Privat Rollspel

"DÅ FÅR JAG ÄNDAR PÅ DET!" Irriterade över ängeln så fortsatte Jason prata. "Men först får jag nyttja kunskaperna hon har, Odette, varsegod att slå till honom, ifall du känner för det. Men vänta lite.... Var det något mer du ville ängeln?"

Odette ler stort mot ängeln som skakar på huvudet.
"Tur att jag inte kan dö." Konstaterar han bara innan Odette spretar med demonklorna som hon just låtit växa och sticker dem igenom ängelns kropp. Hon rycker ur handen. Mikael faller ihop och hon ger handen sitt mänskliga utseende innan hon ställer sig bakom Jason igen.

"Vad gör vi nu då? Några ideér...?" Jason var tvungen att hitta ett sätt att ge henne en vilja, men inte så att hon kan genomföra sin vilja. De måste gå på något sätt.

Odette håller för tillfället på att vrida på sin arm och begrundar frågan. Det knäcker i den.
"Vi kan leta upp din odugliga skyddsängel." Föreslår hon hon rycker i armen igen. Den faller tillbaka i sin rätta position då den tydligen åkt ur led. Det hade gjort ont, nu gör det också ont. Hon hatar smärta, iallafall sin egen.

"Hmm... jag tror att de du behöver är att känna! Vad är det starkaste du kan känna? Berätta! Vad är det starkaste känslan man kan få?" Jason började fundera och spekulera!

"Ska jag bara räkna upp känslorna som demoner kan känna eller alla?" Undrar Odette sedan. Hon kan räkna upp flera känslor. Men hennes svar kommer alltid vara hat. Men det Envy kan det istället vara avund. Beroende på vem som blir tillfrågad.

(Envy - en annan 'känslodemon'. xD)

"Nej. Det måste vara något som du inte känner så ofta... Som värme eller glädje. Men det kan du inte känna fören du fått en fri vilja... Så vad sägs som..." Jason funderade vad som kunde vara ordet i slutet på den meningen.

Odette tänker snabbt. Hat - hon är skapad av hat. Hatets motsats är kärlek. Odette ryser ofrivilligt till när hon tänker på den äckliga känslan som fyller människor med lycka en obrytbar lycka om man inte når till dem på ett fysiskt plan vilket ofta är nästintill omöjligt.

Det gjorde ont att se Odette så hjälplös inne i sina tankar... ont...
"Du ska få känna smärta! Men inte den typ av smärta som du får när jag gör såhär" Jason lyfte ena handen och slog till Odette lätt på armen. "Utan psykisk smärta, hur kan du på bästa sätt känna smärta, psykisk smärta?"

"Ta bort allt hat från världen." Svarar Odette genast, det är sant. Allt hat - ingen Odette. Det skulle man kunna kalla psykisk smärta.
"Och att ta tillbaka alla dina forna mästare." Säger en otroligt svag Mikael som tydligen 'vaknat' igen. Odette rycker på axlarna. Hon vet inte riktigt om det fungerar. Det har ju trots allt aldrig hänt henne förr.