Jag, en vanlig Hogwarts elev

Jättebra! Ska du bara skriva ur Ellens synvinkel?
Det hade varit kul att läsa hur andra tolkar henne.

Hon har ju skrivit ur Nevilles perspektiv!

Jättebra!

Bra! Fast systrarna spök lever väl som spöken?

Ni ville ha ett nytt perspektiv. Så det är fixat!

Kap 25 - Kl. 03.00 den 26/12

Alexanders mamma

Jag heter Mira och jag är Alexanders mamma. Han är en snäll och
rar pojke. Men i kväll måste jag göra det. Jag måste kidnappa honom
och Amanda. Annars kommer Leiono förstöra hela mitt hus och all
som är i det. Det får inte hända. Jag ska lämna en lapp till Ellen att hon
klockan 03.00 den 26/12 kan träffa Leiono i det gamla öde huset och
rädda Amanda och Alexander.
"Tack mamma!!" sa Alexander och kramade mig. Han hade fått ett vaktar
sett. Lite för stora men han sa att han skulle bli Gryffindors vaktare när
han var tillräckligt gammal för att vara med. Jag kollade på honom. Hade
Leiono talat sanning för mig? Skulle han inte skada Alexander? Jag älskade
honom, som. Ja! Min son. han var min. Men om jag inte gör det så kommer
han att dö. Ellen kollade på mugglar och trollkarls presenterna hon hade fått.
Hon visste inte vad som väntade henne. Amanda som lekte med sin nya
dvärguggla visste inte att hon snart skulle träffa Leiono. Han var rasande över
att Ellen levde. Han sa att det hotade hans existens. Men varför döda ett
oskyldigt barn? Han berättade en historia och att han jobbade på
Hogwartsexpressen för att hålla koll på Ellen. Han anstränger sig verkligen.
Men han berättade nog inte hela historien för mig. Jag hoppades att Ellen
skulle klå honom, att hon kunde kontrollera sina känslor och krafter.
"Varsågod!" Alexander gav mig ett paket. Jag började nästan gråta när jag
såg vad som fanns där i. Ett armband han gjort själv och en vacker manga
tekning av mig och honom som det stod:
"JAG ÄLSKAR DIG MAMMA!" Jag gav honom en kram.
"Tack älskling!" sa jag och satte på mig armbandet.

Det var natt. Alla i huset sov. Alla utom jag. Jag gick till Alexanders rum
för att hämta honom. Han sov så sött. Jag lyfte honom sakta. Det fanns tid
att ändra sig. Men jag kunde inte. När jag tagit Amanda lämnade jag en lapp
till Ellen. Den var undertecknat av Leiono men jag hade skrivit den. Jag
sprang med dem båda sovande barnen iväg till det gammla ödehuset där jag
skulle träffa Leiono...

USCH! Nu blir jag också orolig för vad som ska hända!
Jag har inte planerat det om jag ska vara ärlig...

Nej vaför kidnappa sina barn? Stackars Ellen!
Så spännande!

Bra men Alexanders mamma är ju ond

Kap 26 - 200 meter över golvet

Alexander

Jag såg honom inte så bra. Men mannen hade långt utsläppt hår.
"Goddag" sa mannen, men jag höll tyst. Jag såg mig omkring. Huset
vi var i var helt klart förfallet. Den såg jag Amanda hänga i rep från
taket. Jag försökte ruska henne så hon kunde vakna men märkte
sen att jag också var bunden. Jag kollade ner. Det var minst 200 meter
till marken. Men jag var ansikte mot ansikte med mannen. Jag kollade
efter en kvast. Fanns ingen. Jag kollade om han var ovanligt lång (Jag
vet! Det låter helt sjukt men ville man ha en bra förklaring måste man
tänka lite overkligt även om man är trollkarl). Han var inte längre. Då
fanns det en förklaring som inte ens låter så troligt i trollkarlsvärlden.
HAN KAN SVÄVA!
"Du var inte så pratsam Alexander" sa mannen. SHIT! HAN KUNDE MITT
NAMN!
"VEM ÄR DU!" jag använde kanske lite för mycket mod. Men jag ville
veta vem han var.
"Tack för att du frågar" sa mannen. "Jag heter Leiono." Om det inte varit
för repen hade jag ryggat tillbaka. Det var Leiono. Den där galningen som
Ellen berättat om. Amanda började öppna ögonen. Hon mumlade något
om Ellen, glömt och väckarklocka.
"VAKNA AMANDA!" skrek jag. Både Amanda och Leiono hoppade till.
"Vad är det Alexander" sa Amanda trött. "Du ska inte vara inne hos tje..."
Hon tystnade när hon såg Leiono. Hon var mycket modigare än mig och
tog till orda på en gång.
"Vem är du?" hon lät ganska självsäker.
"Det är Leiono!" ropade jag innan Leiono pratade med den isiga eko rösten
vars eko borde försvinna av alla madrasser här inne. Liksom jag ryggade
Amanda när hon fick veta vem det var vi var i samma rum med..
"Tack så mycket" sa han kollade på mig med isiga ögon som fick mig att
börja frysa. "Nu undrar ni vad ni gör här förstås. Ni är kidnappade och
bla bla bla. Ellen fick en lapp och bla bla bla. Hon kommer för att rädda
er och bla bla bla. Ni klarar er kommer hem och bla bla bla. Sen utplånar
jag Ellen och bla bla bla. Sen lever jag lycklig i alla mina dagar.
"DU ÄR HEMSK!" spottade Amanda fram i hans ansikte. Leiono tog
bort allt saliv med trollstaven som han hade i fickan innan han fortsatte.
"Jag är inte hemsk lilla flicka" sa han. "Bara lite smart." Jag hörde
steg komma närmare och en figur kom långsamt svävande upp. Men
en bra bit ifrån mig, Amanda och Leiono. Det var Ellen...

Hejdå! Ska på scaut löger nu! Det tar ett tag innan jag kommer hem!

Bra