Privat Roll

Stella följde henne med blicken och suckade inombords, vad skulle hon göra? Kyssen hon hade fått brände på kinden, och hon kunde inte bli klok på hennes egna känslor.
Långsamt går hon tillbaka ut till de andra som stirrar på henne. "Vad är flickan?" säger Aro hotfullt.

Jag fortsätter att springa. Jag kommer fram till ett stup som jag hoppar över. Jag lanndar på anndra sidan och fortsätter att springa. Jag vill gråta men jag kan inte. Jag paserade några kammpare och hörde att dem pratade om någon konstig maträtt och att någon änkte att dem anndra bara var konstiga. Jag struntar i det och fortsatte att springa.

( Du kan ju alltid stöta på Cullens eller så om du vill....C

"Vet inte." svarar Stella honom och flickan går fram. "Låt mig hjälpa dig att minnas då." säger hon och stirrar på henne. En brinnande smärta far genom hennes kropp och hon skriker. Skrikande far hon ner på golvet och andas sedan tungt när hon äntligen slutar. "Nå minns du?" ler Aro vasst men Stella kniper ihop munnen och känner årter smärtan genomsyra hennes kropp.

(( det kanske jag kan! ))

Jag ser några fåglar och jag tar en och suger ut blodet ur den. Den smakar heller inget vidare. Jag fortsätter då jag ser en man, han var som jag, fast han hade grädd-bruna ögon. Jag läser hans tankar, han et att jag är här och att jag är fredlig, jag vet samma sak om honom. Jag går närmre honom. " hej Edward!" sa jag. Jag hade hört namnet i tanken. " hej Alice!" sa han oberört. " tankeläsare va?" sa jag och tittade på honom. " ja." sa han kort. " jag hörde dina tankar långt borta" sa han. " jag vet." sa jag kort. " du måste tillbaka till Aro!" sa han. " men okej jag fattar" " bra, jag vt att du är en prinsessa så äventyra inte det igenom att inte gå tillbaka!" sa han och jag nickar. " ja du ser mig igen" sa han och stack därifrån.

Långsamt vaknar Stella upp ryggen värker efter att hon blivit slungad in i väggen. Men inget är brutet, och Stella förstår att vampyrer har otroligt bra läkekött. Max står oroligt böjd över henne. "Är du okej? Du borde inte ha vägrat Aro sanningen." sa han med oro och hjälpte henne upp på fötter. Han drog undan en lock som hade fallit över hennes panna. "Glöm henne, du har mig nu. Det blir som förr, vi regerade gatan." ler han och trycker sina läppar mot hennes som hon villigt besvarar.

Jag springer mot slottet och stnnar innan. Jag tvekar, tänk om Stella inte ville ha henne. Tänk om allt bara var nonsen, att Stella ville bli av med mig från början. Att hon bara är för snäll för just det. Jag försöker höra Stellas tankar. Jag hör dem. (( kan inte Stella tänka på något om Alice? ))

Läpparna mot hennes får henne plötsligt att tänka på Alice och hon känner hur det smärtar i korsryggen av straffet hon fick för att hon lät Alice gå. Hon drar handen långsamt genom Max ruffsiga hår och han lägger armarna om henne. De släpper varandra inte med läppana, men Stella undrar var Alice blev av och hon hoppades att hon var okej. Hon var trots allt hennes vän, även om hon fortfarande hade svårt med det Aro hade sagt om att Alice ville ha henne....

Jag kännde hennes tankar, hon saknade mig, hon undarde vart jag var. Jag känner mig bättre så jag öppnar porten, men det första jag ser, och det borde jag ha sett i tankarna är att hon kysser Max. Jag känner mig....konstig, som om han var en reval. Jag står bara och glor.

Stella hör portarna öppnas och sliter sig från Max då hon ser att det är Alice. "Alice, du kom tillbaka." ler hon glatt och Max kommer och lägger en arm om hennes midja. "Så rymlingen är tillbaka, Aro vill säkert träffa dig." säger han i normal samtalston.

Jag vet inte vad jag ska tro även fast jag visste att Aro ville träffa mig. Jag såg varken glad eller arg ut. Jag var Stellas kommpis, men Max. Nej. Jag går bara förbi dem, utan att ängna en enda blick åt Stella eller Max. Jag går mot Aro. " så mitt barn, du är tillbaka" sa han glatt. Jag nickar. " låt mig se!" sa han och sträckte fram handen. " så du träffade Edward, åt djur, stötte på mäniskor utan att röra dem, du hoppade över ett stup!" sa han och släppte mig. " Jane..." Tjejen reste sig och tittade på mig. Men inget hännde. " Jane..." sa han i lite högre ton. Hon tittade på mig, hårdare och intensivare. " mästare, det går inte!" sa hon och vännde blicken mot Aro men snabbt mot mig igen. Jag ser på dem, jag fattade inte nu, skyddade någon mig, var jag skyddad eller vad?