Clato-rollspel! (Privat rollspel för Incendio & Dramione99)

Utan att tänka mig för så brast jag ut i gapskratt. Det han hade sagt var så skrattretande och nästan larvigt.
''Så du ångrar att du anmälde dig frivillig?'' Frågade jag med munnen full i mat och skrattade till. ''Jag är inte rädd för någonting.'' Sa jag och sträckte på ryggen. ''Dock hatar jag förrädare. Folk som typ... Lämnar en utan ursäkt och sen kommer tillbaka med en.'' Jag rös och tänkte på när min mamma lämnade pappa för flera år sedan utan en ursäkt. ''Hon hade lessnat.'' Sa hon, men varken jag eller pappa tyckte att det var en ursäkt som dög, och när hon återvände hade hon tusentals ursäkter. Idag hade både jag och pappa förlåtit henne, men förräderiet fanns fortfarande kvar i mitt bakhuvud.

"Nej", sa jag. "Jag ångrar inte att jag anmälde mig som frivillig." Jag såg att Clove skrattade åt mig och ty6ckte jag var störtlöjlig.
"Skratta du!" fräste jag. "Men jag har alltid otur i naturen. Gör felbedömningar och så. Min hjärna funkar bättre inomhus. En gång då vi övernattade ute i min träningsgrupp så skulle vi göra upp eld. Då började det såklart börja brinna i min jacka. Jag fick lägga mig på maken och den var helt lerig. Sen till på köpet blev jag biten av mygg och såg en mask. Sen dess har jag inte varit i skogen!"
Jag tänkte på vad Clove sagt om vad hon tyckte om förädare. på nåt sätt kändes det som om det var riktat till mig.
"Jag är ingen förädare", förklarade jag utan att veta varför.

Jag kunde inte rå för att jag skrattade hysteriskt, men jag slutade då jag fick en uppfattning av att Cato tog illa upp.
''Ojojoj, du såg en mask? Världen måste ju ha gått under!'' Sa jag retsamt. ''Tänk vad som kommer finnas i arenan, ormar, målbålgetingar och massvis av idioter.'' Sa jag och skrattade åt mig själv. Jag tänkte på det han sagt om att han inte var någon förrädare, jag lät bli att svara på det och log bara snett som svar istället.

"Idioterna har jag inget problem med att hantera!" sa jag upprört till svar, och skyfflade in ännu mer mat i munnen. "De kan jag döda utan vapen till och med ..., men maskar är äckliga, motbjudande och ormar med", tillade jag, utan att bry mig ett dugg om Cloves retsamma ton.
Staden utanför var verkligen stor. Jag ängnade en stund åt att bara sitta och blänga ut genom de stroa fönstrena.

''Haha, vi har väl lärt oss alla sätt i världen som går att döda på?'' Sa jag ironiskt och skrattade lite. Joshua sneglade mot oss och gav mig en blick som sa tydligt att det var dags för oss att lämnas över till stylisterna. Stylisterna trippade in i rummet och presenterade sig. En lång, mörkhyad kille med turkost hår och guldiga ögonfransar tittade på mig och log. ''Jag är Kingsley, jag kommer vara din stylist under din period i huvudstaden.'' Sa han och sneglade på Cato.

Två sylister hade kommit in i rummet och stod nu vid vårt bord och log. Kingsley, som tydligen var Cloves stylist tittade på mig. Jag nickade mot honom, lite lätt. Brevid honom stod en kvinna. Hon hade rosa och grönrandigt hår och knallgult läppstift.
"Hej Cato!" hälsade hon, och log något översvallande. Hon tog mig i handen. "Jag är din stylist, jag ska göra dig oförglömlig!"
Jag höll på att fnysa. Den här kvinnan skulle nog allt behöva en egen stylist, så som hon såg ut. Eller så var det bara jag som inte hängde med i hur modet för kvinnor i huvudstaden såg ut.

''Jag har bara hört bra saker om dig, Clove.'' Sa Kingsley och log övertygande. Jag spärrade häpet upp ögonen och klämde fram ett: ''Ja, det har du säkert.'' Jag log brett och kollade på Cato som såg ut att svimma medan han kollade på sin stylist.
''Är du nöjd?'' Viskar jag till honom.

Om jag var nöjd? Hur kunde hon ens fråga. Min stylist, som tydligen hette Lerika såg ut som ett plastikopererat monster. Jag mådde illa bara av att se på henne. Sedan kom jag ihåg att ju bättre man såg ut, desto bättre sponsorer kunde man få. Jag bestämde mig för att vara trevlig mot Lerika, trots att hon var skrämmande.
"Tja", sa jag stelt. "Det kunde ju varit mycket värre. Tycker inte du min stylist är riktigt snygg? .... Det tycker jag i alla fall", ljög jag sedan.

Innan jag hann svara drog Kingsley iväg mig. Han visade upp kvällens klädnad och berättade vad som gällde för kvällen.
''Det här är Lorisa och Bepola, de ska göra dig i ordning innan du får träffa mig igen.'' Sa han och överlämnade mig till de två andra tjejerna som tydligen skulle klippa mitt hår och bara fixa det grundläggande på mig.

Jag såg Clove gå iväg med Kingsley.
"Ska vi gå och titta på kläderna du ska bära vid invigningen ikväll, Cato?" frågade Lerika rart. Jag nickade stumt. Jag hoppades att jag inte skulle bli besviken på det hon designat för mig. Jag följde efter min stylist till ett rum. På rummet väntade Lerikas assistenter. De presenterade sig som Anne och Charles.