av storyn

Kapitel 2 första kvällen tillbaka på Hogwarts.

”Är det någon här mer än jag som kan se det som drar vagnarna” frågade jag. I försök att få igång ett samtal. Cedric, Parvati, Lavender och Cho tittade tillbaka på mig med förundrade ansiktsuttryck.
”Jag tolkar det som ett nej” sa jag.
”Sarah det är ingenting som drar vagnarna” sa Cedric.
”Det är det visst” sa jag, ” testraler kan bara ses av sådana som har sett någon dö ”
”Och vem har du sett dö då?” frågade Parvati spydigt.
”Min morfar svarade jag.” Sedan lutade jag mig tillbaka och tänkte på den där hemska dagen, ungefär två veckor innan jag började på Hogwarts.
Vi hade varit samlade i huset där jag bor med mina föräldrar. Jag, mamma, pappa, Nick, Mormor, morfar, Remus och min farbror Martin. Morfar höll på att brygga ett elixir som skulle döda det ogräs som alltid dök upp i våra rabatter, men som vi aldrig fick bort. Jag satt på en bänk ett par meter från där han höll på och de andra hade gått ut. Morfar måste ha gjort ett misstag för helt plötsligt så small det och jag kände en tryckvåg som knuffade in mig i väggen. Nästa sak jag minns är att Nick står böjd över mig med tårar i ögonen. Med detsamma jag vaknade så undrade jag vad som hade hänt… Explosionen hade dödat morfar. Blicken jag fick av mormor när Nick berättade för mig, kommer jag aldrig glömma. Den var så anklagande och hon viskade.
”du skulle ha stoppat honom.”
Jag vaknade upp ur mina drömmerier när vagnen stannade med ett ryck. Vi som befann oss i vagnen gick ur den och gick in i slottet. I entréhallen stannade jag och tittade mig omkring. Hur mycket jag än blev retad så var ändå det här det bästa stället på jorden.
”Nej men titta vem som har skaffat pojkvän” hörde jag någon ropa och svängde runt. Där stod Ernie McMillan med ett hånleende på läpparna. Ernie var den som mobbade mig mest.
”Hörni jag tror att Sarah och Cedric älskar varandra” ropade han. Och den lilla klungan av människor som stod bakom honom tjöt av skratt. Cedric tog tag i min axel och drog med mig in i stora salen. Jag satte mig ner vid hufflepuffbordet närmast dörren och Cedric satte sig bredvid mig. Professor Flitwick bar in pallen med sorteringshatten på. Och strax därefter kom professor McGonnagall med förstaårseleverna. Allihop var alldeles dyngsura, och en liten pojke var iförd Hagrids stora mollskinsrock (som han nästan drunknade i). En reva öppnade sig i sorteringshatten och den började sjunga.

När jag var ung för mer än tio sekel sen
På skolan levde en berömd kvartett
Vars namn vi alla känner väl igen
Och alla fyra var av trollkarlssätt
Från heden kom den tappre Gryffindor
Från myren stammade den sluge Slytherin
Från dalen sköna Ravenclaw med gyllne hår
Från den kom också Hufflepuff så mild i sinn
Dem delade en dröm, en önskan och ett hopp
Och smidde alla fyra djärva planer på
Att unga trollkarlar och häxor lära opp
Till Hogwarts lades grunden då
Olika dygder värdesatte de hos dem
De skulle häx och trollkonst lära
Envar av dem på skolan skapade sitt hem
För de elever de tyckte stod dem nära
De modigaste sattes högt av Gryffindor
Och prisades av honom allra mest
Men Ravenclaw, hon fann i alla år
Att de med gott förstånd var bäst
Och milda Hufflepuff hon föredrog
De flitiga som strävar för att duga
Men Slytherin som aldrig utav makt fick nog
Han tyckte de äregiriga och sluga
Under sin levnadstid de fyra valde ut
De som de själva satte största värdet på
Men sen till sist när deras eget liv tog slut
Hur skulle man vid valet då tillväga gå
Jo kloke Gryffindor fann på ett sätt
Han slet mig av sitt huvud kort och gott
Att sen förse mig med en hjärna det gick lätt
Och sedan dess har sorteringen fallit på min lott
Så låt mig över era öron få glida ner
För ännu har jag aldrig nånsin tagit fel
Jag tar en noggrann titt i huvudet på er
Och väljer lämpligt hem för er del.

