Det sjätte trappsteget [SV]

Awwie, tack :') ♥

Jag ska börja skriva på kapitel 8 nuu~

EDIT: VI skrev samtidigt lilja, tack :')

det här var nog ditt bästa kapitel hittills!
Det var långt också, jag älskar att läsa en stund

Ja jag också, och när jag läste de gamla kapitlen såg jag att de var väldigt korta. Så från och med nu är det långa som gäller! Tack! ♥

~Jag har börjat på åttaan nuuu~

braaaa!!
braaaaa!!

8. Renblodig, eller va?

När hon hade ätit desserten också, var hon så mätt så hon nästan sprack.
William hade pratat med henne under hela måltiden och hon började faktiskt känna sig lite hemma här. Alice hade flyttat lite närmare, i alla fall så att hon satt på normalt avstånd.

Gubben med silverskägget klappade händerna igen.
”Det är nog dags att Prefekterna visar vägen till sovsalarna, elever följ era elevhems prefekter till sovsalarna, god natt och må era drömmar vara drömmar och inte mardrömmar.”

Alecia reste sig upp och skulle precis gå
”Hallå! Vänta på mig!”
Ville William gå med henne? Hade hon fått en riktig vän?
Alecia stannade upp och väntade in William. Han höll i en stor bakelse med sylt inuti som han hade smetat ut på hans läppar, det såg ut som han hade läppstift.
Alecia fnissade, ”Du har något på munnen!” Hon kunde inte sluta skratta, det såg ju så roligt ut!
Han gjorde han grimas och flinade ett flin som spred sig över nästan hela hans ansikte.
Alecia skrattade igen. De fortsatte att gå efter en Prefekt som tydligen hette Lucy, hon var rödhårig och hade svåra acne problem, det visste bara Alecia för att William hade påpekat det ungefär sextiotre gånger nu.
Hon ville fråga honom vad renblodig var för något men hon vågade inte förstöra stämningen, det kanske var något jätte konstigt.
William avslutade sin bakelse med ett högt svälj-ljud.
Hon fortsatte att tänka, William hade varit taskig mot den där Hayley, men mot henne var han jätte snäll? Äsch, för henne spelade det ingen roll han fick mobba den dära Hayley hur mycket han ville så länge hon fick en vän.
”Vad tänker du på?”Han blev plötsligt allvarlig och hans flin försvann. Hon såg in i hans silver gröna ögon. De var väldigt fina... Damn it! Hon kunde inte få känslor för honom, det hade säkert alla tjejer det skulle bara skapa problem! Nej, det var säkert bara så här det kändes att ha en vän.
Alecia hittade på något bara. ”Jag tänker på hur mycket smink den där Lucy kommer bli tvungen att smeta på för att se lite normal ut!” Hon fnissade. Det gjorde inte William.
De hade stannat framför en vägg, Prefekten Lucy som hade hamnat långt bakom på grund av sin långsamhet trängde sig fram ursäktande.
”Razalas.” Sade Lucy.
Och väggen öppnade sig, som en blomm knopp som blommar fast i snabbspolning.
Skaran började trängas för att få komma in, längst fram gick Slyherins pojk Prefekt, Adam. Även han hade problem med acne.
”Killarnas sovsal ligger hitåt!” Förklarade han, med fejkad auktoritet i rösten.
”Tjejerna följer med mig!” Lucy försökte och låta viktig, men lyckades mindre än Adam.
”Hejdå Alecia vi ses snart hoppas jag!” William gav henne det varmaste leende hon någonsin sett och sedan sprang han efter de andra.
Alecia som nu var helt ensam trängde sig förbi några tjejer så att hon hamnade bakom Alice, hon hade sett hennes knall rosa hår på långt avstånd. Hon kunde inte hålla sig längre hon blev tvungen att fråga...
Hon petade på Alice's rygg.
”Alecia... eh... vad vill du?
”Jag har en fråga, varför undviker alla mig?”
De var nu framme i tjejernas sovsal och Alice satte sig på en säng i närheten, hon slängde sin koffert under sängen och tittade upp i taket.
”De är rädda för dig, Alecia. Rädda för vad som hände på tåget, de tycker att du är ett freak. Själv vet jag inte vad jag ska tycka.” Hon log ursäktande och tittade på Alecia.
”Men jag gjorde ju ingenting! Det var ju inte mitt fel!”
”Nej, jag har börjat förstå det nu. Jag var nog ganska dum som drog en förhastad slutsats. Vänner?”
Hon sträckte fram en stadig hand, och Alecia skakade den. När de släppt varandras händer gick Alice fram till Alecia och gav henne en kram.
”Jag förstår att det vart tufft för dig idag.” Viskade hon.

Alecia satte sig på sängen till vänster om Alice, i taket under hennes säng hade någon målat en måne som lyste ner på sjön som de hade fått åka båt på. Hon slängde under sin koffert under sängen precis som Alice hade gjort och la sig ner.

”Du Alice?” Viskade hon.
Alice som nästan hade somnat stönade högt och fick till ett ljud som lät något som:
”Mhhhmppphhhffghh waaah ähhhdeeej?”
”Vad betyder renblodig?”
Alice vaknade till och vände sig mot henne.
”Om man är renblodig betyder det att man bara har trollkarlar i släkten, alltså att man inte är släkt med några mugglare alls. Det brukade oftast vara renblodiga i Slytherin, du borde ju veta det här... du är ju renblodig, alla hörde ju vad hatten sa.
”Alice... jag är inte renblodig, båda mina föräldrar är mugglare.” Sa Alecia och satte sig upp igen av förvåning.
______________________________________

Bara för att jag är ganska snäll, så lägger jag upp ett nytt kapitel, yep. ^^
Kritik tack ;D

Väldigt bra

supermegafoxyawesomehot! du beskriver jättebra här, fortsätt så

så extremt bra

Jättebra!

den här ff:en e jättebra kommer det mer snart?