Min overkliga verklighet [Hungerspelen, SV]

Supersupersuperbraaaa!

Det där var..........

Jättebra!

She took mah words ♥

Nejmen hejsan alla mina underbara läsare!
Det börjar kännas i luften att våren närmar sig Umeå och jag får värsta skriv-kickarna, kan sitta i flera timmar och bara skriva. Hoppas att ni också känner så, fast ni kanske inte skriver? Ni kanske fotar eller ritar? Hur som helst, så hoppas jag att ni har det bra och att ni också får alla dessa underbara vårkänslorna!

Kapitel 5.

Jag vaknade av Prims gälla skrik. I panik öppnade jag ögonen och satte mig hastigt upp. Jag såg hur Prim trevade efter kroppskontakt. Utan att säga något så kröp hon mot mig och la sitt huvud mot mitt bröst. Jag förstod att hon haft en mardröm.
’’Vad hände…?’’ Viskade jag försiktigt i hennes änglablonda hår.
’’Gale… Han… Han blev dödad…’’ Prim stammade och jag hörde hur nära hon var på att börja gråta.
’’Det var bara en dröm. Det var bara en dröm, Prim. Gale kommer att klara sig.’’ Jag visste själv hur liten chansen att Gale också skulle vinna var, men jag trodde att mina chanser att vinna var hopplösa, och Gale var mycket snabbare och smartare än mig, så han kunde faktiskt vinna. Prim slet sig hastigt ur min famn.
’’Så sa du då också!’’ Prim fräste åt mig och man kunde inte tro att en halv minut tidigare hade hon suttit och nästan gråtit. ’’Så sa du förra året också! Att de inte skulle välja mig! Men det gjorde dom! Dom drog mig!’’ Prims röst blev högre och högre och hennes ögon blev svartare och svartare.
’’Men ändå så åkte inte du till huvudstaden, slogs på arenan eller representerade Distrikt 12. Jag gjorde det åt dig, och jag vann. Här sitter vi båda nu, lyckliga och oskadda, ellerhur, Prim?’’ Jag försökte att kontrollera det argsinta lejon inom mig som bara ville ryta. Att Prim sagt så hade gjort mig upprörd.
’’Katniss… Anar du ens hur dåligt jag mådde medans du var borta? Jag mår fortfarande dåligt. Att se dig så som jag såg dig då… Kändes så fel… Du var alltid blodig, och flera gånger var du nära att dö… Förstår du vad jag gick igenom?!’’ Prims nyliga ilska förvandlades till gråt. ’’Jag gick igenom ett levande helvete, och jag har inte tagit mig igenom det än! När jag går och lägger mig kommer det fortfarande upp bilder på dig blodig, dig med en kniv mot halsen… Och nu… Blev Gale vald… Katniss, jag vet inte vad jag ska ta mig till… Jag vill inte mer…’’ Prim snyftade och jag lutade hennes huvud mot mitt bröst. Jag kände hur tårarna började trycka, men jag fick inte börja gråta, då skulle Prim gråta ännu mer. Att höra att Prim faktiskt mådde så dåligt fick ett stort hål inom mig att börja växa. Jag hade inte tagit hand om henne tillräckligt bra. Om jag skulle gjort det, tagit mig tid att fråga hur det är med henne och allt, så skulle hon kanske inte ha mått så dåligt…
’’Älskade, lilla Prim… Jag blir helt gråtfärdig… Lilla vännen, varför har du inte sagt något…?’’ Jag visste inte vad jag skulle säga.
’’Förstår du inte…? Du lämnade mig här med allt… Mamma gjorde inte särskilt mycket, hon tillagade maten ibland och… Och… Ibland var det som just efter pappas död, fast det var jag som gjorde allt istället för du… Jag var så orolig för dig, och det var flera gånger som du var nära på att dö… Jag har aldrig varit så orolig för någon, Katniss… Att se dig så sliten som du var då, och att se dig må så dåligt som du gjorde fick mig att må ännu sämre… Jag hade nästan ingen ork att ta hand om Lady eller Smörblomma… Jag orkade knappt mjölka Lady, och någon gång slog mig tanken att slakta henne och ta köttet... Gale gjorde sitt bästa, men ibland räckte det inte till…’’ Prims tårar slutade inte rinna ner för hennes kinder, och försiktigt tog jag täcket och pressade mot hennes kinder. Hon hulkade. Jag visste inte vad jag skulle säga. Vad jag än skulle säga skulle på något sätt bli fel.
’’Jag älskar dig. Jag älskar dig så mycket, Prim.’’ Var det enda vettiga jag fick fram.
’’Jag älskar dig med, Katniss. Du är den enda personen som jag verkligen älskar.’’ Prims ord fick det att slå en volt inuti mig. Min lillasyster älskade mig verkligen. Utan att tänka på det så la jag armen om Prim och kramade henne av alla krafter jag hade.
’’Sov nu, lilla sockertopp. Annars kommer du väl aldrig upp imorgon.’’ Skojade jag med henne.
’’Godnatt, älskade syster.’’
--
Respons?

Super! Man ser verkligen att det finns ett starkt band mellan dem.

Jättebra!!!

JÄTTEBRAAa! ♥ du äger!

Superbra!

Jättesuperduperbra!!