När folk blev stora och Voldemort vann.

Draco ryckte på axlarna.
- Egentligen är det väll inte så synd, jag hade inte velat vara med henne om hon är som nu, sa Draco och såg på mig.
- Nej, jag håller med dig, jag vet inte vad jag ska göra.
Hon är ändå min vän, men jag gillar inte den hon är n, sa jag tungt och suckade.
- Nej, och du gillar inte världen heller, antar jag?, sa Lusius roat till mig.
- Nej, det gör jag inte heller, den är hemsk och idiotisk, flinade jag till honom.
- Trevligt att ha dig här igen Laura, sa Narsisa leende.
- Tycker jag med, och det är underbart att vara här, här med er, sa jag och slukade maten.
Draco såg på mig och flinade roat.
- Du behöver verkilgen det där, du måste äta upp dig, sa han och såg oroligt på mig.
- Japp, jag vet, det är det jag gör, sa jag roat till honom.

"Det löser sig, hon får väll bara acceptera att det är som det är" sa han enkelt och jag nickade
"Ja annars får vi kanske gå skilda vägar" suckade jag oh reste mig upp ur soffan och drog med mig Jezebel upp på fötter
"Jag behöver sova, sover du bredvid mig i natt?" frågade jag och var inte säker på om han hade något uppdrag
"Jag sover bredvid dig" sa han och vi gick in till sovrummet och bytte om till yjamas och jag såg på Jezebels piskrapp på ryggen och kände med fingrarna över dem och han stellnade till
"förlåt" sa jag och han såg på mig
"Det gör inget" sa han och kysste mig vi la oss ner

- Holly har gjort ordning ett rum åt dig, sa Narcissa när vi hade ätit klart.
- Tack, va snällt, vart är det, sa jag och såg mig om i matsalen.
- Ja, inte är det här, det här är en Herrgård Laura inte ett hus, sa Lusius roat till mig.
- Ja, visar dig vägen, sa Draco och vi sa god natt till hanns föräldrar och gick upp för en trappa och in i en massa korridorer.
- Wow, det är verkligen stort här, sa jag övervälldigat och Draco log.
- Ja, det är väll det, sa han och öppnade en dörr som ledde in till ett stort sovrum med en enorm himmelsäng.
Jag såg mig storögt om, rummet var minnst som vårt vardagsrumm hemma och det sprakade en varm brasa i spisen.
- Ja, god natt då, sa Draco och stängde dörren och jag kröp ner i den mjuka sängen och somnade nästan på en gång.

Jag vaknade och såg på Jezebel som sov bredvid mig och jag reste mig upp och slängde på mig kläder, tog staven och lämnade lägenheten. Jag såg på himlen som var nästan svart och jag försvann in i mörkret. Jag stannade vid ett hus och knackade sju gånger och dörren öppnades och jag gick in i huset och såg på en blond man som jag kände sen flera år
"vad vill du, Draco?" sa jag trött

Jag vaknade och kunde inte somna om, hur mycke jag än försökte.
Jag slog upp ögonen och såg mig om i det dunkla rummet, en bokhylla stod där i närheten.
Jag lockade till mig en bok och började läsa den med ljuset från trollstaven som min lampa.
Jag var så glad att äntligen kunna och få använda magi, så det känndes som om jag ville göra det hela tiden.

Jag såg på Draco som log elakt
"jag vill ha mer makt" sa han och jag stirrade på honom
"du kan inte få mer! I så fall måste du ta min fars plats" sa jag trött
"precis" sa han och ögonen glödde
"det kan du glömma" sa jag och Draco tog ett steg mot mig
"jaså? Du säger i mot mig!" sa han och skrattade "du vet vad som händer om du vägar" sa han
"du kan inte göra det" sa jag och darrade lite på rösten
"ojo det kan jag visst" skrattade han och tvingade mig att möta min hans blick "bäst du gör som jag säger, men det är ditt val" sa han och försvann sen ut ur huset och jag sjunk ner på golvet och tårarna rann. Folk kallade mig monster om de bara visste vem Draco hade blivit

När jag hade läst ut boken slog jag igen den och såg ut genom fönstret.
Gryningen var påväg och jag visste inte vad jag tyckte om det.
Jag gillade inte denna världen, jag gillade inte den Cara hade blivit och jag visste inte vad jag skulle göra.
Helst av allt skulle jag vilja sätta mig på en kvast och flyga bort från alltihopa, men det kunde jag inte, jag kunde inte lämna alla här.
Världen hade blivit en hemsk och farlig plats, och jag kände att jag inte passade in i den.
Men jag ville heller inte bli hunsade som Weasleys eller något liknande, jag suckade och kröp ihop under täcket och försökte åter somna.

Jag stirrade rakt fram och rest sen på mig och torkade tårarna. Jag lämnade huset och såg på solen som höll på att gå upp och mugglarna som gömde sig när jag gick gatan ner men jag kunde inte ens skratta åt det. Jag gick tillbaka till lägenheten och satte på en kopp te. Jag såg på muggen och kastade den argt i golvet och gick där ifrån.
"Jag hatar dig Draco" sa jag argt och Jezebel kom ut ur sovrummet och såg oroligt på mig
"vad är det Cara" sa han och kramade om mig "vad har han gjort nu?"
"inget, jag är bara arg på honom" ljög jag och stirrade argt fram
"jag önskar jag visste vad han gör som gör dig så här arg" sa han och strök mig över håret men jag svarade inte

Jag vaknade av en svag knackning på dörren och satte mig upp.
- Frukost, sa en pipig röst och jag log.
- Ja, kom in Holly, sa jag glatt och alfen kom in och ställde frukostbrickan på mina ben.
- Men inte hade du behövt göra det, men tack ändå, sa jag vänligt och hon neg och lämnade rummet.
Jag tog en macka och lät blicken fastna på det stycke blå himel jag kunade se, och jag försjönk i tankar.
Det var jobbigt att komma tillbaka och allt hade förändrats, jag suckade och fortsatte att tänka om allt som hade hänt.

"Kom så äter vi frukost" sa Jezebel och gick in i köket och såg på glaset som låg på golvet och klev bara över det och började fixa maten
"Jag vill inte ha" sa jag trött
"Du måste äta" sa han bestämt
"Nej det måste jag inte" sa jag och lämnade lägenheten igen utan ett ord till honom. jag hade verkligen ingen lust att prata med någon nu, allt jag ville göra var att döda Draco, men det kunde jag inte. smutsskallarna sprang åt andra håll och jag orkade inte ens se åt deras håll