Jag, en vanlig Hogwarts elev

BRA!

Så spännande, hadet så trevligt på ditt scoutläger! C:
Har rdan varit på ett, mitt i bröt en av mina ledare armen! :C

Kap 27 - Den obrytbara eden

Alexander

Ellen stod vid dörren. Hon tog ett steg ut i luften och gick vant
upp på en osynlig trapp. Jag visste att hon var speciell. Men det
här är omöjligt!
"Släpp dem!" sa hon kalt och stelt. "Jag vet vad du vill! Du vill
ha mig så släpper du dem. Jag fattar! Men kan jag lita på dig?" Jag
blev rädd. Vad ska hända med Ellen, med mig, med Alexander?
"Du är en smart flicka" sa Leiono och hånlog. "Men om du nu
önskar det så kan jag svära den obrytbara eden. Jag har en trollkarl
som kan bli vår sammanslagare." En utsliten trollkarl kom uppflygande.
"Lovar du, Leiono, att om du får Ellen så ska du släppa Amanda och
Alexander?" sa trollkarlen och satte sin trollstav vid våra armar. Ett
gyllen rep slöt sig om dem. Nu hade dem slutit ett löfte. Jag ville
bara skrika. Men jag var klok nog att inte göra det.
"Nu behövs du inte längre!" sa Leiono. Han svängde på armen och
trollkarlen flög in i väggen och blev medvetslös. Nu skrek jag, Ellen
och Amanda. Stackars man! Jag tror Leiono hotade honom att lyda
honom i förväg. Ingen människa förtjänar det där. Leiono svängde
ännu en gång med handen, och en portal till et annat universum öppnades.
"Varsågod" sa Leiono. "Damerna först." Ellen gick igenom. Jag kände
en tår trilla från kinden. Jag älskade Ellen av hela mitt hjärta. Hur skulle
jag kunna leva en värld utan henne. Hon var ljuset på natten (JA! Jag
erkänner, jag är mörkrädd!). Hon och ingen annan. Nu gled hon ifrån mig.
"NEEEEEEEEEEEJJJJJJJJ!" skrek jag. "ELLEN!"
"Du fattar inte" sa Leiono. "Hon är bortta! Ensam i en värld där ingen annan
finns! I denna värld kan hon nog inte visa sig mer. Så! Stick nu!"

Kap 28 - En yngre Leiono

Ellen

Jag hade gått rätt in i en värld som såg ut som rymden. Men jag kunde andas
och det fanns ett osynligt golv. Jag såg en pojke, han liknade Leiono, men han
var ungefär i min ålder, minst två år äldre.
"Vem är du?" sa pojken.
"Ellen Smith" sa jag självsäkert. "Var är jag?"
"Jag är Leiono Satswish" sa Leiono. "Jag vet faktiskt inte var vi är."
"MEN DET VAR DU SOM TOG MIG HIT!" skrek jag.
"Å" sa Leiono drömmande. "Du menade mitt äldre jag. Han satte mig här för han
ville bara glömma mig. Han tyckte att han var idiotiskt i min ålder. Han satte därför
sitt minne av sig som 12:åring i en ny värld han skapat. För att glömma mig för evigt.
KOM!" Jag hade inget annat val en att följa efter. När vi kom fram till ett ställe som
inte var så olikt resten.
"När jag var elva år" började Leiono, "Så smög jag mig iväg till Hogwartsexpressen. Min
pappa, jävulen..."
"VÄNTA!" sa jag. "Är din pappa jävulen?!
"Ja!" sa Leiono. "Men skit i det. Jag ville inte bli nästa, så jag bestämde mig för att sticka till
Hogwarts och kanske få ett normalt liv. Men så blev det inte. Jag åkte hem under sommarlovet och pappa förbjöd mig att återvända. Jag var klok och sa inte emot.
så jag levde med min pappa och livet jag var dömd till. Nutidens Leiono älskar
att härska över helvetet och tyckte han var dum som inte ville vara det som liten. Det
är därför jag är här. Han ville inte minas mig mer."
"Tror du att du kan hjälpa mig härifrån?" sa jag efter en pinsam tystnad. "Jag måste
få komma hem."
"Visst!" sa Leiono. "Men det blir nog knepigt. "Jag har aldrig haft modet att komma
tillbaka eftersom han glömt mig, så jag vet inte så noga hur man gör. Men jag ska göra
mitt bästa!"

OKEJ! Nu blev det långt. Men kom igen! Jag har varit borta i några dagar. Så varför inte?

BRA!

Jättebra!

bevakar tråden

Bra

Kap 29 - Portalen

Mini Leiono

Jag satte mig ner och Ellen satte sig lydigt bredvid mig.
"Hur kom du hit?" sa jag fundersamt.
"Genom en portal som Leio..." hon avbröt sig. "Du kan öppna en portal!"
"Vad menar du?" Hon såg sur ut.
"Kan den äldre Leiono öppna en portal kan väll du det också?"
"Visst Einstein" sa jag. Vi hade inte fått en bra start. Men jag vill ha en
bra start. Hon var snäll och helt klart en Einsteinninna. Men hon var så
vacker. NEJ! Jag är bara ett minne.
"Kan du försköka?" sa hon som om hon inte hört vad jag sa.
"Visst!" Portal! Portal! PORTAL! Jag tänkte som jag vet inte vad.
"KOLLA!" skrek Ellen. Jag öppnade ögonen. Det fanns ett litet hål, men
ingen av oss skulle kunna komma igenom.
"Fortsätt med... vad du nu gör!" Jag gjorde som hon sa.
"HEJDÅ!" Hon pussade mig på kinden innan hon stack iväg. Jag nuddade
hennes hand...

Kap 30 - POFF!

Ellen

"ELLEN!?" Nu var det katastrof i köket. Alla sprang runt som galna höns.
"KAN NI VARA LITE TYSTA!?" ropade jag. "Här är jag, som vanligt ska
jag ha frukost, lunch och middag. Och mellanmål någon gång ibland."
"Men du..." stammade Alexander. "POFF!"
"Ja" sa jag. "Och sen... POFF! Tillbaka! Och klockan är kvart i tio så nu ska
vi sticka. Hoppas ni har packat ändå." Jag gick upp till rummet jag sovit i. Min
väska var packad så jag tog ner den. "Vem ska köra?" Alexanders pappa räckte
upp handen.
"Bra!" sa jag. "Då sticker vi!" Under bilresan pratade alla i mun på varandra. Alla
ville få svar på sina frågor. Jag låssades somna för att slippa deras prat. Och rätt
som det var så somnade jag.
"Nu är vi framme!" det var Amanda. Jag gäspade och gick ut ur bilen. Nu väntade
en ny termin, nya läxor och ett nytt liv...

VIKTIGT!
Det var det sista kapitlet. Jag vet vad ni tänker. Så kan det inte sluta! Men Leiono slutade
på Hogwarts expressen. Alla lyckliga i alla sina dagar? NEJ! Det kommer en ny ff snart
om Ellen. När jag gjort tråden lovar jag att länka. så fortsätt bevaka!

Jättebra!

Tur att det kommer en uppföljare

= Neeej! Sluta inte. Jaa, det kommer en ff om Ellen!