Sagan om ringen roll

Nu var Belarith på Vattnadals område och kunde äntligen slappna av. Hon steg av Nomoco och gav henne ett äpple samtidigt som hon klappade henne förstrött över halsen. Hon såg sig om efter stallarna men såg dem inte så hon beslöt sig för att gå runt ett varv för att leta efter dem, sagt och gjort började hon gå med Nomocos tyglar stadigt invirade i sin hand.
Hon fick syn på stallarna och satte kurs mot dem.
När hon var framme knackade hon en liten stallpojke på axeln och frågade om han kunde ta hand om hennes häst, han nickade och hon tryckte ett mynt i hans handflata.
Hon började gå upp mot Vattnadals huvudbyggnad.

Fairna vände sig bort från fönstret när Elrond knackade och kom in och hon log vänligt mot honom.
"Fairna" sa han vänligt och kom fram till henne och kramade hennes händer
"Elrdon" svarade Fairna och egentligen skulle hon niga här eftersom han hade högre ställning en henne, men hon hade aldrig brytt sig om reglerna och Elrdon hade inte klandrat henne.
"De andra har anlänt" sa han sakligt och hon nickade. hon visste inte riktigt vad de skulle göra men hon var nyfiken på det. "Gör du mig den äran och låter mig eskortera dig till samlingsrummet?" frågade han
"Det vore mig en stor ära" sa hon leende och tog armen han erbjöd och de gick mot rummet

Ett par alver kom till borgoden där de stod samlade. "Elrond väntar er." sa en av dem och med en gest visade de vägen in i huvudbyggnaden och upp för ett par trappor, tills de kom upp på terassen där ett antal stolar stod i en halvcirkel. Tamara slog sig ner och väntade med de övriga att alla skulle komma och infinna sig. Hon la det blonda håret över axeln och synade den vita hästen på magen, hon var en av Rohans riddare.

Belarith gick uppför marmor trapporna och in i en förhall som var öppen och vit.
Hon gick mot sorlet av röster och upptäckte en härva av människor och andra som satt där.
Hon gjorde som dem och satte sig ner fortfarande med sina sadelväskor i handen som innehöll den lilla packning hon hade med sig vilket var mest vatten och Lembas men också läkemedel och rep mm.
Hon satt och väntade på att alla skulle infinna sig och det var speciellt en hon kollade efter, det fanns ännu en alv som hade ridit lite innan henne.

Fairna gick bredvid Elrond genom de välbekanta salarna. hon kunde de mesta av Riverdell utantill. de kom fram till sammankomstsalen och Elrond satt sig på sin plats och Fairna till höger om honom som vanligt då hon var med. hon studerade de andra som satt sig och log emot dem. Det ena var en ryttare från Rohan och hon var förvånad över att hon var kvinna, hon hade aldrig träffat på någon kvinnlig innan. men hon rörde sig inte så mycket i Rohans rike heller. Det andra var en alv, hon med men Fairna hade aldrig sett henne eller träffat henne. men Alv riket var stort och hon höll sig ofta i Mordor

Belarith skär skådade alla i salen som hon lärt sig att man borde göra så att man inte blev överrumplad av någonting, ständig vaksamhet hade hon fått lära sig sedan hon var liten fast hennes mor brydde sig inte så jätte mycket längre det var hennes pappa som hade lärt henne det.
Hon kände att någon kollade på henne och mötte ett par ögon tillhörande en kvinna på andra sidan rummet.

Nerwen går lungt upp för trapporna till salen. Hon kunde nästan hela Rivendell utantill, då hon ofta var här på besök. Hon kommer in i salen. Elrond ställer sig upp. "Lady Nerwen, varsågod och slå dig ner" sa han vänligt med en gest mot stolarna som stod i en halvcirkel. Hon log och satte sig på en av dem. De som satt där var en kvinnlig ryttare från Rohan som hon sett tidigare nere på borggården, en alv hon aldrig förr sett och en alv hon faktiskt kände igen, som bodde i Lothlorien. Där hon själv var drottning.

Belarith reste sig upp och neg för Nerwen och lade en hand strax ovanför hjärtat som man skulle göra eftersom att det symboliserade respekt.
Sedan gick hon fram och gav Nerwen en kram medans mötet med hennes mor spelades upp i hennes huvud och speciellt en mening som ekade i nutiden "skydda henne men låt henne inget veta".
Hon log brett mot Nerwen.

Fairna studerade de andra men sa inget, hon var här för att Elrond bett henne. hon kände främst Sauron men Elrond var nästan som en far för henne så han betydde mycket för henne. hon tänkte på hur besviken han skulle blivit om han visste vad hon gjorde. han såg på henne och hon log svagt. han antog att hon påminde honom om hans dotter som valt ett dödligt liv. hon förstod sig inte på Arwen, visst var kärleken stark men att offra sitt liv odödliga liv för den var något hon aldrig skulle kunna göra. Fairna såg på Nerwen, hon var drottning men trotts det hade hon inte mycket över för henne. kanske för att de flesta alver hade flytt henne när hon var liten. hon visste inte, men hon önskade det här skulle gå fort så hon kunde fortskrida med sitt uppdrag

Belarith pratade glatt på med Nerwen som var avsevärt mycket äldre än henne men inte såg ner på henne för det utan tvärtom var dem goda vänner.
Hon satte sig ner igen med en blick på Elrond och alv kvinnan som hon inte fick något bra intryck av och alverna hade lärt sig att lita på sina instinkter och Belariths instinkter sade henne att något var allvarligt fel med denna alv, hon kanske kunde lura Elrond men inte henne, hon visste att alverna i Lothlorien hade bättre intuition än dem i vattnadal.