The Vampire Diaries[Roll]

"Tänk om det nu är så att jag vill bli din vän, Car?", sade Damon och låtsades låta förolämpad. Utan svar slog han ihop händerna. "Så, vilka vill ni höra? De underbara, de mest underbara, eller de underbaraste?" Damon vände sig mot Elena och kom ihåg vad hon hade sagt. "Okay...", började han. "Stefan och jag var bebisar, vi skulle gå och hämta något i hagen, fråga mig inte vad det var för det kommer jag inte ihåg. Då kom en katt som Stefan förälskade sig i, och då menar jag verkligen förälskade sig i. Han planerade till och med deras bröllop, haha" Damon log åt minnena. "Han trodde inte att han någonsin skulle träffa någon annan som han älskade så mycket som Caroline" Damon tittade på Caroline med ett flin. "Ja, han döpte henne till Caroline. Kanske är det därför han gillar dig så mycket, Car." Damon skrattade lätt och fortsatte. "Men det gjorde han ju, han träffade Katherine. Den själviska Katherine." Damon slutade tvärt när han kom till Katherine, det var ett känsligt ämne.

Elena nickade snabbt. "Vad tyckte du om Caroline då?" frågade Elena snabbt.
Hon ville inte prata om Katherine.

"Tja, Caroline var en robust typ som gillade Stefans kakor. Men om jag ska vara ärlig... så hatade hon mig.", sade Damon. "Hon var ganska lik dig, Caroline. Du hatar mig också"

En kvart efter att Elijah, Finn och Kol hade lämnat huset gjorde även Klaus det. Med ett självbelåtet flin på läpparna. Han fann sina bröder utanför Elenas hus, de som var inomhus verkade inte veta att de var utanför.
"Är de där?"frågade han genast som han kom fram till sina syskon.
"Vi tror det", svarade Kol. "Men Nik, vi ska väl inte döda dem? Vi kan väl endast ha lite kul?"
"Onödigt, vi gör oss av med dem direkt. Mors önskan", sade Finn sakligt. Klaus låtsades inte att han ryckt till då Finn talade om Esther, så det var alltså hon som låg bakom det hela.
"Låt oss skaka loss helvetet då", sade Klaus och tog upp den största sten han hittade på marken innan han kastade den mot ett av Elenas fönster.

"Caroline... Gillar du Stefans kakor?" Elena fnissar.
"Vad var det för kakor då?" frågar hon Damon, bara av ren nyfickenhet.

Caroline blänger på Damon och skulle precis säga något då en tegelsten flög in genom fönstret, hon drog iväg Elena till säkerhet.
Hennes hjärta bankade hårt i hennes bröst, men Elena var i säkerhet framför henne. Caroline gav Damon en blick, den betydde vad gör vi nu?

Det hördes ett skrammel, som om ett fönster krossats. Och Damon kände det, det var vampyrer i närheten. The originals. Varför är du inte här, Bonnie? tänkte Damon och visste inte vad han skulle göra för en stund, men sedan fick han en idé. "Caroline, ta med dig Elena till hennes rum och hoppa ut genom fönstret. Ni måste skynda er hem till.. Alaric." Det sista sa han sammanbitet. Han fortsatte. "The originals är här. Skynda er, nu! Jag försöker.. Det spelar ingen roll, gå nu!"

Elena drog chockat efter andan.
Hon tittar från Damon till Caroline. Elena vet inte vad hon ska säga.

Klaus flinade brett.
"Ni behöver inte viska", ropade han mot huset. "Vi hör er ändå!"
Finn flinade, medan Elijah och Kol såg mer oroliga ut. Diskret gav Klaus dem en menande blick, vilket de genast uppfattade.
"Elijah, se till att ingen försvinner", beordrade Finn.
"Det är väldigt ohövligt att inte öppna dörren!"fortsatte Klaus.

Caroline tittade på Damon med en orolig blick.
"Damon, jag hatar dig inte, vår relation blev bara lite försämrad efter det... där. Lycka till!", hennes röst bröts och hon drog med sig Elena upp för trappan.
Originalerna, det var häpnadsväckande, de alla? Men hon hade ingen tid att tänka på det nu. Elena var det viktiga.