In a world far far away from real - Privat Rollspel - AlexZz, Måntass

"Lyssna, det är så-"
"Theia! Gå nu!" röt Helia och blängde på henne.
"Låt Theia prata. Hon har någonting viktigt att säga oss, det kan vi inte kasta bort." hördes Alesha's röst.
Theia såg sig omkring och hittade henne sitta på en stol en bit in i rummet och tyst iakta scenen framför sig.
Theia log tacksamt mot henne. Hon var den vise och kloke, och den som höll samman de fyra männen.
"Jag vaknade denna morgon av att Azura hemskt gärna ville visa mig någonting, så vi flög några kilometer bort mot bergen. Och påväg hit är hundratals svarta soldater i högsta diceplin i en ormformation! Och de är inte på vår sida!" hon hämtade andan och såg bedjande på dem.
"Ni måste göra någonting." sade hon med eftertryck. Det blev knäpptyst i salen, ända tills någon förde ut Theia, och det sista hon såg var hur de lutade sig fram över bordet och mumlade snabbt till varandra.

"Xavier! Vakna! Xavier!" Ropar en röst och han vaknar av att han får vatten i ansiktet. Han ligger i sjukavdelningen. Helsike.
"Cressida?" Mumlar han frågande.
"Hon flög iväg, men hon är säkert inte långt borta." Säger mannen vid hans sida och betraktar honom ingående. "Du får inte överanvända dig, grabben."
"Kalla mig inte grabben." Mumlar Xavier envist till svar och mannen skrattar.
"Visst, jag lämnar dig ifred." Svarar mannen och går iväg. Xavier gör genast försök till att resa sig, till ingen nytta.

Theia biter på en nagel, vad finns det att göra? Vänta? Ja alltid, men det hade hon inte alls lust med, så hon bestämde sig för att leta rätt på Xavier. Bara för att.

Xavier måste anstränga sig rejält för att sätta sig upp, så chansen till att han kan resa sig och gå är relativt liten. Men sedan kommer han på vem mannen var, hans fars bästa vän Mano. Vilket kyligt beteende Xavier uppvisat, nästan så att han ångrar sig. Nästan.

Hon hann inte långt, för bara efter några meter gav Azura henne ett litet meddelande.
Theia, jag behöver dig. sade hon med ett uns av skratt i. Theia kunde inte låta bli att le.
Har du så kul? frågade hon roat. Ja, de är lata min vän. De vet att de kommer. Du skulle ha det riktigt kul här. Kom. sade Azura med glad röst. Theias leende bleknade, hon behövde varna honom. Så att han kunde gömma sig.
Jag kan inte.

Xavier drar på sig huvan igen, måste leta rätt på Cressida, måste. Utan henne är han död.
"Cressida." Mumlar han kallande och svaret kom inte. Inget svar. Paniken griper tag och adrenalin drar upp honom på fötter.
"Här." Lättnaden att höra henne får honom att pusta ut, adrenalinet far ur kroppen och han står på alla fyra. Helvete.
"Vad händer?" Fortsätter han i samma tonart.
"De har blivit förvirrade, jag har iallafall väckt uppståndelse. Men ta det lugnt, ingen har sett, känt eller hört mig."
"Tack, ligg lågt." Svarar Xavier och drar sig upp i någorlunda stående ställning. Trots att det känns som att hans ben förvandlats till gelé.

Hon kunde känna hur Azura rynkade pannan.
Vad ska du göra som är så viktigt? Om vi får bort de gammla och konsentrera oss på de med svart rustning. Snälla? det ät nästan som om hon bad till henne, men bara nästan.
Om jag inte hittar honom kommer jag. svarade hon bestämt. Vem han? Åh, du menar väl inte drakpojken? frågade hon smaklöst.
Xavier rättade hon henne snabbt och fortsatte genom skogen. Det svarade inte Azura på. Så hon fortsatte.

Xavier reser sig irriterat från marken.
"Förvirring?" Mumlar han beordrande.
"Kan man säga, tyvärr verkade det inte påverka frontlinjen." Svarar Cressida.
"Kom tillbaka." Beordrar Xavier iskallt.
"Genast, Xavier. Svarar Cressida och sedan tystnar deras kontakt när Cressida troligen flyger iväg mot lägret.

Theia gick långsamt. Långsammar än vad hon hade tänkt. Men det var som om det inte gick att gå fortare, som om en metal kraft fick henne att röra sig som en snigel. Trotts att hon försökte springa, gick bara benen i ett långsamg tempo. Hon fortsatte, men efter ett tag började hon undra. Kunde det här vara någon slags sköld?

Xavier har masat sig ut ur tältet och rör sig ut mot lägrets kant.
"Vart ska du, du är inte redo att gå ut i fält! Xavier!" Ropar Mano med sin myndiga röst.
"Bestäm inte över mig, jag klarar mig på egen hand." Svarar Xavier bitskt tillbaka och som på signal landar Cressida någon meter bort.