19 år senare [Privat roll]

"Jag vill inte vara skyldig dig något, och det känns som om jag är en värdelös tiggare om jag ber någon om pengar. Och dödsätarna lade ändå alla mina pengar i din fars konto, så du skulle egentligen ge mig lite av mina pengar tillbaks. Och ja, de skinnade mig på nästan allt jag hade, för att de behövde pengar till vagnar, hästar, kvastar, nya trollstavar och allt möjligt under Potterjakten, och efteråt ville de ha pengar för att kunna köpa sig bort från ministeriet." berättade han och suckade.

"James, jag har mer än jag behöver! jag har mitt eget konto, min fars och Bellas" sa Cara och ryckte på axlarna "egentligen behöver jag jobba en dag i mitt liv om jag inte vill, men jag vill inte röra pengarna och om du får tillbaka dina gör jag i alla fall en god gärning" sa hon bara och suckade "De skall då alltid göra livet surt för en. Jag förstår mig inte på dödsätarna. Varför ens gå över till min fars sida? de är idioter allihop, förstår de inte att han aldrig ger folk vad de vill ha. allt han gör är att förstöra människors liv. det enda han bryr sig om är sig själv!" sa hon argt

Döda henne sade en viskning, och han ryckte till. Hade Voldemort tagit sig in i hans hjärna? Han såg sig omkring i rummet, men såg inget spår efter den vita mannen. Han såg förvirrat på Cara och lade ner den färdiga trollstaven i sin ficka.

Cara skakade på huvudet och kramade stenarna och kände sig sedan lugn igen.
"Ja jag säger då det, jag skall inte fokusera på det förflutna. det gör mig bara arg" sa hon och log i stället. hon hade lärt sig att ignorera ilskan och tänka positivt hela tiden. Hon bestämde sig för att hjula några var för att få bort den sista ilskan och hon ställde sig upp och hjulade till andra änden av rummet och skrattade sedan
"Så nu känns det bättre" sa hon leende

"Jag hörde honom." sade han tyst. "Alldeles nyss. Han sade åt mig att döda dig." han var förvirrad, rädd och hade huvudvärk igen. Han drog den nya staven för att testa den lite, gjorde några simpla trollformler på olika saker i rummet.

Cara slutade le och såg på James, hon visste att hon skulel hinna reagera om han försökte något så hon var egentligen inte oroad. hon gick fram till honom och satte sig bredvid honom.
"James lyssna inte på honom" sa hon vänligt och la huvudet på sned "Och klart han gjorde, han gillar inte att jag är arg på honom. men om du väljer att lyssna på honom är ditt val" sa hon och ryckte på axlarna

"Va? Jag tänker inte döda dig!" sade han och stoppade ner trollstaven igen. "Jag vet inte hur många jag gjort alla dessa år. Definitivt tillräckligt för att öppna affären." sade han med en suck, han övervägde fortfarande Caras förslag.

"Jag misstänkte det, men jag var tvungen att vara säker" sa hon och la huvudet i hans knä och bara såg upp i taket
"Du borde räkna dem" sa hon leende och tänkte på stjänorna och målade dit dem i taket med trollstaven

"Kan du alla stjärnornas placering?" undrade han imponerat. Döda henne nu! Nej, sluta lägga näsan i blöt. Åh, just det, du har ju ingen. Mitt misstag. ... Du ska få betala för att du hånar Mörkrets Herre! James flinade.
"Jag tror att din far är sur på mig. Förolämpade hans näsa mentalt." sade han och studerade stjärnorna.

"Jag har haft år på mig att studera dem och jag har varit runt hela jorden, man lär sig en del" sa Cara bara och log när henens rum började likna naturen mer, det fick henne att känna sig som om hon var utomhus. Hon mötte sedan James blick och log
"Då får han vara sur och du konstaterade bara fakta. han har ingen näsa så inget att vara sur för" sa hon och ryckte på axlarna