prs wolfy & rollspelare

"Och du håller dig långt borta ifrån henne." sade James efter att ha hört vad han velat säga. Han fuktade sina läppar och gick frustrerat fram och tillbaka, visste inte riktigt vem som hade kunnat ta henne. Det var bara Andros och Adam som hade problem med honom.

”Jag hör av mig när jag vet något mer.” Adam la på och lutade sig tillbaka i soffan, tänkte inte ha så bråttom då han tyckte det var underhållande att höra James vara så frustrerad som han tycktes vara.

James suckade högt och drog handen över ansiktet, det kanske var en vanlig mänsklig kidnappning. Han ringde ändå upp Adrian också, tänkte ifall han ahde hört något från nefilerna.

Adam hörde inte av sig förrän några dagar senare. Till hans försvar var det inte så enkelt att få information ur nefilerna när det gällde att blanda in en annan fallen ängel i dramat.
”Någonsin haft nöjet att träffa Rhys?” Rhys var en man i fyrtioårsåldern, utseendemässigt alltså men egentligen en nefil på flera hundra år. Betraktades som en av de mäktigaste om inte den mäktigaste bland nefilerna. ”Han är i stan.”

"Jaa, för typ hundra år sen. Men vi skiljdes inte åt som ovänner." sade James och ryckte på axlarna. "Vad gör han i stan?" frågade han och suckade högt, hade inte tid för sånt längre.

”Din människa är tydligen släkt på något sätt till honom, ingen aning om hon är hans barn dock. Han är intresserad av henne och hon är hos honom.” Adam gungade på stolen han satt på. ”Gör inget drastiskt nu tack, jag försöker fortfarande ta reda på exakt vad han ska med henne till. Han är faktiskt ledaren för deras armé och på krigsstigen.”

"Hennes far? Är hennes pappa en nefil? Helvete vad underbart." fnös han och skakade lite på huvudet. "Skicka hans nummer, nu." sade han lågt.

”Nej sa jag ju,” suckade Adam irriterat, borde inte ha sagt någonting alls förrän han hade samlat på sig all fakta. Nu skulle James förstås gå och förstöra allting. ”Jag tvivlar starkt på att han är öppen för att snacka med dig.”

"Jag vill bara prata med honom." sade James och rynkade på pannan. "Jag kommer inte hota honom eller något." sade han och ryckte på axlarna.

”Naturligtvis, du vill alltid bara prata.” Adam himlade med ögonen trots att James inte kunde se honom. ”Nej, du får snällt vänta tills jag återkommer.” Han la på och skakade på huvudet, tänkte inte låta James bolla runt honom.