Stora salen dånade av applåder när den blev tyst. Proffesor McGonnagall rullade ut en lång pergamentrulle och sa.
”När jag ropar upp era namn kommer ni fram hit. Tar på er hatten och sätter er på pallen. När hatten säger namnet på ert elevhem går ni och sätter er vid det bordet.”
Ackerley Stewart, Ravenclaw.
Baddock Malcolm, Slytherin.
Branstone Eleanor, Hufflepuff.
Cauldwell Owen, Hufflepuff.
Creevey Dennis, Gryffindor.
Dobbs Emma, Ravenclaw.
Ethby Nigel, Gryffindor.
Flattery Maggie, Slytherin.
Grey Mary, Ravenclaw.
Haddock Eric, Hufflepuff.
Iry Oliver, Ravenclaw.
Madley Laura, Hufflepuff.
McDonald Natalie, Gryffindor.
Pritchard Graham, Slytherin.
Quirke Orla, Ravenclaw.
Whitby Kevin, Hufflepuff.
Proffesor Mcgonnagall tog hatten och pallen och bar ut dem ur stora salen. Dumbledore reste sig upp och sträckte ut armarna precis som om han ville omfamna oss allihop och sa.
”Jag har bara två ord att säga er, hugg in” Och faten på borden fylldes av kotletter, ris, pasta, potatis, korv och allt gott man kunde tänka sig. Jag tog för mig av lite allt möjligt och började sedan äta.
Jag satt och småpratade med Cedric om allt och ingenting medan vi åt. När alla hade ätit sig mätta och den sista efterrätten var slut, ställde sig Dumbledore upp och sa.
”Sådär ja. Nu när vi allesammans är mätta och otörstiga måste jag än en gång be om er uppmärksamhet eftersom jag har några saker att meddela. Vår vaktmästare mr Filch har bett mig att säga att listan över förbjudna ägodelar inom slottsområdet i år är utökad med skrikande jojoar huggtandsfrisbeer och banka och slå bumeranger. Den fullständiga listan omfattar 437 föremål så vitt jag minns. Om någon skulle vilja ta sig en titt på den finns den inne på mr Filchs kontor.” Det ryckte till lite i Dumbledores mungipor. ”Som alltid vill jag påminna er om att skogen på skolområdet är förbjuden mark för eleverna liksom byn Hogsmeade som inte får besökas av elever under tredje årskursen. Jag har också den sorgliga plikten att meddela er att Hogwarts elevhemstävling i quidditch inte kommer att äga rum i år.”
”Va” flämtade Cedric och jag var lika förvånad jag eftersom jag hade tänkt söka till den lediga platsen som jagare i år.
”Detta beror på ett evangemang som kommer att starta i oktober och fortsätta under resten av skolåret” fortsatte Dumbledore. ”Det kommer att kräva en hel del av lärarnas tid och krafter men jag är säker på att ni allesammans kommer att få mycket stort nöje av det, jag har den stora glädjen att meddela att i år här på Hogwarts” … I samma ögonblick hördes det en öronbedövande åskskräll och dörren till stora salen flög upp. En man stod i dörröppningen stödd på en lång vandringskäpp och insvept i en svart resmantel. Vartenda huvud i stora salen vreds mot främlingen, som plötsligt lystes upp av en bländande blixt som flammade till över taket. Han drog av sig huvan jag flämtade till han hade en man av gråsprängt hår varenda millimeter av hans ansikte verkade vara fullt av ärr och hans ena öga var blått runt som ett mynt och rörde sig runt, runt fram och tillbaka hela tiden utan att blinka.
”Monsterögat Moody” viskade Cedric ”pappa berättade för mig om honom. Moody är en gammal auror men han blev tvungen att sluta när han inte längre kunde märka någon skillnad på en handskakning och ett mordförsök. Han måste väl vara helgalen vid det här laget.
”Vad är en auror?” frågade jag.
”En som försöker fånga in mörka trollkarlar tror jag. Hälften av dem som är inne i azkaban sitter väl inne på grund av honom.”
”Får jag presentera vår ny lärare i försvar mot svartkonster” sa Dumbledore ”professor Moody.” Dumbledore och Hagrid var dem enda som klappade och dem slutade snabbt.
”Som jag just sa” fortsatte Dumbledore. ”så har vi på Hogwarts äran att få vara värdar för ett mycket spännande evenemang under de kommande månaderna. Ett evenemang som inte har ägt rum på över hundra år. Det är mig en stor glädje att meddela att turneringen i magisk trekamp kommer att gå av stapeln på Hogwarts i år.” Resten av Dumbledores tal lyssnade jag knappt på. Jag satt med hakan i händerna och skulle nog ha somnat om Cedric inte hade ruskat mig och frågat om vi skulle gå nu eller om jag hade tänkt sova här inne. Jag reste mig upp och följde efter Cedric ut i entréhallen in i en korridor. Så kom vi fram till en riddarrustning med någon slags gul banderoll på bröstet.
”Lösenord” skramlade den.
”Fågel fenix” svarade Cedric. Och den flyttade sig åt sidan. Vi gick in och kom in i ett fyrkantigt rum med en öppen spis bord och fåtöljer.
”Godnatt då” sa Cedric.
”God natt” svarade jag och gick upp till flickornas sovsalar och öppnade den dörren till rummet som jag delar med Anna, Meredith och Lilly.
”Nej men titta vem som har gått ifrån sin pojkvän” skrek Anna så fort jag hade kommit innanför dörren .
”Har ni redan kysst varandra god natt” skrek Meredith och skrek av skratt. Jag gick fram till sängen, öppnade kofferten, rev åt mig pyjamasen, satte mig i sängen och drog för förhänget. Att de aldrig kunde låta mig få vara ifred. Jag tog av mig kläderna och drog på mig pyjamasen. Det var min faster som hade sytt pyjamasen, tröjan var gul med en Hufflepuffgrävling på och byxorna var svarta med fyra ränder på sidan av varje ben en gul rand för Hufflepuff, en röd för Gryffindor, en blå för Ravenclaw och en grön för Slytherin. Jag la kläderna vid fotändan på sängen, drog tillbaka förhänget, la glasögonen på sängbordet drog för förhänget igen, la huvudet på kudden och somnade nästan direkt