In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon gav honom ett leende och nickade.
"Jag är kläd för att möta bekymrande vampyrer. Masken som jag ska bära ska jag ta när ja är i rummet bakom så det är ingen fara." Hon gav honom boken.
"Men du ska följa med. Vakerna patrullerar om mig men du är min livvakt."

Rion nickade. "Jag är med dig."
Han följde efter hennes steg till tronsalen för att parkera sig vid hennes sida och iaktta hennes omgivning efter hot eller annat som skulle kunna skada Alice.

Hon kom in i tronsalen där Léon stod med en vit mask med ljusblåa dekorationer och kanterna målade i guld. Han fäste den på samma sätt och placerade en schal över hennes hår och lät henne sätta sig.

Rion iakttog Alice och såg mot de andra inne i rummet. Var de någon av de som skulle söka sig till henne för hennes hjälp? Hennes råd? Rion svalde och knäppte sina händer bakom sin rygg för att se först åt Léon, men sedan över rummet igen.

"Rion vill du inte stå vid min sida? Jag kanske behöver din hjälp idag." Hon log och visade med sin hand och såg den första som kom in för att få råd.

"Ja, självklart.", sa Rion och antog att hon log, han kunde inte se på grund av hennes mask. Han gick fram till henne och parkerade sig vid hennes sida. "Jag hjälper dig, med vad än du behöver.", sa han och sneglade åt hennes håll för att blicka över rummet efter de andra. Han upptäckte den första att söka råd och hjälp av Alice.

"Ers höghet." Mannen föll på ett knä och bugade sig och han tog andan.
"Jag kommer från England och jag har ett problem. Jag har ett missbruk att döda folk. Jag kan inte rå för det." Han såg på henne med sorg i blicken.
"Jag gör vad som helst för att bättra mig." Alice såg på mannen och funderade. Detta var ett svårt problem och hon nickade.
"Jag kommer att gedja fast er i våran fängelsehåla. Det är inte för att straffa er men det är för att hjälpa er. Vanan att döda kommer att avta och sen kommer en av mina vakter att se efter dig så du inte hamnar i samma bana igen."
Mannen såg upp. En blandning mellan lycka och sorg speglades i hans ögon.
"Åh tack Ers höghet. Det var nog det jag ville höra."

Rion hade iakttagit Alice konversation med vampyren. Det gjorde honom stolt att se henne handla på ett sådant sakligt, men samtidigt känslosamt plan. Tydligt hade mannen uttryckt sina problem och Alice såg en lösning på de som skulle vara till fördel för hans.
Rion log och såg åt Alices håll. "Bra, Alice. Du ger en god bild av dig till dem, de kommer lita på dig.", viskade Rion, trots att det kanske inte var hans tillfälle att uttrycka sig.

Mannen hade lämnat tronsalen för att framföra meddelandet och Alice tog Rions hand.
"Tack. Jag gör vad jag tror är rätt och jag tror alla kan bli bättre." Hon vände sig om och slöt sakta ögonen.

Rion nickade och stelnade till då hon greppade tag om han hand. Rion var inte beredd på det, men log sedan och nickade. "Du tror rätt, Alice. Du ser förbi det onda, och ser deras potential och det goda hos de."
Rion log och såg ut över de andra i rummet.