In the dark PRS Vidomina & Medi

Dagen hade förflutit så snabbt och u hade solen snart gått ner. Alice stod med en vackert vit klänning med gudliga detaljer och guldiga smycken. Hennes hår var elegent uppsatt och ho stod vid dörren som ledde ut och såg upp mot klockan.
"Snart så." Viskade hon tyst. Hon kände Rions närvaro och slappnade av och vände på huvudet.

Både Leo och Rion hade underhållit sig under dagen så att den snabbt hade passerat. Det nalkades för kvällen och de både gick för att göra sig i ordning inför galan. De klädde sig i de finaste kläder de hade. Rion i vitt med röda detaljer och Leo, i svart i det finaste tyg han hade. De gick efter Alice när de hörde henne ledas till hallen för att välkomna gästerna.
"Du är vacker ikväll", sa Rion för att ställa sig en liten bit bakom Alice. Han lät händerna falla nerför sidorna och blicka framåt. Han förstod att hon inte kunde se åt hans håll nu. Hon skulle gå in i sin roll som prästinna.
"Ja, väldigt vacker..!", intygade Leo som ställde sig bredvid Rion. Han hade inte samma etikett som Rion och verkade inte lika besvärad att anpassa sig efter kvällens behov. Men han log och var säker på att kvällen skulle bli en bra en.

Mira hade en ljusblå klänning och hade ställt sig vid Leo och såg upp i hans ansikte och log.
"Du ser inte så dum ut häller." Viskade hon."
Alice såg på dem och hon ville slänga sig i famnen men hon höll sig och hon såg L+eon ställa sig intill henne och log.
"Jag kommer presentera dem för dig. Du behöver inte buga eller niga. De ska göra det för dig." Förklarade han och log mjukt.

Leo blev överraskad av Miras ord. Han kände sig smickrad och ögnade henne så diskret han kunde, han ville inte att Rion skulle se på. Men han tyckte att hon var vaker. Väldigt vacker. "Du är vacker.", sa Leo till Mira och drog in ny luft i lungorna. Han tyckte att det kändes våghalsigt att säga så, det kanske inte var tillfället för det. Han andades ut och blickade stint framför sig, förbi Alice. Mot ingången. Vilka gäster var det egentligen? Förmodligen viktiga sådana, om de skulle komma till Alices ceremoni.
Rion blickade åt Alices håll och sedan Léon. Hon hade ingen anledning att oroa sig. Det var han säker på. "Det blir bra, Alice.", sa Rion och svalde.

Ho kunde inte låta bli att skratta till och log.
"Tack." Mira flyttade sig närmare honom och såg upp i has ögon.

Hon nickade och så for det hade mörkat öppnades dörrarna av vakterna och efter några minuter kom det vampyrer in och tog hennes hand och kysste dem. Ho hälsade dem välkomna och de förflyttade sig in i matsalen.
När alla var där såg hon trött ut och såg sedan på Rion.
"Vill du göra mig sällskap?" Hon tog försiktigt hans arm och log.

Leo kände sig uppspelt då Mira flyttade sig närmare. Han övertygade sig själv att det var ett gott tecken, kanske Mira ville vara i närheten av honom? Leo log lite åt tanken och kom sedan på sig själv. När hon dock sökte hans blick blev han osäker och flackade med blicken innan han lät den falla på Mira igen. "Mira.. Jag.. Du är vacker.", sa han igen och log mekaniskt åt henne. Han hade inte fel, hon var en vacker syn.

Både Rion och Leo stod kvar för att hålla Alice sällskap då hon välkomnade gästerna till galan. Det var en märklig situation, men de båda gillade det, utan att uttrycka det.Det var en syn att se Alice i en sådan position, men sådan makt.
Rion såg mot Alice och gasv ifrån sig ett litet skratt. "Ja, jag följer dig, Alice. Var du än går. Jag är med dig.". Han krokade sedan sin arm om hennes.

Mira lade sin hand om hans arm och såg upp mot honom.
"Du är lika så." Viskade hon
Hon log meda hon gick efter Alice och Rion.
Alice klev in i matsalen och slog sig ner på den stora stolen som hade ställts i mitten och på hennes vänstersida stod det en lite lägre stol och samma på hennes högra.
Léon viskade.
"Din kavaljer sitter på vänster medan jag på höger." Han log mot henne och drog ut stolen för sig och satte sig.

Leo svalde av Miras ord. Han kände sig smickrad. Det var mycket att ta in. Han var inte van vid sådana komplimanger. Men han hann inte fundera då Alice hälsat på den senaste gästen för att sedan leda de till matsalen. Han slog sig ner bredvid Rion som verkat fått en annan tron att sätta sig ner på. Leo var inte förvånad. Alice hade sannerligen fallit för Rion. Leo hoppades bara att det var ömsesidigt.
"Och nu då, Alice?!", sa Rion och såg mot hennes håll. "Vilken makalös fest..!"

Hon hade slagit sig ner och klingade i glaset för att få allas uppmärksamhet.
"Tack för att ville komma till denna gala och jag hoppas att maten ska smaka." Hon log och gav en liten applåd när maten kom n och resten stämde in.

Mira såg på Leo och lade huvudet på sned.
"Leo... Jag.." Hon bet sig i läppen.
"Jag tror jag har fallit..." Hon kunde inte säga det men hjärtat slog så hårt.

Rion och Leo såg på från deras håll. De var inte beredda på att vara så osäkra. Alla gäster som kommit dit hyste av auktoritet, vilket iallafall fick Leo att tvivla på sin personlighet. Hörde han ens dit? Leo valde att överge sin tanke då Alice beslutade sig för att hålla ett tal, tacka alla som kommit dit. Det lugnade de båda en aning. "Fint tal.", sa Leo till Alice när hon avslutar det.

Leo hade inte hört vad Alice sagt riktigt då han var uppmärksammad på Miras beteende. Han svalde och kände sig torr i halsen. Men än så länge syntes inget glas till. Det hörde väl till välkomsten, antog han. Han vred på huvudet då han hörde Miras ord. "Mira.. vad säger du?"