In the dark PRS Vidomina & Medi

Alice kom in till balsalen med Rion och hon såg sig om innan hon gick till mitten och vände sig mot Rion.
"Vi ska inleda dansen" Viskade hon.

"Ja men det betyder inte att hon är nervös." Mira log och höll Leos hand och såg på honom med lycklig blick.

När Rion höll Alice nära och deras blickar möttes, log han. "En ära.", viskade han tillbaka och släppte taget om hennes ena hand för att leda henne ut på golvet. Det blev genast tyst i rummet och alla blickar vilade på de. Men Rion var lugn. Han kände så när han var nära Alice. Hon hade en sådan inverkan på honom. Rion gillade det. I bakgrunden gjorde sig den lilla orkestern redo för att spela. Så hördes stråkarna igen och låten var igång. Rion placerade sin andra arm om Alices midja och förde henne sedan i en dans till musiken.

"Det är sant.", viskade Leo tillbaka och såg mot Rion och Alice när de satte igång med dansen. Han log mot de och hoppades på att han snart skulle få dansa med Mira. "Jag må säga, Rion har talang." Han flinade när de svängde förbi de i deras dans.

Hon log mjukt och började att dansa med honom. Dansen var lätt men ändå inväcklad.

Mira nickade och såg sedan på Leo.
"Så vad ska du göra imorgon? Alice måste vända på dynet eftersom alla vampyrer kan inte gå i solskenet."

Rion svängde henne runt och njöt över att få ha henne nära. "Det går fint det här.", sa han och tog skjuts för att snurra henne runt igen för att sedan fånga henne i sina händer.
"Imorgon? Det vanliga, svansa efter Rion. Se efter Alice. Jag har inte mycket planerat. Det är mitt ställe att bestämma här.", sa Leo och såg mot henne. "Du då? Måste du jobba annorlunda då Alice ska vända på dygnet?"

"Ja det går fint." Hon snurrade runt och dansen var slut. Hon log mot honom och såg sedan in i Rions ögon.
"Tack."

"Tja jag är alltid nära hene så ja ja kommer att sova på dagen och vara vaken på kvällen. Det är lika magiskt." Hon log mot honom.

När låten avslutades återgick alla till att mingla igen. Ett sorl av röster spred sig i rummet med musiken som komp. Det var fint, tyckte Rion som log varmt mot Alice. Han såg mot henne och kände inpulsen att ge henne en komplimang för hennes utseende. Hon var så vacker. Istället fortsatte han att le och iaktta hennes blick.

Men så hörde de portarna till salongen smällas upp. Rion vred på huvudet för att se åt hållet. Så gjorde alla andra i rummet.
In marscherade flera soldater i silvriga rustningar.
Leo trodde först att det var soldater från palatset. Men när han blickade mot vakterna tyckte han inte att de stämde överens. De här var från någon annanstans. Det silvriga utsmyckandet, detaljerna. Det var olika. Bland de gick en kvinna. Som till viss del också bar rustning över sina axlar med en mantel fäst i metallen. Hon var klädd i en vit klänning, inte alls som soldaterna, som endast var i rustning. Och med hår som hängde över hennes rygg och axlar. Håret var grått trots att hon bara såg ut att vara något år äldre än Leo och Rion till utseendet.
Kvinnan stannade när hon kommit bara några meter ifrån Alice. Soldaterna gjorde detsamma och ställde sig bakom kvinnan. Med en allvarlig blick granskade kvinnan Alice, som för att bestämma sig vad hon tyckte om Alices utseende. Sedan såg hon in i hennes ögon. "Alice.", sa hon och gick fram några steg. Hon höjde en hand för att visa soldaterna att inte följa efter. De stannade alla i samma position: med spjut i ena handen som pekade mot taket och andra armen som hängde nerför deras sida, med blicken på kvinnan.
Leo svalde. Han förstod att hon verkade vara en viktig person. En kapten, för en armé eller liknande?
Kvinnan sänkte sin hand och öppnade munnen för att tala.
"Vilken fest ni har. Så tråkigt att jag inte kunde komma i tid bara." Hon pausade och såg fortfarande med en intensiv blick på Alice. "Jag heter Adela. Jag har rest från Frankrike där jag, tillsammans med vampyrer, har ett eget slags styre. Jag har blivit kallad hit för att bli din lärare." Hon drog lite på läpparna i ett litet leende samtidigt som hon ögnade Alice igen. "..Och jag ser att vi har en del att göra."

Vakterna rusade emot de som kommit in men så fort de såg vem de var backade de undan och Léon suckade tungt. Kunde den kvinnan inte göra mer besvär? Han skakade på huvudet och gick fram.
"Adela vad kul att du kom. men du skrämde faktiskt många av oss." Han flinade och lade huvudet på sned.
"Vill du hänga av dig eller något?"
Alice såg på kvinnan och pressade sig mot Rion innan hon slappande av men sedan blev hon arg. Att hon vågade bara klampa sig in sådär.
"Du skrämde mig och många av mina gäster."

Adela väntade sig att Alice skulle säga något till svar, men Léon hann före. När hon fick syn på honom flinade hon. "Léon! Det var inte igår.", sa hon och vände sig mot honom för att tala till honom. Leo förstod att de verkade känna varandra sedan tidigare.
När Léon berättade att de skrämt gästerna skakade hon på huvudet, som om han missförstått. "De kan hantera det. Soldaterna gör inget utan mitt kommando. Gästerna har ingen anledning att oroa sig.". Adela fnissade och vinkade åt soldaterna att vara lediga, vilket gjorde att de parkerade sig längst väggarna i samma position som de stått bakom henne. "Ja, Léon, här.". Han knäppte av sig manteln och räckte över den till Léon.
När hon sedan hörde Alices stämma vred hon på huvudet igen för att sedan vända sig till henne igen. Det roade henne att Alice hade krut i sig att stå på sig inför henne. "De klarar sig fint. Se, soldaterna står givakt nu. Ingen fara.", Hon viftade med handen för att stryka över Alices ord. Tydligen hade Alices ord inte haft sådan inverkan på Adela.

Léon muttrade och tog emot manteln och såg argt på henne.
"du kunde kommit tidigare och du är medveten om det." Han suckade och räckte över manteln till en annan tjänare och såg mot Alice.
"Spelar ingen roll. Dettaa är en gala i min anda oc jag vill se att du ber om ursäkt genast. Annars ä u inte min lärare längre." Hon spände ögonen i henne.
"Så gör som jag säger." Hon hade blivit kall och hennes knogar vitnade en aning.

"Léon du vet vägen jag tog hit, det är inte konstigt att vi fick förhinder. Jag rår inte för när jag blir meddelad om en flytt. Kanske något att tänka över?" Adela kastade en blick åt hans håll för att se på Alice igen. Istället för att skämmas eller bli rädd för henne log hon istället, verkade.. nästan stolt?
Leo såg på från sitt håll. Han var nyfiken vem Adela var. Det var en blandning av skrämmande och imponerande över att hon behandlat Alice så. Adela verkade inte ha samma inställning till Alice som de andra i palatset. "Så tråkigt då, tyvärr är det inte jag som bestämmer. Jag får betalt för min tjänst här.", sa hon. Hon upptäckte Rion och verkade förvånad för ett ögonblick. Som om hon kände igen honom. "Men om det ska vara så besvärligt.. Jag ber om ursäkt." Adela överdrev rörelserna när hon bugade djupt inför Alice så att det långa håret hängde över hennes bröst. "Då kul att se att du tar dina lektioner på allvar.", tillade hon sedan när han rätat sig upp igen.