Your Life In My Hands - The Mugglis Game

Det kommer ikväll^^

ÅHÅ, vad kul!
Längtar ihjäl mig!

Yey! Ska se om det kommit något kap eller om jag hinner skicka mall.

Dag 1

”Mina damer och herrar! Härmed förklarar jag de sjuttiofjärde Hungerspelen invigda!”
Den legendariska rösten som tillhörNelly1513 dånar över arenan medan deltagarna hissas upp på startplattan.

60... 59... 58... 57... 56....

Direkt när avifors kommer upp på sin startplatta börjar hon granska omgivningen. Till höger om henne finns enorma berg och grottor, till vänster om henne finns skog. Rakt framför henne ser hon ett enormt hav och bakom henne ligger en sjö. Perfekt. De hade bestämt att karriäristerna skulle samlas vid den närmaste sjön som fanns och ta med sig alla bra saker när blodbadet var slut. Nu vände avifor blicken mot ymnighetshornet och funderade på vilket vapen hon skulle ta först. Hon hade inte något speciellt vapen som hon gillade som de andra karriäristerna – hon dödade hellre med bara händerna. Men ändå siktade hon in sig på en yxa som låg tio meter bort. Hon log.

40... 39... 38... 37... 36...

Miss Black bet sig i läppen och försökte ignorera nervositeten som smög sig fram till henne hela tiden. Det här skulle gå bra, det visste hon. Eller hoppades iallafall.

20... 19... 18... 17... 16

Lupinfan log ett leende och var beredd att springa när som helst. Han såg en låda full med kastknivar och en svart väska bredvid. Han hade bestämt sig och planen formades redan i hans huvud. Han skulle springa rakt i skogen och på vägen skulle han grabba tag i väskan och lådan med knivarrna och sedan rakt in i skogen. Han log ett litet leende.

10... 9... 8... 7... 6... 5... 4...

Soda andhämtning med snabbare och hjärtat bankade hårdare. Snart skulle gongongen ljudas om inom några minuter skulle hon kanske vara död...

... 3... 2... 1...

Gongongen ljöd över hela arenan och AlexZz sprang med full fart mot ymnighetshornet med det röda håret samlat i en fläta. Det enda hennes hjärna kopplade nu på var att döda alla som kom i henne väg. Hon såg en matt yxa på marken och tog genast upp den för att svinga den rakt i Kate Malfoy’s rygg. Kate Malfoy som just hade tänkt ta upp en lilagrön väska, tappade den och hostade blod. Den första kanonen ljöd över arenan och Kate Malfoy’s kropp föll på marken och blev liggande där, utan att kunna röra sig igen.

Twix sprang med snabba steg mot ymnighetshornet. Hennes hans tog tag i ett spjut och hon kastade det mot Luna Chang. Spjutet genomborrade hennes kropp och kanonskottet ekade.

Nymphadora Tonks! sprang som en galning från sin startplatta och tog med sig ett spjut på vägen. Hon kastade det förvirrat åt ett håll men spjutet missade och träffade en klargrön väska. Nymphadora Tonks! sprang i all hast åt det hållet och tog upp väskan med spjutet. Hon slängde det över ryggen och sprang mot bergen och grottorna. Av någon anledning verkade det bäst.

