The Hobbit

(Hahaha okej Cara skall se vad hon minns av Gandalfs del xD haha hon borde läst om boken och filmen ser hon i morgon xD men vi gör vårt bästa)

Gandalf stod fundersamt med brevet i handen. Det var inte ovanligt att han blev kontaktade, tvärt om men just det här brevet var ovanligt. Dvärgarna hade bett honom finna en tjuv till deras uppdrag. han hade funderat länge på vem som kunde passa för just detta uppdrag. det måste vara någon som var liten och som dvärgarna kunde lita på. Så alverna var direkt uteslutna och lika så med människorna, han funderade på att finna en annan dvärg först men han hade sedan bestämt sig att en Hobbit skulle bli bäst och han hade börjat be ge sig mot Fylke

Fili sitter på på sin häst, varför gjorde han det?, ja det undrade han också själv. Nej, egentligen inte han ler lite, han väntar på sin bror Fili. De skulle tydligen iväg till ett ställe, Fylke hette det. Där bodde det hober, de såg ungefär ut som dvärgar men med stora fötter, och inte lika snygg näsa, tänker han och skrockar lite för sig själv och strycker sin egen välformliga näsa. Och inte lika snyggt skägg heller, men vart var Fili? Nu fick han verkligen komma, deras morbror Thorin ville ha med dem och han hade tydligen frågat Gandalf om hjälp och han hade pratat om någon Hob, med tokigt blod eller vad det var.

Fili, som hade upptäckt att han var sen, såg äntligen skymten av sin bror Kili. Han ler lite för sig själv, det här var bara så spännande! Deras morbror Thorin hade velat ha med dem på sitt äventyr och nu var de snart på väg. Första stoppet skulle bli till ett hobbit område som kallades Fylke. Han kom fram till sin broder och bad om ursäkt för att han kommit försent.

(Jag ser att ni börjat, men får jag vara med som Bifur ändå? )

Radagast sprang till sin släde. Racer kaninerna var redo att ta skogs vägen till Fylke. Han hade hört av någon fågel att Gandalf och ett gäng Dvärgar.

Kom igen Sixten! skynda på!
släden flög iväg! han är säkert halvvägs till Fylke......

( Jag tvivlar att Therese har något imot det )

Thorin hade ridit redan i flera dagar, och hans humör började sjunka. Det var fint väder, men de första dagarna av hans resa hade det regnat och blåsten hade varit kall. Inte för att han skulle klaga, aldrig någonsin, men en dvärg kunde önska sig litet god tur då och då.
Men vädret var endast en liten orsak till varför han var på dåligt humör. Han hade just varit på ett dvärgamöte, och bett om hjälp. Men ingen hade ställt sig upp, ingen trodde att han kunde återta Erebor. Besvikelsen var övermannande, och endast Gandalfs stöd ingav någon tröst. Resan kunde inte vara bortkastad ifall själva Gandalf gav den sitt stöd.
Thorin drog den bastanta ponnyn till halt och såg sig över landskapet. En skog spred sig långt nedanför honom, och där träden glesnade kunde han se en å glittra. Någonstans bakom den ån fanns fylke, men det skulle ta länge innan han kom fram till denne inbrottstjuv Gandalf valt åt honom.

Självklart får du det bara att vara med

Bombur satt och skumpade runt på sin häst som var alldeles för liten för honom. Medans han satt så åt han på en korv bit. Sedan såg han på solens bana. HAN VAR SEN!! Hans häst fick det hemskt men när bombur kom och såg dem andra dvärgarna så hoppade han av sin häst. Så fort han klivit av trilade hästen ihop av utmatning eftersom den ändå lyft en dvärg nästan tyngre än en människa.

Bifur tuggade förstrött på en lavendelblomma medan han väntade på att resten av gruppen skulle samla sig. Det var en ganska bra lavenelblomma, tänkte han, precis lagom utslagen, då de smakade som allra sötast. Han övervägde att erbjuda sina kusiner varsin blomma, men kom plötsligt ihåg att de oftast tackade nej när han gjorde det. Kanske nästa gång, tänkte han och gav istället en blomma till sin ponny.

((Vad dött det är här :c))

Bilbo går ut i sin trädgård med pipan i mungipan. Han tittar på alla vackra och färgglada blommor.

((Totalt fantasilöst...))