We are left, they disappeared. (Rollspel)

"Det får räknas som rätt svar. Egentligen är det att få vara i närheten av dig men det är inte så noga" svarar Thomas och drar sin hand genom håret och stannar med den i nacken.

Nikki skrattar lite
"Glad att jag kan hjälpa till" sa han och drog ner Tom och kysste honom

"Nu får du komma på ett sätt att glömma saker" skrattar Thomas och hinner knappt göra något innan Nikki drar ner honom på golvet. Tom makar sig närmare Nikki så att han känner hans puls mot sin.

"Jag har redan mina sätt men annars funar det bra att vara nära dig" sa Nikki vänligt och strök honom över kinden

"Som att supa och festa?" frågar Thomas retsamt och ler. "På vilka ställen kommer du in någonstans? Du är ju som sagt bara 15 så dem borde ju inte släppa in dig" undrar han nyfiket.

"Ja som att supa och festa" sa Nikki likgiltigt "det finns en del ställen, sen har folk hemafester" skrattade Nikki

Thomas nickar och säger att han får bjuda med honom någon gång och snurrar sedan om så att Nikki ligger över honom. "Jag är glad att du är här" säger han lågt och kramar om honom.

"ja det kan jag gärna göra" sa Nikki leende "säg bara till när" sa han och la sig sedan över Tom och log
"Jag är glad att du här med" sa han ömt

Thomas tänker snabbt tillbaka till huset där dem ahr varit instängda i. Om han inte hade övernattat hos Nikki den där natten då vargen dog så kanske Tom inte skulle vara här just nu.
Han skakar av sig minnet och ler snett mot Nikki. "Bjud med mig på nästa fest"

Nikki strök tom över kinden och var faktiskt glad över att de blivit fast i huset, för om de inte blivit det hade han och Tom kanske aldrig börjat träffas.
"säg en dag, jag kan nog hiotta en fest vilken dag som helst" sa Nikki roat