George Weasleys liv efter kriget

Till alla som säger att Angelina inte var Freds ex; she was, she was, the Queen J.K Rowling has said it herself.

In which way, jag tycker det är så grymt känslosamt och vackert att hon gifter sig med George sen.

Jag trodde inte att något kunde göra mig ledsen idag, för jag blev medlem på pottermore men nu sitter jag här
IT'S JUST SO UNBELIVEABLE!!!
har ett stort hål i magen, eller det känns så iallafall

Känns precis samma sak för mig... VI DÖDAR DEN JÄVELN ROOKWOOD!!

Orkar inte med Freds död, åhhhhhhhh

vi ska bara hitta honom, sen är jag villig att döda honom helt serriöst!

At the same time är det starkt av J.K Rowling att ta död på karaktärer som betyder; och självfallet är det svårt för henne också. Att hon tog med Freds död - Fred som har en tvillingbror - att hon lämnar detta djup i boken, det bevisar bara hur fantastisk hon är. Och självfallet skulle det enligt många kännas bättre om Fred inte hade dött; men samtidigt känner jag att man lär sig så mycket av hans död, i vilket fall som helst gör jag det personligen.

Men, it breaks my heart, it does

Det du skriver stämmer, hon har ju själv sagt att han var en av hennes favoritkaraktärer, och att hon tpy grät när hon skrev om hans död.
Hans död fick mig att inse hur fantastiska tvillingarna faktiskt är, och hur ont det gör att verkligen förlora någon. För eftersom hon skriver såpass bra, så relaterar jag till allting, så jag föreställer ju mig att det är min tvillingbror som dör. (inte för att jag ahr någon, men jag tänker mig in i G:s ställe).
Och eftersom det är Fred kan jag dessutom tänka att han är min pojkvän, och han dör... (yes, jag har haft en crush på honom ett bra tag, tom drömt att han har varit min p-vän)

Folk dör. Det är en verklighet. Det är tragiskt. Det är hemskt. Och jag älskar att Jo understryker detta i hennes böcker; hennes saga är avskalad och sann, den är verklighetstrogen. Den är, på sätt och vis, en verklighet, alongside the magic. Harry Potter är ingen lycklig berättelse. Den har inget lah-dee-dah-slut (whatever that means). Den är sann, true to the very core. Därför kan vi relatera något så otroligt bra till karaktärerna och händelserna i boken. Allt är så verkligt; förluster för Harry är förluster för oss. George förlorade bror är vår förlorade vän. Att önska att Fred aldrig skulle ha dött är naturligt, för vi känner saknad för en karaktär som vi älskar. Vissa tycker att Freds död var onödig och orättvis. But people die, och detta är en verklighet. Vilket bevisar vilken fantastisk författare Joanne är. För det måste ha varit minst lika svårt för henne att släppa taget om karaktärerna i hennes värld, som det var för oss att acceptera att de inte längre skulle slå upp ögonen igen.

Alltså, HP. ♥ Man blir så tagen av berättelsen, man förlorar sig i en värld man älskar och man får vänner. Vi har henne att tacka för så, så mycket. And I couldn't have asked for anything else: berättelsen är precis som den ska vara. Så många människor dör, och det gör ont i hjärtat att läsa orden som bekräftar detta faktum, men det är det som gör Harry Potter-böckerna till vad de är, helt enkelt. I could not have wished for anything else.

Jag är så jävla glad åt att jag har fått uppleva Harry Potter, jag är skyldig Rowling allt, hela min barndom, hela min framtid, ja allt. Hennes böcker har hjälpt mig att ta mig igenom mycket skit, jag har alltid kunnat fly iväg till magins värld då saker har varit jobbiga.

Hon lyckas verkligen att skriva så att man blir fångad, hon är min gud - Jag tror på Harry Potter-religionen! ♥

Du fick mig att gråta....Dumma dej