PRS Emma07 och wolfy

Thomas kunde inte dra blicken ifrån henne, tänk vad en kyss kunde göra.. Han tvekade lite lätt innan han började tala igen, denna gången visste han åtminstone vad han skulle säga.
"Kan jag träffa dig igen imorgon?", frågade han, hoppades innerligt att hon skulle säga ja, han ville verkligen träffa henne igen och särskilt efter detta. Han tvekade lite lätt igen.
"Men jag kan inte smita ut hit då, kom till min kammare istället? Tjänarnas ingång är lätt att smita dit igenom", sade han ärligt.

Thomas skrattade till lite.
"Väldigt sant", sade han med ett brett flin.

Alysia övervägde hans förslag en stund innan hon långsamt nickade. Det skulle vara besvärligare att obemärkt ta sig till hans rum än till vapenförrådet, men det var inte omöjligt heller. Långt ifrån faktiskt.
”Vi ses i morgon då.” Hon gav honom en snabb puss på läpparna innan hon vände sig om för att lämna förrådet, såg redan fram emot följande kväll. Då kanske de också skulle få spendera en längre stund med varandra.



”Vi har ett möte nu. Uppför dig normalt.” Caspian gav hans kusin en sträng blick innan han smålog. Jameson skulle också delta så de behövde låtsas som om ingenting. Det skulle kanske vara lättare sagt än gjort men de fick inte förstöra någonting. Priset de behövde betala för det skulle kunna bli större än de ens kunde föreställa sig.

Thomas lyssnade pch log direkt, lättad över hennes svar. Då fick han träffa henne snart igen.
"Bra", sade han snällt, såg fundersamt efter henne en kort stund innan han vände igen och gick därifrån.


Thomas log lite snett.
"Vadå, skulle jag uppföra mig onormalt menar du?", frågade han retsamt, låtsat stött för att retas med kusinen. Men självklart skulle han göra sitt bästa för att verka som om allt var som vanligt.

Det var ingen barnlek att ta sig till hans kammare så som hon under gårdagen trott. Flera vakter än hon räknat med stod utplacerade i korridorerna. Hur fasiken skulle hon komma förbi dem utan att behöva ställa till med en ordentlig scen? Alysia tänkte så det knakade en stund innan hon kom på med en tillräckligt bra distraktion för att ta sig in till Thomas gemak utan att någon vakt såg henne. Hon pustade lättat ut.


”Man vet aldrig med dig.” Caspian körde in armbågen i Thomas sida med ett litet skratt, tyckte alltid det var lika roligt att tillsammans slå följe till salen där mötet skulle hållas. De hade vanligtvis inte så ofta möten, åtminstone inte sådana där de behövde närvara, men på senare tid hade det ändrats. Speciellt för Thomas. Men han skulle ju i framtiden ta över tronen så det var i sig inte så konstigt.

Thomas var i sin kammare och kollade igenom några få papper när han hörde någon kom in, sken genast upp när han såg att det var Alysia.
"Du klarade att ta dig in", sade han direkt med ett leende mot henne.


Thomas skrattade till lite.
"Hallå så illa är jag inte", retades han med ett flin och gick emot salen där mötet skulle hållas.

”Trodde du att jag inte skulle klara det?” Alysia släppte kåpan till golvet och gick oblygt fram till honom. Hon pussade honom på kinden innan hon slingrade sina armar kring hans midja. ”Vad händer där ute egentligen?”


Precis som Caspian trott så var mötet väldigt tråkigt. Han höll nästan på att somna av uttråkan. Han sparkade lätt till Thomas med foten under bordet och flinade mot honom. Det var för tillfället Jameson som babblade på om något ointressant. Caspian hade faktiskt ingen aning vad det handlade om.

Thomas skrattade till lite och log brett, lade genast armarna om hennes midja.
"Såklart jag trodde du skulle klara det", sade han retsamt och tvekade lite. Han hade blivit orolig ifall hon skulle kunna ta sig in nu när dem hade ökat vakterna, och han visste att det nog egentligen inte var så smart att ha henne där nu. Men det fick gå, han hade längtat alldeles för mycket efter henne.
"Vi fick nys om en kompott mot mig, men det borde inte vara någon fara", sade han ärligt, han hoppades åtminstone inte det.


Thomas var också han väldigt uttråkad på mötet, i brist på bättre sysselsättning försökte han hänga med lite i samtalet ifall någon skulle fråga honom något. Han såg snabbt på Caspian efter hans spark och höjde lite roat på ögonbrynen åt honom.

En kompott? Det blixtrade till i hennes ögon. Vad var det för idioter som låg bakom den? Hon tog ett djupt andetag för att lugna sig, skulle enbart fokusera på att Thomas nu var i trygghet. Hon vilade sin kind mot hans bröstkorg ett tag innan hon sneglade upp på honom, ställde sig snart på tå för att mjukt pressa sina läppar mot hans. Hon tog ett löst tag om hans händer för att istället placera dem mot hennes höfter.


Caspian flinade bredare mot Thomas då den yngre höjde på ögonbrynen åt honom, sparkade till honom en andra gång. En harkling hördes och Caspian sneglade mot kungen som såg bister ut.
”Ni två kan gå och leka någon annanstans,” snäste han ovänligt. Det var inget förslag utan en order. Caspian reste sig upp från stolen och bugade innan han avlägsnade sig från salen.

Thomas höll tyst om henne, han var egentligen inte särskilt oroad då han litade på sin kusin. Han slöt ögonen då hon kysste honom, besvarade direkt hennes kyss, följde genast med hennes händer. Denna gången kysste han henne mer ordentligt, en mycket mer intensiv kyss än dem tidigare. Det var som om världen runt dem inte längre fanns, utan där var bara dem två just då.

Thomas skulle precis sparka till Caspian tillbaks när han hörde sin fars harkling och såg genast upp, suckade lite. Han följde genast efter sin kusin ut ur salen, på ett sätt nästan lättad att åtminstone slippa ifrån mötet för en stund.

Kyssen utvecklades snabbt från försiktig och mjuk till en mer intensiv. Något emot den saken hade hon inte. Elden inom henne blev större, märkligare på något sätt. Egentligen borde hon veta bättre men på något sätt kändes det som om hon kommit hem.


”Varsågod.” Caspian vände sig om mot Thomas så att han gick baklänges. Nu hade det väl inte varit hans mening att bli utkastad från mötessalen genom att retas med hans kusin, men det var faktiskt skönt för nu slapp de åtminstone somna av tristess.