PRS mellan Thalia och Hemliga Ylvali

Sådär, Hemliga Ylvali: här är tråden!
Mall?

Mallen kommer här!

Namn:
Utseende:
Blodstatus:
Familj:
Intressen:
Övrigt:

Något mer??

Nej, tror det blir bra så faktiskt! Annars om det är någonting man vill lägga till så kan man väl bara skriva det senare

Här kommer min:

Namn: Zhara Corett

Utseende:

Blodstatus: Renblod
Familj: Bara mamma och pappa. Inga syskon.
Intressen: Gillar inte direkt att umgås med folk och håller sig helst för sig själv. Sitter helst och läser, tecknar eller spelar piano.
Övrigt: Har en katt vid namn Gimli, gillar i smyg mugglare och deras litteratur, vilket inte hennes föräldrar gillar. Kommer från en gammal familj där blodstatus betyder allt.

Den blev lite kort, men aja.

Namn: Maya Wiver
Utseende:
Blodstatus: Halvblod
Familj: Mugglar mamma, pappa och storasystern Lana
Intressen: Hon är väldigt musikalisk, så hon älskar att hålla på med musik.
Övrigt: Hon är tyst och vill helst jämt vara osynlig, hon älskar katter men har ingen själv.

Hihi, det blev ännu kortare x)

Haha, men det gör ingenting! Det är ju i alla fall en mall

Var det jag som skulle börja? För du får jättegärna börja om du vill

Du skulle börja!

Suck, jaja! Har haft idétorka i stora drag nu på sistone, men nu kommer den efterlängtade starten!

Jag gick med släpande steg efter mina föräldrar. De svarta läderstövlarnas klackar skulle snart försvinna om jag inte gick bättre, hade i alla fall mamma sagt till mig. Och ja, helt omöjligt var det ju inte direkt. Men för min del skulle det inte vara någon större förlust med tanke på att jag hade två stycken reservpar med mig i väskan. För säkerhetsskull, bara. Jag var prydligt klädd, i gräddvit blouse och grå, knälång kjol. Håret var uppsatt i en hög hästsvans med ett mörkgrönt sidenband. Vad mamma hade för hemlig avsikt med det hade jag mina misstankar om. Slytherin. Vår släkt hade alltid tillhört det elevhemmet, och nu var det dags för mig att sorteras in i det sällskapet. Min kusin, Alica, hade redan blivit sorterad förra året. Vi brukade brevväxla när vi var yngre, men nu har det blivit tyst. Antingen hade hon hittat andra vänner, eller så hade Hogwarts någon knasig regel om att man bara fick skicka ett antal brev. Förhoppningsvis det förstnämnda, eftersom jag annars inte skulle klara mig särskilt länge om det var "brevbegränsning". Vad jag hade fått den idéen ifrån var ett mysterium. Möjligtvis från boken jag läste ut i helgen...
"Zhara!"
Pappas mörka stämma väckte mig till liv och jag blev till och med så tagen att jag var på väg att ramla framstupa, och i det här fallet var inte klackarna till någon större hjälp. Istället ramlade jag på mamma, som i sin tur drog upp mig i armen.
"Att du ska vara så hemskt klumpig! Jag börjar mer och mer fundera på att skicka dig till faster så att hon får lära dig att gå ordentligt!"
Jag skakade vilt på huvudet och sänkte blicken.
"Då så! Upp med blicken!"
Jag gjorde som jag blev beordrad men tittade inte upp i min mors ansikte igen. Istället fäste jag blicken på brunnet tjej strax bakom mamma. Var jag inte helt ute och cyklade så var det Wiver. Maya Wiver.

Jag vet att det kanske är lite fånigt. Men ja, jag höll mamma i handen. Men jag gillar inte folksamlingar, det är läskigt. Om man bara tar ett fel steg kan man komma bort. Jag tittade upp i mammas mörkblå ögon, hon log med sitt vackra mugglarleende mot mig. Jag log tillbaka, med samma leende.
"Ska det bli spännande Maya?", frågade min pappa. Jag vände blicken mot honom. Han var klädd i sin kostym. Som vanligt.
"Ehm... Ja, såklart.", jag hade aldrig haft en nära relation med min pappa, han jobbade hela tiden, så det kändes alltid lika konstigt att prata med honom. Han kramade hans hand på min axel.
"Kolla där är Milly! Hej Milly!", ropade min syster Lana och vinkade åt en flicka lite längre bort. Flickan vinkade tillbaka. En Ravenclaware, precis som Lana och pappa. Lana skulle nu börja fjärde året på Hogwarts.
Pappa hoppas naturligtvis att jag också är som dem två, men jag har mina egna tankar kring det.

Efter en drös med genomgångar om hur jag skulle uppträda i livet som väntade mig, gav sig mina föräldrar till slut. Mina blickar på familjen Wiver hade börjat avta, och nu tänkte jag mest på hur jag artigt skulle ta mig därifrån utan att få 52 illvrål från mamma om mitt dåliga uppförande. Men det problemet löste sig fort.
Pappa hade kastat en snabb blick på den stora klockan på stationen och harklade sig. "Larissa, det är bara fem minuter kvar nu...", sa han lågmält och pillade lite rastlöst på knappen på kavajen.
"Ja, då så Zhara! Iväg med dig nu!", sa hon och puffade till mig i riktning mot Hogwartsexpressen. Jag stapplade framåt några steg och vände mig sedan långsamt tillbaka mot dem. Jag stod och tittade på dem, förmodligen som ett fån som aldrig sett sina föräldrar förut. Där stod de, herr och fru Corett, ungefär en halvmeter ifrån varandra, ena stampade rastlöst med foten och väntade på att få komma tillbaka till Ministeriet och fortsätta jobba, och ena som log svagt och en aning sorgsett mot mig. Jag besvarade inte leendet utan vände bara på klacken, höjde näsan i vädret och gick in. Nu tänker jag göra mina föräldrar stolta.

Jag slängde upp mitt bagage på bagagehyllan och satte mig inne i den tomma kupén. Lana hade satt sig med Milly och dem andra fjärdeårseleverna, så jag hade fått lov att sätta mig själv i en kupé. Men det gjorde inte mig så mycket. Ensamhet är... Skönt. Jag satte mig i kors med benen och fingrade på ett nagelband. Mina fingrar var helt förstörda, för jag hade varje gång jag var nervös pillat oavbrutet på dem. Mamma Hade sagt åt mig att sluta med det flera gånger, men det är väl lite svårt att sluta med dåliga vanor, eller hur?