ett år på Hogwarts

jag såg på Mira och nickade, jag älskade det minnet.
- Det låter underbart. sa jag till henne när hon berättat.
(jag berättar åt Kiera )
- Din tur Draco. sa jag och såg på honom
- Ok. jag ska försöka komma på något bra. Draco tänkte.
- Jag vet. det måste ha varit för 4 år sedan. jag och min familj var i australien och vi var faktiskt som vilken familj som helst. vi solade, såg en massa saker, vi dök i bariärrevet, och hade kul. skrattade Draco och jag log
- Jag har svårt att se Lucius sola. skrattade jag
- Ja men något hände den sommaren och allt var så... ja normalt. sa Draco drömande och jag log mot honom.
- Värsta minnet då? frågade jag dem

Mira tittade på Cara och suckade.
- Värsta minnen, låt mig tänka.
Tankarna stod still men tillslut fick hon fram några ord.
- Har nog många hemska minnen, dock kommer jag bara på detta minnet just nu, det kanske kommer låta patetiskt men ja, för mig var det nått mycket värre än vad det kommer låta. Mira suckade djupt och klämde fram orden.
- Det var Förra sommaren, mamma, jag och pappa åkte bort en vecka till skottland. Vi bodde på ett jätte fint hotell med jätte fin utsikt, efter första dagen blir mamma sjuk, feber och kräkningar. Dagarna går och på den 5 dagen är hon så sjukt så hon knappt kan andas. Redan då började jag bli orolig om hon skulle överleva, men somnar till sist. Jag vaknar runt klockan åtta och ser att ett fönster är öppet ner till en altan, jag slänger en snabb blick mot mammas säng och ser bara pappa ligga där. Jag får panik och börjar gråta, pappa vaknar inte. Jag tvingar fram mig själv till fönstret och tittar ner. Jag ser mamma ligga där, och jag skriker. Pappa flyger upp och efter mycket tårar springer vi ner.
Mamma klarade sig och lever, men jag kan säga att det var inte lätt att se det, att vet att där nere kan min mamma ligga död. Jag var rädd för att förlora henne, för jag älskar henne så.
Mira tittade med en tom blick och vänder sig mot Cara.
- Ditt då?

jag såg på Mira och gav henne en kram.
- Jag kan förstå att det var hemskt. sa jag tröstande.
- mitt värsta minne är den dagen Nikki dog. det var för åtta år sedan. jag och min familj var vid medelhavet vi hade hittat en egen ö och vi brukade bada i havet. Nikki älskade det. men han fick inte bada själv, eftersom det ibland kom starka strömmar. jag vaknade en morgon av att Nikkis säng var tom, jag gick till fönstret och såg honom hoppa i vattnet. jag sprang ner från huset till viken och såg honom dras ner under vattnet. jag stod som fast frusen medans han skrek att jag skulle hjälpa honom. mina föräldrar vaknade och pappa hoppade i efter honom. han fick tillslut upp honom, men det var försent. Nikki klarade sig inte. om jag bara inte hade frusit fast hade jag kanske kunnat rädda honom. sa jag och kollade ner på mina händer och en tår rann längs min kind.

- Jag gissade på att du skulle välja det minnet. Mira tittade känslofyllt upp på Cara och gav henne sedan en kram.
- Det måste vart hemskt, men du. Det var inte ditt fel, det var det aldrig.
Mira försökte le lite, även fast hennes mungipor var även dom som stora betong block.

jag tog i mot kramen och log halvhjärtat.
- Det är ju mitt värsta minne. men jag har börjat att förstå att det inte var mitt fel. sa jag och log lätt och vände mig sedan om mot Draco.
- Mitt värsta minne? han höjde ett ögonbryn och tänkte åter igen.
- Det måste ha varit för 2 sommrarsedan när Bella och far låste in mig i fängelsehålan. jag vaknade upp en morgon och gick ner till frukosten. far och Bella satt där och de såg inte glada ut. de var arga för att Granger hade slått mig i alla ämnen, för att jag inte gjorde tillräckligt bra ifrån mig på quidditchen, för att jag inte hade någon flickvän utan bara lekte runt som Bella kallade det och ja jag ver en skam för familjen helt enkelt. så de bestämde sig för att låsa in mig i fängelsehålan. jag satt säkert där nere i tre veckor och fick knappt någon mat. jag trodde aldrig jag skulle komma ut, men sen kom en ängel och räddade mig. jag kommer ihåg att far kom ner och var en aning förvirrad över att du stod där uppe och ville träffa mig. han trodde inte att jag hade någon kontakt med Riddel. han släpte ut mig och jag fick snabbt byta om för att träffa dig.
- Jag minns att du såg ut som ett skelett. och jag kom förbi för att du inte hade svarat på mina brev. varför sa du inget? frågade jag Draco och tog hans hand.
- Jag visste inte vad jag skulle säga och jag visste inte hur mycket du brydde dig. men i vilket fall som helst så slapp jag sitta i fängelsehålan mer. sa Draco och jag gav honom en kyss.
- Vilka änglar barnet kommer få till farföräldra. sa jag och såg på min fästman
- Ja. barnet ska kanske inte få träffa dem. svarade han och jag ryckte på axlarna. det var långt kvar dit.
- Men nästa gång säg vad som hänt. sa jag och log mot honom och Draco nickade o såg på Mira

