Privat mellan Ripadal och JustMe!

Isis som stod en bit bort blängde på honom och sa.
- Du ska mena det och jag ser inte ett förlåt då som som en ärlig ursäkt.
Du ska acceptera att jag är en normal människa och inte försöka hitta information om man eftersom man ändå inte hittar mycket information om en människa som inte är känd.
Och be mig med en trevlig röst om ursäkt och sedan bevisa det.

- Och hur ska man bevisa det ? Frågar Tristan uttråkat och lutar sig mot byggnadens vägg.

Isis tittade på honom och sa med en aning upprörd röst och sa.
- Bjuda mig på mat eller fika någon dag och betala det för mig oavsett vad det kostar.

- Okej, När tänkte du att det skulle hända ? Sade Tristan och tittade mot rektorn som stod lite längre bort och tittade på dem då de pratade.

Isis la armarna i kors och sa.
- Först ska du lova att du accepterar att jag är helt normal, sedan be mig vänligt om ursäkt och sedan bjuda mig på mat eller fika.

Hon tittade ner och tårarna hotade att välla ut igen.

- Förlåt. Sade Tristan så artigt han kunde och sträckte fram handen föratt skaka hand.

Isis tittade på honom och sa.
- Jag tar dig i hand och godkänner din ursäkt, men då har du redan lovat att behandla mig som den normala människan jag är.

- Jaja, kan jag gå ? Frågade Tristan otåligt och funderade på vart han skulle gå.

Isis tittade på honom och sa.
- Kom ihåg att du måste bevisa det du menar den där ursäkten genom att bjuda mig på fika eller mat.
Vilken dag som helst går bra så länge det är bra väder och inte regnar eller är blött på marken.

Sedan gick hon utan ett ord och hörde ringklockan ringa in

Tristan skakade på huvudet och gick in till lektionen. En av killen som hade dragit krogben tidigare tittade svartsjukt på honom.