Det sjätte trappsteget [SV]

Tack allihopa! Ni är bäst som läser! ♥

Det kommer antagligen mer idag! Jag ska i alla fall börja skriva nu

AWZUUUUUUUUM!

jätte bra

BRAAAAA!!!

9. Bättre sent än aldrig

Alecia hade sovit förvånansvärt bra, men hon hade vridit och vänt på sig mycket, det hade hon märkt lakanen som låg som ett stort trassel i sängen när hon hade vaknat på morgonen.
Hon var hon reda att fånga dagen... typ.

Alla elever hade fått ett schema, hennes schema låg i momentet på hennes koffert på sängen. Hon hade spenderat hela morgonen med att trycka in varje lektions tid och plats i hennes hjärna. Hon ville ju inte precis missa en lektion.

Hon kunde dock fortfarande inte fatta att allt det här var sant, hon hade nypit sig i armen flera gånger för att försäkra sig om att hon inte drömde. Hon stirrade fortfarande förundrat på varje del av slottet. Allt från den lilla minsta sprickan i väggen till en stor grön fåtölj. Saker och ting var annorlunda nu när hon hade William och Alice, hon skulle nog trots allt klara sig. Hon gäspade och såg sig omkring, de flesta sov fortfarande... men hon tänkte inte somna om. Hon visste att hennes första lektion denna ståtliga onsdag var Försvar mot svartkonster.
Alecia började plocka fram allting hon skulle behöva, böcker, trollstav, pergrament, fjäderpenna och sin skoluniform eftersom hon inte hade hunnit byta om. Hennes ögon var stora och hungriga då hon hastigt klädde sig i uniformen och sedan placerade de två böckerna (varav en en antecknings bok från mugglarvärlden) i en perfekt hög. Hon placerade pergrament rullarna ovanpå och sedan sin fina fjäderpenna som hon länge hade rättat till fjädrarna på bredvid. Hon skakade nästan, hon var så upprymd men ändå så nervös! Kunde inte Alice vakna snart?

När de äntligen var på våg efter att ha ätit så hade de marscherat iväg stolt mot deras lektion, med några få trötta elever bakom dem. Alecia kunde höra deras fötter släpa mot marken, hon gnisslade tänder. Ljudet av deras trötta slappa fötter som hasades mot marken lät så orespekfullt som om de inte ville vara här. Hon fick hejda sig flera gånger för att vända sig om och skrika på dem, hon ville ju inte ge dem fler anledningar att hata henne.

I klassrummet, verkade allt gå i temat av läder och svartvitt. Till och med det de skulle sitta på hade blivit läder-ifierat. Det luktade väldigt starkt. Allting i rummet var väldigt fint och organiserat. Det märktes att personen som hade ansvar för rummet tog det på fullt allvar. Alecia, Alice och en mycket trött William satte sig vid en trio av bänkar att jobba på. Alla runt omkring dem började babbla oavbrutet. Men själv satt de knäpp tysta. Alecia hade nästan trott att allting var som efter tåg incidenten men William hade flinat mot henne uppmuntrande.

Läraren var nu hela tjugo minuter sen, och Alecia gick nästan rakt ut ur klassrummet nu, de andra eleverna hade tröttnat på att prata och de flesta satt och pillade på sina böcker.

Det var då hon såg honom släntra in, den konstige mannen från lärar-mat-bordet.

____________________________________

Okej, jag vet. Jag suger verkligen på att uppdatera. Och jag ber er verkligen om förlåtelse och hoppas inte jag har förlorat bevakare på det här, jag skyndade mig att skrapa ihop ett lagom bra kapitel för er skull, hoppas det duger!
Om jag inte skriver på ett tag så gör det inte ett dugg om ni spammar mer här eller mugglpostar mig för då påminner ni mig bara! ^^

Så! Kritik tack! ;D

Bra bra och åter bra!!! Gillar hela storyn och du skriver väldigt bra jag gillar hur du beskriver när de bakom dem släpar fötterna i marken och att hon irriterar sig på det. Bättre sent än aldrig eller hur? Hoppas det kommer det kommer mer snart

jättebra!

Åh, jag gillar det verkligen! ♥

Braaa!!!!! MER

Suuuuper !