19 år senare (Roll)

Jason trummar med händerna mot bordet medan sorteringen pågår, han är hungrig och vill ha mat. Och då maten äntligen uppenbaras framför honom kunde han inte låta bli att ta för sig direkt. Han hade nog aldrig varit så hungrig i hela sitt liv förut. Det som var närmast plockade han på tallriken framför sig innan han började äta, något som han verkligen saknat var maten på Hogwarts, den var alltid lika smakfull.

Roxanne ser maten framför sig och flinar åt Jasons stora portion. "Jag var hos farmor och farfar hela sommaren." säger hon i vanlig samtalston. "De annser att jag bör bli mer kvinnlig av mig och kunna sköta ett hushåll som farmor." sa hon och tog lite sallad men bara petade i den. "Det gick inte särskilt bra, jag satte eld på köket en gång, av misstag." sa hon allvarligt och gav honom en frågande blick. För hon hatade verkligen allt som hade med hemmet att göra att laga mat och städa var inte hennes grej och hon undrande om han annsåg att kvinnor skulle göra sådant.

"Vänta nu? Dina släktingar vet väl att tiderna förändras?"sade Jason förvånat. "Det är inte liksom som om någon skulle hjälpa till hemma längre, eftersom det inte behövs, åtminstone inte i mugglarvärlden." Han visste, eftersom det inte fanns något med magi att göra hemma hos honom, hans mamma var mugglare, men hans pappa hade inte varit det - inte för att Jason visste något om sin pappa förutom att han varit trollkarl.
"Jag menar bara att endast för att du är tjej så betyder inte det att du måste göra allt hushåll, så fungerar inte världen längre..."

"Bra." sa Roxanne en aningen lättat och rycker sedna på axlarna. "Det är mest farmor som är sådan och mamma tycker jag borde lära mig att uppföra mig." flinar hon och tar för sig av efterätten som nu hade kommit.

"Vi är ju endast sexton, inte tjugofem..."flinade Jason och tog sedan för sig av efterätten. "Men min mamma brukade säga samma sak åt mig, endast för att jag skulle vara en bra förebild för Max. Det var egentligen därför jag en dag bara försvann med gitarren på ryggen, jag var fjorton då..."

Roxanne nickade. "Ja, jag förstår det. Och vad tyckte hon om det då?" frågade hon undrande. För hennes mamma var lite så, att hon skulle skaffa sig bra betyg för Quidditch var inget yrke. Fast faster Ginny jobbade med det och tjänade bra. Annars hade Roxanne viljat bli Auror, men det var inte så bevänt med det yrket längre eftersom de flesta satt inne i Azkaban och farbror Harry och farbror Ron hade mest jobb med fnuttiga småförbrytare.

"Först blev hon heltokig! Hon skrek och hade sig plus så fick jag två veckors innearrest. Vilket egentligen var ganska bra eftersom jag hade tid att öva mer", berättade Jason ivrigt. "Sedan smet jag ut igen och blev fast den här gången också, hon skrek igen men jag lyckades faktiskt övertyga henne om att jag var tillräckligt bra då jag visade henne en video som lagts upp på en sida som heter Youtube på internet som mugglarna har skapat... Ända sedan dess har hon endast givit mig innearrest för att jag ska öva mer..."
Han himlade demonstrativt med ögonen.

"Video? Visst är det rörliag bilder och ljud va?" frågar Roxanne undrande och ler sedan. "Som på bio?" ty hon hade dragit med Fred en gång för att se en. Eller var det han som drog med henne? Nja, det var nog båda, men kul var det.
"Men det låter ju jätte bra." säger hon glatt och ler av så ivrig han verkar.
Efterätten försvinner och rektorn säger några sista ord innan de får gå.

"Japp", flinade Jason medan han ställde sig upp, äntligen, han var dödstrött. Men ändå inte, han ville spela in en video, det hade han aldrig gjort tidigare, eftersom hans mamma hade förbjudit det. Det fanns endast korta snuttar på youtube som andra människor hade filmat, de flesta gillade det faktiskt, nog för att det fanns några som ogillade det.
Jason anslöt sig till gruppen som var på väg ner mot fängelsehålorna, han var tvungen att spela in en video, men internet fungerade inte på Hogwarts... Men han var ju en trollkarl...

Roxanne följer med strömmen ner till fängelsehålerna och blir snart omringad av Leonora och Violet. Leonora Nott och Violet Parkinson, hennes två bästa vänner i världen. "Jasså?" säger Violet och följer Jasons ryggtavla med blicken. "Bara vänner." mummlar Roxanne och rodnar. "Såg ut som något annat. Ni kunde ju inte ta ögonen från varandra." viskar Leonora lågt. "Vi bara pratade." sa Roxanne avfärdande. Men de bara ser på varandra och himlar med ögonen.