In the dark PRS Vidomina & Medi

"Ja det är en sak de har gemansam. Alla föds vackra och blr nästa som solsken eller blommor på en öppen äng. Deras skönhet blir oftast deras förbannelse och därför bär de en mask." Hon log mjukt.

"Wow.. Jag menar..", Leo kom på sig. Han förstod ju att det sannerligen var en förbannelse med det. "Så ovanligt, men det är väl blodet.. Men betyder det..", började han igen och såg ut att tänka efter. Han höjde en hand för att klia sig på hakan och sänka blicken samtidigt som han försökte förstå. ".. Betyder de att alla prästinnor kommer från samma släkte? Om de alla dela samma blod tänker jag? Och är det inga män som blir präster?"

"Det är bara kvinnor som blir prästinnor. Det är lite mycket att förklara men jag kan försöka imorgon."
Mira log och lade huvudet på sned.
"Vi ska stå här tills sista timmen innan solnedgången och sen får man gå till sina rum eller gå hem."

"Men.. inget mer firande? Ingen mer dans? Eller musik?" Leo lät orolig och svalde. Nu när Alice tillslut fått rollen som prästinna.. skulle de bara återgå till sina vanliga roller? han ville inte tro det. Men så såg han Rions blick och förstod att det inte var någon idé att ta diskussionen. Leo skulle just till att säga något mer då han hörde. Det knackade. Men inte på porten. Det var i golvet. Som om någon slog med en skepp eller likande. Det ekade i salen. Allt sorl av allas mingel och viskningar blev som tyst. Alla fokuserade på källan till ljudet.
Det var en man, så inte ut att vara mycket äldre än Rion och Leo. Han höll i ett spjut. Hur han kommit in med det, förstod inte Leo, men han ville inte ta reda på det nu. Istället spetsade han öronen för att höra på vad mannen skulle säga. Mannen såg mot den maskklädda Alice. Han bugade djupt så det ljusa håret föll ner mot golvet innan han rätade sig igen. Till synes trodde Leo att det var en soldat. Han bar rustning. Men.. vem? Alice hade mer än tillräckligt med skydd i palatset. Han var säkerligen inte härifrån.
"Ers höghet.", började han och rynkade pannan. Han verkade nervös. Särskilt med så många som hörde på. "Jag kommer till er för hjälp. Din hjälp.". Mannen svalde. "Mitt namn är Loynis. Sir Loynis. Jag är kapten för en av landets mest erfarna stridare. Men just nu..", han pausade, verkade ha gråten i halsen. Han svalde och såg upp mot Alice igen. "..Just nu är jag utan mina soldater. Trots min lojalitet till kungen har han förbjudit mig för att återvända hit. Jag är falskt anklagad för förräderi mot min kung. Vid återvändo i hans rike.. innebär det döden. Jag ber dig, ers höghet, ge mig tillåtelse att stanna i riket."

"Åh ni kan alltid dansa." Mira log mot honom och tog hans hand.
"Vi beöver inte vara kvar." Viskade hon och såg på mannen och log svagt. Alice skulle klara detta.
"Säg mig. Vad var det ni blev anklagad för? Vad är er dom? Jag kan inte er tillträde förrns jag har hela historien." Alice såg på mannen bakom masken och log svagt. Hon skulle hjälpa honom.

"Jag är säker på att Alice klarar det här själv.. Var ska vi annars ta vägen menar du?", frågade Leo Mira i låg volym så att inte alldeles för mycket uppmärksamhet skulle dra åt deras håll.
"Jag är anklagad för förräderi. Att jag delat med mig av hemlig information åt en annan kung, trots att den inte var min att dela." Loynis pausade. "Jag svär, ers höghet, jag är inte den skyldige.". Han bugade igen för Alice.

"Till mitt sovrum." Viskade hon i hans öra och log mjukt.
"Men du väljer."
Alic satte en hand mot hakan och såg på Léon som nickade.
"Jag kan inte ge dig titeln som kapten men ni kommer få bli soldat i mitt palats. Här är du säker och om kungen anklagar dig har han med mig att göra." Hon nickade. Hon höjde handen.
"Men om det ni säger är falska påståenden så kommer jag överlämna er till konungen."

Leo svalde. Hade han hört rätt? Han såg mot Rions håll, men Rion verkade bara ha ögon för Alice just nu. "Ja.. Jag följer dig.". Hon kanske menade att ha sällskap dit? Oavsett kände han sig en aning nervös, men lugnade sig igen då Miras hand greppade tag om hans.
"Ja, ers höghet. Tack, ers höghet.", sa Loynis och bugade igen. Han reste sig och såg sig om efter någon tjänare som verkade hjälpa honom därifrån.
Rion log litet. Alice hade gjort ett utmärkt jobb.

Mira började gå och hade Leo i släptåg. Såg sig om och smet ut i korridoren.
"Visst är hon duktig?" Mira såg över axen och log svagt.

En kvinna kom fram och sjönk ner på ett knä och sänkte huvudet.
"Ers höghet ja har ett dilemma. Min granne har problem ed sin åker. Konungen vill inte ge honom mer bistånd och hans boskap dör på grund av det. Åh snälla hjälp honom och han kommer vara er trogen."
Alice såg på kvinnan och suckade. Detta var svårare.
"Vänta ett tag." Hon höll upp handen och vinkade till sig Léon.
"Har vi tillräckligt med vete samt boskap?"
Léon skakade på huvudet och hon nickade.
"Då är det sagt. Vi hjälper honom men han ska säga upp kontraktet och skriva nytt. Jag ska ta mig till slottet om några dagar och ha en diskussion med denna konung." Kvinna tackade och reste sig.

"Ja, verkligen. Hon verkar anpassa sig till sin roll snabbt."
Leo följde Miras steg i korridoren. Han granskade henne i smyg, när hon inte såg på och log. Hon var en vacker syn, tyckte han. han skyndade därefter stegen för att komma ikapp henne och gå längst med hennes sida. "Känner du dig trött?"

Rion nickade. Alice skötte det bra. Att se henne komma in i rollen som prästinna gjorde honom nöjd. Allt slit, allt plugg. Det hade belönat sig.