Mugglare upptäcker magi

Lacerta gick med snabba steg och försökte ignorera Phoenix. Det var inte lätt för hon hörde hur han gick bakom henne med obekymrade steg.
”Kom igen White!” sa Phoenix och la sin hand på hennes axel. Lacerta kände värmen från hans hand genom den tunna jackan. Hon skakade av sig hans hand och vände sig om.
”Nej.” sa hon och puttade bort honom från sig.
”Jag ser att du fryser. Vi borde gå in i någon av caféerna.” sa han men hon hade redan vänt sig om och fortsatt gå. Lacerta skulle aldrig erkänna det för honom, men hon frös i sin tunna jacka. Det var en kylig höst kväll och Lacerta misstänkte att det snart skulle börja regna.
”Vi ska träffa den där reporten snart. Vi hinner inte gå in och värma oss någonstans.” sa hon och gick med snabbare seg. Hon ville skapa ett så stort mellanrum mellan dem som möjligt.
”Då kanske vi kan värma varandra.” sa han roat. Hon vände sig om för att blänga på honom. Men han var inte bakom henne.
”Phoenix.” viskade hon skrämt. Hon tog ett hårt tag om sin trollstav och lyssnade efter steg. Det var helt tyst. Gatan som hon stod på låg i ett av Londons fattigare kvarter så de hade inte mött någon. Lacerta insåg att det var en perfekt plats för ett bakhåll.
”Sluta Phoenix. Det är inte kul.” sa hon med en högre röst. Hon rös till när hon inte fick något svar, inte bara av kylan. Hon stelnade till för hon hörde någon som andades bakom henne. Någon stod så nära att hon kunde känna dens kroppsvärme. Hon vågade knappt vända sig om. Men med trollstaven i sin hand vände hon sig om för att möta den som stod bakom henne. Mannen som stod bakom henne hade en huva som dolde hans ansikte. Lacerta skrek när mannen slog armarna omkring henne. Trollstaven gled ur hennes hand och hon kunde inte komma loss från mannens grepp. Mannen var lång, Lacerta nådde knappt till hans haka. Det spelade ingen roll hur hårt hon kämpade för att komma loss. Mannen rubbades inte. Han lutade sig fram så han hade sin mun alldeles intill hennes öra.
”Om vi inte hinner värma oss någonstans, får vi värma varandra.” viskade Phoenix i hennes öra. Lacerta kände hur hon blev fullkomligt rasande. Hon slet loss handen ur Phoenix grepp och drog tillbaka huvan som hade dolt hans ansikte. Phoenix flinade mot henne och drog henne närmare omkring sig. Lacerta kände hur hon blev varmare men det spelade ingen roll.
”Din idiotiska, självgoda, jobbiga, padda luktande, hemska...” Phoenix tystade henne med att luta sig fram och kyssa henne på munnen.

ooohh, epic! I like it!

^this.

Lacerta stirrade chockat upp i Phoenix gröna ögon. I början försökte hon trycka bort honom från sig men när hon insåg att det inte gick slappnade hon av. Phoenix slappnade också av och la sina händer på hennes midja. Efter en stund avbröt Phoenix kyssen och lutade sig tillbaka och betraktade henne. Då såg Lacerta sin chans och smällde till honom på munnen. Phoenix backade ett steg med handen för sin blödande mun.
”Varför ska du alltid slå till mig när du är dur på mig? ” frågade han oskyldigt. Lacerta blev nöjd när hon såg att han verkade ha ordentligt ont. Förhoppningsvis skulle han få en fläskläpp.
”Om jag skulle slå till dig varje gång jag är sur på dig skulle jag inte få en ledig stund.” svarade hon och blängde på honom. Det fick honom att börja skratta högt.
”Det kan jag nog hålla med om.” sa han och sträckte fram handen mot henne. Lacerta böjde sig ner och tog upp sin trollstav från marken och låtsades som om hon inte såg hans hand.
”Vet du att du har gått åt helt fel håll de senaste tjugo minuterna?” frågade Phoenix samtidigt som han försökte hålla tillbaka ett leende. Lacerta tittade sig omkring på den dystra gatan. Hon ville inte erkänna för Phoenix att hon hade gått vilse. Hon hade trott att han inte märkt något. Hon rodnade när hon förstod att han vetat att hon gick åt fel håll.
”Jag tyckte att det var trevligt med en liten promenad.” sa hon undvikande. Det fick Phoenix att skratta högt.
”Ta min hand bara.” sa han och log. Lacerta suckade och tog tag i hans hand. Hon han inte tänka mer innan de transfererade sig. När hon öppnade ögonen igen stod de utanför en pub. Lacerta hörde chockade skrik runt omkring sig. Mugglare stod och pekade på henne och Phoenix med rädda ögon. Mugglarna backade undan från dem, som om de bar på något smittsamt. En gammal kvinna gjorde till och med korstecknet och deras håll. Lacerta släppte Phoenix hand.
”Är du fullkomligt galen?” frågade hon honom. ”Transferera oss mitt på en gata med mugglare.” sa hon och började gå mot puben där de skulle träffa reporten.
”Det kanske jag är.” svarade han utan att ta någon notis av mugglarna. Lacerta öppnade dörren och gick in med Phoenix precis bakom henne. Inne på puben var det en svag belysning som gjorde att Lacerta inte kunde se resten av gästerna ordentligt. Phoenix ställde sig bredvid henne och letade med blicken efter reporten de skulle träffa. En liten bit bort från baren satt det en man som reste på sig när han fick syn på Lacerta och Phoenix. Han vinkade dem till sig så de gick mot honom. Mannen var i femtio årsåldern och hade tunt grått hår. Han var klädd som en typisk mugglare. Han såg också ut att vara väldigt nervös. Lacerta och Phoenix gick mot honom och ställde sig bredvid hans bord.
”Ni måste vara Mr Ventaci och Miss White.” sa han med en lätt darrande röst.
”Ja, vi fick aldrig reda på ditt namn.” svarade Phoenix och slog sig ner mittemot mannen. Lacerta satte sig bredvid Phoenix på den hårda trästolen.
”Jonas Smith.” svarade han. Hans röst hade slutat darra. Lacerta tittade försiktigt upp på Phoenix i smyg. Hon hoppades att han inte såg det, men när hon kände hur hans hand smekte hennes arm förstod hon att han måste ha märkt det. Hon vände genast bort blicken, men hon lät sin arm hänga kvar.