Korra smög som en skugga över blodbladet. Ingen verkade lägga märke till henne så hon tog upp ett bröd och en vattenflaska. Hon var inte riktigt nöjd över vad hon hade valt, därför smög hon in bakom Hp-aren och sparkade till henne. Hp-aren tjöt av smärta och boxade som i reflex till Korra. Korra lyckades nätt och jämnt undvika slaget och gav Hp-aren en smidig ninja-spark. Hp-aren’s ögon tårades av smärtan och hon försökte springa därifrån men skulle inte lyckas om hon inte skulle dö snart.
Det var en spännande strid och huvudstadsboarna stirrade som förstenade. Det verkade som att striden snart var slut och Korra skulle vinna men plötsligt vände sig Hp-aren och tog upp en kniv och kastade den mot Korra’s ansikte. Korra blev så förvånad att hon knappt hann ducka. Men kniven träffade ändå hennes panna och blodet forsade ner i ögonen och munnen. Famlande i blindo sprang Korra mot skogen medan hon försökte stoppa blodflödet. Hon kände sig yr och höll på att snubbla flera gånger men fortsatte att springa genom skogen, bort från blodbadet.
Kvar stod Hp-aren och flämtade medan blodbadet pågådde runt omkring henne. Tomhänt som hon var sprang hon fram till en pilbåge och grabbade tag i den. Snabbt som attan sprang hon därifrån, mot bergen och grottorna med blicken av Korra’s ansikte framför sig.

Celest Gaunt stod fortfarande kvar på sin startplatta och visste inte vad hon skulle göra. Därför passade HannaPanna på att smyga upp bakom henne och skära halsen av henne med en kniv. Celest Gaunt’s blod sprutade och kanonskottet avfyrades.

PansyParkinson♥ sprang nervöst och förvirrat runt och blev förvånad när hon kände en skarp smärta i ryggen. Någon hade träffat henne med en kniv. Hon drog ut kniven och försökte att inte svimma. Plötsligt kände hon en annan smärta, nu i huvudet. Hon tittade på blodet som rann och ögonen rullade. Allt blev becksvart och hon hörde inte kanonskottet som förklarade hennes död.

DracoMalfoy1 sprang med självsäkra steg mot skogen med en sovsäck över axeln. Men plötsligt snubblade han och hamlade platt på magen. Han försökte resa sig upp men kände hur någon trampade på honom.
AlexZz böjde sig närmare och la en kniv vid DracoMalfoy1’s hals.
”Säg hejdå till världen, sötnos”, andades hon i örat på honom och skar sedan ett enkelt snitt.
DracoMalfoy1 gurglade och kanonen avlossades.

Vid ymighetshornet hade karriäristerna börjat packa sina saker när plötsligt Sahara Potter kom rusande och slungade iväg en kraftig yxa mot dem.
HannaPanna höll just en sovsäck i handen och kunde ingenting annat göra än att se panikslagen ut när yxan kom farande.
”SE UPP!!!”, skrek Twix och hoppade förskräckt därifrån. Tyvärr var det försent för HannaPanna och yxan fastnade i tinningen på henne. Ett kanonskott avlossas.
När Twix ilsket tittade efter personen som hade mördat hennes distriktkompis var redan Sahara Potter borta. Twix återgick surt till sin packning. Visst, det var ju bara bra att HannaPanna hade dött, då slapp hon döda henne själv men ändå! Hon hade gillat pratstunderna med HannaPanna! Det hade faktiskt varit kul att ha någon från samma distrikt som visste hur det var. På något sätt tänkte hon ändå hämnas.
Karriäristerna sa inget utan tog alla deras saker till sjön. Ingen sa något när Mugglissången spelades och alla tittade upp mot himlen när de döda skulle visas.

I en annan del av arenan gjorde Hope Potter samma sak. Hennes ansikte vändes mot himlen och hon räknade på fingrarna vilka som hade dött.

Döda:



Det var inte många som hade blivit dödade vid det första blodbadet och huvudstadsborna kände sig besvikna. Spelledarna var tvunga att hitta på något, och det snart... men vad?

Förlåt för ett så hemskt kapitel och förlåt alla som inte har blivit taggade!
Förlåt ni som dog också, det var verkligen svårt att välja vilka som skulle dö överhuvudtaget!
Hoppas ni inte är allt för besvikna!

WONDERFUL! Såsumigt, jag är en komplett galen yxmördare. >:-D

Vilken elak mördare jag är ^^
AWESOME SKRIVET IVVI!

Jag dör alltid andra dagen eller den andrs person

Ledsen, men jag hade jättesvårt för att välja vem som skulle dö

Awsome!

ledsen att jag döda dig