Untold, deep and burning feelings. [SV]

Jättebra!

aw ni är pussi söta c: ♥

(kolla 1D pussar er här under) :

♥

Kapitel 10
Bellatrix och Tom (Tom’s synvinkel) :

Det var lunch, och jag satt med Lucius, Evan, Severus och några andra längst ner vid Slytherinbordet. De andra pratade om quidditch, något som inte intresserade mig alls, så jag satt i stället med tankarna på annat håll, ända tills en flåsande Bellatrix slog sig ner bredvid mig. Hennes hår var rufsigt, rufsigare än det brukade vara då, och hennes ögon glödde av irritation.
”Hon är helt hopplös!”, morrade hon, samtidigt som hon böjde sig fram och lassade upp en stor portion potatis och bacon åt sig själv.
”Vem?”, frågade Lucius.
”Narcissa!”, svarade Bellatrix. ”Åh, just det ja. Hon är kär i dig, Lucius.”, fortsatte hon, och höjde ögonbrynen när Lucius såg väldigt förvånad ut, och gav honom en jag-talar-sanning-pucko blick. ”Även om jag inte kan förstå varför.”, tillade hon lågt, så att bara jag kunde höra det, och jag kunde inte låta bli att flina svagt.
Bara ett par minuter senare kom Narcissa och satte sig, med det långa, ljusa håret böljande efter sig, och samma vilt uppspärrade ögon som Bellatrix haft innan hon lugnat ner sig.
Narcissa satte sig tyst bredvid Severus och tog för sig av maten.
”Är det sant att du är kär i mig, Narcissa?”, undrade Lucius efter en stunds tryckande tystnad.
Hon drog häftigt efter andan, och tittade på Bellatrix med hat i blicken. ”Bellatrix är kär i Tom.”, svarade hon med gäll röst.
Jag vände lugnt blicken mot Bellatrix, och hon satt ihopsjunken, och de vanligtvis vita kinderna var svagt röda.
Den pinsamma tystnaden, som inte besvärade mig alls, avbröts av att en mörkbrun tornuggla, en av skolans ugglor, slog sig ner rakt framför Severus.
”Severus, vad är detta? Du brukar aldrig få post.”, sa jag och tittade på honom.
Han ryckte svagt på axlarna till svar, och jag kom på att han inte sagt något under hela lunchen, och han hade sett ovanligt blek ut. Alltid något att lägga på minnet.
Severus lossade klumpigt brevet runt ugglans ben, och den flög iväg efter att ha tagit en bacon från hans tallrik. Han öppnade brevet, tog ut pergamentbiten och läste. Det var ett kort meddelande, för det tog inte mer än tio sekunder innan han knölat ihop det, lagt det i fickan och ställt sig upp.
”Jag, öm, måste bara hämta en sak.”, mumlade han med en tjock röst, innan han vände sig om och gick ut ur salen. Jag kunde inte undgå att lägga märke till att han kastade en försiktig blick mot Gryffindorbordet innan han slank ut ur porten.
”Vad var det där om?”, frågade Bellatrix, i ett tydligt försök att förtränga det pinsamma som sagts tidigare.
”Ingen aning.”, svarade Lucius och ryckte på axlarna.
”Jag… jag är klar nu.”, sa Narcissa tyst, och ställde sig upp trots att hon knappt rört sin mat. Bellatrix reste sig också, och tillsammans gick de ut medan Bellatrix skällde på sin syster, och Narcissa som kom med blandade ursäkter och blandade skällsord.
”Tjejer.”, muttrade Lucius och suckade.
~
Kanske inte ett sånt långt kapitel, men men...
Och förlåt att det tagit sån tid, har varit upptagen hela veckan!!!

Haha, love it

Jättebra! ♥

MERAAAAAAAAAAAAAAAA

Åh, du skriver så bra, är helt beroende av denna fanfic. c:
More when you have time!

naw ♥

meraa, ♥