Mer, jätte bra

Väldigt bra.

PS
Mer

Jättebra!!

”Kan du vara snäll att börja med frågorna.” sa Lacerta till Mr Smith. Han nickade stressat och tog upp en anteckningsbok och en penna ur hans väska som stod på golvet.
”Jag har några frågor från våra läsare. Jag börjar med dem.” svarade han och öppnade sitt block. ”Har ni någonting att göra med djävulen?” frågade Mr Smith. Phoenix skrattade högt. De hade fått den frågan flera gånger men han tyckte att det var lika roligt varenda gång.
”Nej, många av oss tror inte ens på den kristna kyrkans tro. Det känns ganska fånigt när många av de saker som ni mugglare tycker är ett mirakel, klarar vi lätt att göra med magi.” svarade Phoenix samtidigt som Mr Smith antecknade allt han sa.
”Vissa tror faktiskt att många av de personerna som nämns i bibeln faktiskt var trollkarlar.” sa Lacerta och log.
”Jasså, det tror ni.” sa Mr Smith. Någonting i hans tonfall fick Lacerta att tro att han inte tyckte likadant som dem.
”Kan vi ta nästa fråga?” frågade Phoenix och lutade sig bakåt. Han tog bort hans hand från Lacertas arm och la båda sina händer bakom huvudet.
”Självklart.” svarade Mr Smith. ”Var lär ni er magi?” frågade han.
”I skolan.” svarade både Lacerta och Phoenix samtidigt vilket fick dem att börja skratta.
”Nej, nu får ni vara lite seriösa.” sa Mr Smith irriterat med en ogillande min.
”Det är sant. Vi lär oss all magi i skolan.” sa Phoenix. Så fortsatte det en timme. Mr Smith trodde jämt att de ljög för honom. Lacerta tyckte att det var väldigt roligt att se Mr Smith bli allt rödare i ansiktet av frustation. Han verkade tycka att deras svar var lögner. Fast att de talade sanning. Vissa av frågorna fick de inte svara på, men de ljög aldrig.
”Vi måste ge oss av nu. Vi ska träffa några vänner som också är i London.” sa Lacerta när intervjun var färdig.
”Självklart. Tack så mycket.” sa Mr Smith stelt och nickade ogillande till dem. Lacerta och Phoenix skyndade sig ut från puben. När de kom ut började de skratta åt Mr Smiths fåniga frågor. Alla frågor han hade ställt handlade mest om djävulen. Han hade till och med frågat om de kunde gå in i kyrkan utan att brinna upp. Lacerta hade lyckats hålla sig för skratt men Phoenix hade skrattat så mycket att flera andra gäster hade vänt sig åt deras håll.
”Det här känns så onödigt.” sa Lacerta medans hon skrattade.
”Vad är onödigt?” frågade Phoenix samtidigt som han drog med henne bort från några stirrande mugglare.
”Att vi ska göra det här. Vi har inte ens fått någon seriös fråga på alla intervjuer vi haft de senaste veckorna. Jag trodde att mugglarna hade utvecklats lite de senaste femhundra åren. Men de är precis lika fördomsfulla som de var då. Det skulle inte förvåna mig det minsta om de börjar försöka fånga in oss och bränna oss på bål. De skulle säkert gärna vilja se oss brinna samtidigt som de predikar om något fånigt som står i bibeln.” sa hon argt. Till hennes förvånig kom inte Phoenix med något av hans vanliga flörtiga svar. Han nickade bara fundersamt och stannade framför en restaurang. Restaurangen var lyxig och full med rika mugglare.
”Jag förstår vad du menar.” svarade han. ”Men jag tror inte det är onödigt. Vi måste göra det här.” sa han och Lacerta såg en beslutsamhet i hans gröna ögon som hon aldrig sett förut.