Rollspel: värdarnas krig

Jag nickade när han berättade och blev ilsken.
"Jag är så trött på henne", utbrast jag. "Jag leder henne bort här ifrån."
Jag sträckte mig efter Ambers sinne och tog mig utan svårigheter in i det.
Du glömmer vad du skulle göra. Du går till ett annat ställe och håller dig borta ifrån oss i natt.
Jag visste att hon skulle göra som jag sa, liksom alla andra. Förutom möjligen Simon och andra vampyrer.

"Du märkte henne också alltså." Svarar Simon, i hans tankar vill han mycket hellre suga blodet ur Amber. Men av vad de som faktiskt lyckats ta dricka alvblod ska det tydligen inte smaka så värst gott. Dessutom är ju människoblod det som är mest styrkande av dem alla. Så det är det Simon siktar in sig på och jakten. Jakten är roligast.

du glömer vart du ska och låter oss vara i kväll du glömer vart du ska du glömer vart du ska jag försökte få bort det men det gick inte. Vad var det nu igen jag skulle göra? jo jag skulle ju försöka hitta hjälp för att kunna hitta värdarnas bok.

"Nog märkte jag henne, men hon kommer inte besvära oss mer ikväll. Du kan ha din jakt och jag kan ha min", sa jag med ett litet ondskefullt leende.

Jag gick vidare på gatan. Hur ska jag hitta hjälp för att finna bocken. Kanske skulle jag försöka ensam. Men nej det skulle nog var omöjligt. Hursomhelst så var jag tvungen att gå vidare. Jag längtade så efter en skog. Jag fortsatte att gå. Var skulle jag leta?

"Kommer bli trevligt." Säger Simon som vanligt glädjelöst och lugnt, vilket får det låta sarkastiskt. Men han struntar i det.

"Verkligen..." sa jag och tittade in i mörkret. "Tror du verkligen på den här grejen om Världarnas bok?"

"Ärligt talat, jag kan inte bry mig mindre om vad det är." Svarar Simon och det är sant. Helt och hållet. Han bryr sig inte alls om boken egentligen. Han tog bara chansen att ta sig till människornas värld.

"Jag tror inte på det", sa jag utan att bry mig om om han inte lyssnade.
Jag var rastlös. Nu ville jag ha kul.
"Vi ses väl någon gång. Nu vill jag ha roligt på mitt eget vis", sa jag och gick in i skuggorna i en gränd.

"Ha så trevligt." Svarar vampyren kort innan han springer, självklart i vampyrers övernaturliga hastighet och letar efter sitt offer. Det blir en tonåring, ungefär i hans storlek. Hon är vacker, blond och har grågröna ögon. Men den hjärtlösa vampyren bryr sig inte och börjar spela spelet som alltid slutar med att han vinner.