19 år senare [Privat roll]

"Det är ok... Jag har vant mig vid drömmarna. Jag har bara inte vant mig vid att leva normalt utan att vara i konstant fara. Psykologerna på St Mungos säger att det är paranoia, men jag skulle kalla det desperation. Jag har alltid min trollstav redo, jag längtar efter ett krig."

Cara visste inte vad hon skulle säga, hon hade ingen aning längre.
"Det är inte något av det, de kallas trauma. efter allt du sett och upplevt är det inte så konstigt. Jag kanske verkar velig men jag är alltid beredd" sa hon leende "Det är sån man blir. du längtar efter krig och jag längtar efter hämnd" sa hon och ryckte på axlarna och släppte honom igen, hon visste inte varför hon kramade honom

"Om han nu är tillbaks kan du få din hämnd." sade han, med tydlig ilska, även skuld känslor i rösten. Han visste att han inte kunde förklara hämnd mot någon, eftersom Potter inte hade gjort någonting direkt mot honom. James fick helt enkelt vänta tills det blev krig och slåss då. Men han hade inte tålamod.

"Jag kan inte hämnas honom, jag kan inte. jag försökte döda honom men kunde inte" sa Cara och skakade på huvudet "Den jag borde hämnas på är mig själv, men det är lite svårt. det var därför jag flydde. för att komma bort från mig själv och minnena jag hade. att glömma att jag inte kunde döda min far och rädda alla som dog" sa hon sorgset, hon hade inte det för någon men av någon anledning så var hon tvungen att säga det. "James hatar du mig?" frågade hon lågt

"Nej. Jag skulle inte heller kunna döda min far, oavsett hur ond eller vad han gjort." sade han, med en säker röst. Han visste att det han sade var sant. Om Voldemort hade uppfostrat honom som han gjort med Cara skulle James inte heller kunna döda honom.

Cara log svagt
"Tack för att du förstår" sa hon leende och sträckte på sig och rullade runt på mage och satte på te-vatten
"Har du mött någon av våra gamla klasskompisar? ja förutom på stationen?" frågade hon undrande

"Förutom Neville, nej." sade han och undrade vad alla andra jobbade med. Han tog fram en oslipad, rätt tjock gren från en ek och började tälja på den med sin kniv, han planerade att skapa ännu en trollstav. Han mindes sin dröm om att bli trollstavsmakare, men dödsätarna hade kommit i vägen för det.

Cara bara nickade och tog sedan teavattnet och hällde upp det i två koppar och gav den ena till James
"Så du håller fortfarande på med det?" frågade hon och smuttade på teat och började sedan fläta håret och fläta en blomkrans och satte på huvudet

"Japp. Tänkte köpa en butik i Diagongränden där jag kunde sälja dem, men dödsätarna krävde mer och mer pengar från mig. Jag antar att jag kan jobba upp mig här tills jag har råd." sade han smådystert och täljde färdigt det sista av formen. Han hade blivit mycket snabbare genom åren. Sedan gjorde han en Diffindo och gjorde staven ihålig, sedan stoppade han i en drakhjärtesträng och gjorde Reparo.

Cara log och såg undrande på honom
"Varför bad du aldrig om pengar? vill du ha dem kan du få dem? se det som att min far betalar, det är hans konto" sa Cara ironiskt och smuttade på teat igen. det lugnade henne verkligen.
"Var de verkligen så hemska? dödsätarna alltså" frågade hon