Him and her (Privat roll)

"Jasså? på det viset." säger Thalia en aningen förundrad. Hennes sätt att ta hand om känslor var att göma dem, att stänga dem inne. Dock inte alla känslor, bara de obehagliga, de som fadern slagit ur henne att man inte fick göra. Som att gråta, det gjorde hon aldrig, men det verkade vara något han hade lätt för, liksom att skratta.
"Ska vi spela ett parti schack?" sa hon lätt för att de skulle tänka på något annat.

"Du visar inte glädje heller? Skratta?" undrar han fundersamt, och oroligt. Men han accepterar schack-utmaningen och ler mot henne för att få henne på bättre tankar. Han tar hennes hand och går ner i uppehållsrummet. Väl där så använder han accio för att dra till sig schackbräde och sina gubbar - magiska gubbar - och frågar henne sedan.
"Du har väl egna gubbar att köra med?"

"Jag försöker, tro mig, och ibland släpper det. Ibland kan jag göra det naturligt." ler hon lätt, det var väll ändå inget han skulle bekymmra sig om, eller? Hon hade ju alltid varit sådan, alltid, ja hela sitt liv. Fadern hade slått ut sådana dummheter ur dem, och även om brodern tilllät det så kunde de inte göra det naturligt utan att bli påminda om det förflutna.
"Klart jag har egna." ler hon glatt och kallar till sig sina egna i massivt silver och med gröna smaragder som ögon och detaljer. "En gammal släktklenod, har tillhört min gammelfarfar eller så." Hon visar upp S:et som är ingraverat i botten på varje pjäs. "Sägs ha tillhört Salasar Slytherin, jag Atlas och Theodor har ett varsit, som de enda ättlingar av Nott släkten vi är." ler hon lätt och ställer upp pjäserna.

"Coolt" ler James lätt avundsjukt på hennes fantastiska spelare. "Jag har bara vanliga trä, men de är bra ändå". De lyssnar åtminstone på honom, tänker han lite förläget och ställer även upp sina spelare. Han gör första draget och väntar på henne på att göra sitt drag. Partiet verkar gå relativt bra när flera av de bådas spelare åkt av spelplanen.

" Ja, kanske det. Det blir så vet du om man tillhör de gamla renblodiga släkterna. Tur att du är halvblod." flinar hon, inte för att hon egentligen brydde sig, men skulle hon hitta en mugglarfödd skulle fadern säkert döda den på ett kick. Hon gör flera bra drag och får undan många av James men förlorar också en hel del själv.

Partiet verkar gå på i evigheter, de har endast några få var och det känns som att det snart blir oavgjort. James kliar sig i huvudet och funderar på vilket drag han ska göra härnäst. Han flyttar en spelare, sträcker lite på benen, och hans ben snuddar vid hennes.

Hon ler när hon känner sina ben mot hans. "Ska vi säga oavgjort?" ler hon och ser ut genom fönstret och himelen som nu har blivit kolsvart. "Det börjar bli mörkt och det är en ny dag imorgon." säger hon leende och slänger en blick på det nästan folktomma uppehållsrummet. Samantha har inte kommit ner så hon antar att hon sover hos Thomas ikväll.

Han nickar och de börjar plocka ihop sakerna.
"Ska jag skicka ner Samantha?" frågar han henne, och böjer sig fram för att kyssa henne, innan hon hinner svara. I det folktomma uppehållsrummet känns det okej, och han vill så gärna vara nära henne, även om de inte är redo att ta steg längre. Herregud, de träffades igår. Han avslutar kyssen mjukt för att hon ska kunna svara.

"Nej, gör inte det. Jag vet ju var hon är och hon vill säkert vara med Thomas." ler hon ger honom en sista kyss på munnen innan hon tar sina pjäser och går upp till sin sovsal.

Han tittar trånande efter henne, och vill ha mer, men vänder sedan och går upp till sin sovsal. Han lägger sig, men kan inte somna. Han vrider och vänder sig. Hans lakan luktar Thalia, och allt han vill är att ha henne så nära honom som möjligt.