In the dark PRS Vidomina & Medi

"Det är det." Léon harklade sig och såg bort.
"Tja vår förra prästinna hette Flo och levde för 500 år sedan. Sådana som Alice kommer bara en gång vart 500:e år." Léon såg på dem.
"Så förstår ni nu varför hon är så viktig för oss?"

Leo nickade fundersamt. "Men, Leon..", Leo sänkte rösten och flyttade sig närmare så att bara han skulle höra. "..Alice kommer inte leva så länge. Inte så länge hon är vampyr." Han svalde och kikade på Alice. Försökte föreställa sig henne som vampyr. Det var svårt. Och hennes blod.. vad skulle hända med det? Han vände blicken till Léon igen.

Léon såg på dem och nickade.
"Det är därför rådet är så viktigt. Hon syr oss tills den dagen hon dör och sen tar rådet över och styr så gått de kan men nu är det hennes tur att styra. Hon är trots allt det närmaste vi har till en gud."

Leo svalde. Det lät obehagligt.. men också logiskt på något sätt? Han kände sig osäker men beslöt sig för att inte reda ut allt ikväll. Det var ju en tid för att roa sig. Men ännu var han inte helt avslappnad. Han kunde inte låta bli att känna sig överflödig, som om han inte passade in där. Osäkert rörde Leo längst bordsskivans yta med fingertopparna och blickade ner det. Om det skulle pågå såhär resten av kvällen ville han inte stanna för länge.

"Men vi ska inta tala mer om tråkigheter." Alice slog ihop händerna." Om alla har ätit upp så fortsätter vi ut till balsalen där musik och dans ska fortsätta. Det kommer finnas blod till er som dricker det men jag hoppar gärna över." Dämpat skratt kom från några håll och alla började att resa sig.

När Leo hörde hennes ord om balsalen kikade han åt Rions håll. Rion hade rest sig, så Leo gjorde likadant. Men när Rion sedan erbjöd sin arm till Alice stod Leo kvar. Han tvekade och flackade med blicken för att se sig om. Han upptäckte Mira och kände hur hjärtat återigen tog ett extra skutt. Han log då och slappnade av en aning.
"Musik och dans låter kul..", mumlade Leo och fantiserade om att röra sig till musiken med Mira.
Rion verkade själv glad över att få röra på sig. Han stod vid Alice och erbjöd sin arm åt henne. "Efter dig, Alice. Jag menar, ers höghet."

Mira hade rest sig och tog Leos arm som förut och nickade kort.
"Ja det är det."

Alice såg upp på honom och fnittrade lite innan hon tog hans arm och skakade på huvudet.
"Åh säg Alice. När du säger det låter det riktig konstigt." Hon fnittrade igen.

Inne i balsalen hade de gjort fint, fint för en gala eller ceremoni och Leo blev återigen påmind om vilken stor kväll det var. Högtidligt. Ett leende syntes på hans läppar som blev en aningen större så Mira fattade tag om hans arm. Han mot henne. "Så fint det är härinne."
Han lade märke till musiken, flera drinkar som serverades till folkets mingel. Det började kännas trevligt, tyckte Leo.
"Du har rätt, förlåt mig, Alice." Rion såg mot henne och drog på mungipan i ett litet leende. "Var ska vi gå tycker du?", frågade han sedan och syftade på var i rummet de skulle parkera sig. Han visste ju att Alice var kvällens stjärna vilket säkerligen gjorde de uteslutande för de att gömma sig för sina gäster.

Hon nickade.
"Alice ska dansa först och hon har valt Rion så det är bra." hon log och tog glas och gav honom ett ch log.

Hon skrattade lite och nickade och började att gå.
"Ja det låter bara konstigt. Det är som jag skulle säga Sir Rion till dig." hon flinade mjukt

"Ja, vi fick ju se hur de dansade igår. Så jag är säker på att det kommer att gå bra den här gången också.". Han flinade lite då han tänkte på Rion. Om han inte hade varit nervös innan så kanske han var det nu. Alla skulle se på när han och Alice dansade. Han såg sig om på de andra gästerna. De flesta verkade trivas. De log, skrattade. En del verkade ha mindre kul, där de fann sig i djupa diskussioner med sina vänner. Blicken for på Mira igen. Diskret försökte Leo ögnade henne uppifrån och ner. Hon var så vacker.