- Ni kommer bli sjukt bra föräldrar, ärligt. Mira log och kände hur hela kroppen blev tung.
- Nej men nu får jag väj knarka sömnpiller jag har fått och försöka sova, sa hon och kramde Cara och gick upp mot sovsalen.

jag log mot Mira.
- Tack. sa jag och gav henne en godnatt kram
- Överdosera inte bara. sa Draco till henne och skrattade lite. Jag såg på Draco och kände att jag själv började bli trött
- Du vill sova eller hur? frågade Draco och jag nickade.
- Äntligen. sa han och skrattade.
- Du kunde gått och lagt dig. sa jag till honom
- Inte en chans att jag lämnar dig ensam. sa han och slog armarna om mig. jag kyste honom och kröp ner i sängen, Draco la sig bredvid mig och la armen om mig. jag slöt ögonen och somnade.

Dörren till Slytherins uppehållsrum slets upp av James, eftersom han sett en blodig Pansy bäras iväg mot sjukhusflygeln, det enda han såg var en förvånad Mira med torkade tårar som runnit ner för hennes kinder, Cara syntes inte till någonstans. James staplade ut ur rummet, tårar började falla, hans ben drog honom mot sjukhusflygeln innan någon hann hindra honom. Hans högra hand höll hårt i sin stav. När han kom upp till en nästan tom sjukhusflygel tryckte han sin stav mot Pansys hals.
- Vad har du gjort med henne? hon svarade inte, utan flinade bara. VAD HAR DU GJORT?!! Diffindo! ett skärsår bildades på hennes mage och hon skrek till. Hon skulle lida, lida lika mycket som hans föräldrar lidit.
- Diffindo! fotsteg hördes bakom honom. Sedan ett skratt, ett galet och isande skratt. Det skrattet han hört i sina drömmar. James kramade om sin stav hårt. Sedan vände han sig om och snärtade staven mot Bellatrix.
- Avada Ke-
- Expelliarmus! ropade hon innan han hann avsluta trollformlen, James stav flög iväg, Bella flinade.
- Du skulle väl inte skada din mor, va?
- Du mördade min mor!
- Den där lilla mugglar-horan? Trodde du verkligen att du hade fått allt hat från henne? Nej, hon ever bara din styvmo- Bellatrix avbröts av ett rött ljus bakom henne, då hon föll mot golvet såg han Cara stå där med sin trollstav höjd.
- Du är inte... Men... Hur? frågade han förvirrat.

(jag antog att det var något sånt här xD)

jag vaknade av att något kändes fel. jag vet inte vad det var som väckte mig men något gjorde. jag gick ner till uppehållsrummet och såg på en förvånad Mira.
- James...här...gick. sa hon och jag log lite mot henne.
- Jag tar reda på var han är. jag är ju ändå vaken. sa jag och gick ut. så var tkan James vara?
- Sjukhusflygeln!! Pansy!!! skrek jag bara han inte gör något dumt. jag sprang hela vägen upp. jag tvärstannade när jag såg Bellatrix. hur kom hon in?
jag såg hur hon höjde staven mot James.
- Lamslå. sa jag och Bellatrix låg snart på golvet. Pomfrey hörde oväsendet och skrek till. lärarna var snart där och tog hand om saken. tydligen kan de vara allvarliga me. jag gick fram till James som satt förvånat på golvet. Pansy såg på mig och jag puttade bort hennes säng så hon hamnade i andra enden av rummet. jag såg på James som stirrade ut i luften. jag satte mig bredvid honom och la armen runt honom.
- James, det är över nu. det är ingen fara. sa jag lätt och såg på honom

Jag vaknade och såg att Cara var borta. Han sprang ner till uppehållsrummet o såg sig panikartat runt i rummet. Han såg oroligt på Mira
- hon gick för att hitta James. Sa hon och jag nickade. Hon skulle vara trygg med James. Han är en grymt bra trollkarl och jag litar på att han kan beskydda henne. Inte för att hon är hjälplös. Hon är bara lite skakade för tillfället. Tänkte jag och gick mot lektionen i förvandlings konst. Jag såg på Blaise o vi gick in och satte oss