Förändrad värld Lupple & Medi

"Vi börjar på övervåningen? Jag tror jag så tre våningar som högst?" Sa hon och skrattade och såg sedan sig om.
"Det är så mörkt. Gamla gubbar." Muttrade hon.

"Det är väl bäst att dela upp oss? Vi får mer gjort då,," Sa hn och reste sig.
"Och Tjänarna kan få bära in veden. Vi hugger upp den såklart och då får de lägga in den."

Hon flinade lite. "Okej. Högst upp." Sa hon och höll Rhiannons hand hårt och ledde henne upp för trappan. "Välj kloka frågor senare." Viskade hon i hennes öra.


Rafael nickade sakta. "Det är sant. Lite tråkigare bara." Flinade han. "Jag tar norra delen av skogen och du södra?" Frågade han. "Tar du veden så tar jag elen?" Undrade han sedan.

"Det ska jag." Viskade hon lika tyst och började gå upp.

"Det kan jag göra. Men först måste vi få bort träden som fallit." Sa han och gick mot dörren. Öppnade och tog sig ut.

Aurora stannade upp när de var högst upp. "Ska vi kolla i rummen tillsammans eller ska vi kolla olika saker?" Log hon.

Rafael nickade. "Sant, sant." Sa han och tog sig ut efter sin broder och tog sig till vägen och såg träden. Det var en del.

"Vi kollar tillsammans." Viskade hon och hörde hur dörren gick igen.
"De har gått." Sa hon och såg på henne.
"Vad ska jag fråga..?"


Han sprang till vägen och började flytta på veden och såg på sin bror.
"Det var mindre än jag trott."

Aurora funderade lite. "Har de några svagheter?" Sa han fundersamt. "Men..det kan vara känsligt." Sa hon tyst.

"Mindre men ändå en del." Log han och flyttade även han på ved.

"Ja det kan det vara." Sa hon och lade armarna i kors.
"Vi måste få dem att vara villiga. Om jag ställer en fråga och de inte svarar. Är den frågan då förbrukad?"


"Så tänker du svara på hennes frågor?" Frågade Theodore med ett leende.

"Man måste ställa frågor på ett smart sätt. Istället för svagheter kanske man ska fråga om de fruktar något..."Funderade hon för sig själv. "Jag antar det. Men han kanske skulle låta dig ställa någon annan han vill svara på... Men måste han inte svara på dina frågor?" Frågade hon.

Rafael flinade lite. "Det tänker jag. Måste veta vad hon vill veta. Men jag behöver ju inte säga sanningen om jag inte vill." Sa han lugnt.

"Jag vet." Hon såg på henne och lade armarna i kors.
"Men det känns som de kommer ljuga för oss. Hur ser man det på en vampyr?" Hon tog en dörr och kände, låst.
"Varför är allt låst?"

"Men då kan du inte ljuga för henne." Sa Theodore och skrattade.
"Och tror du kommer bli förvånad eller bara låtsas för att få reda på hur hon tänker?"

Aurora stannade upp. Funderade lite. "Jag vet inte.. Jag vet inte om det kan synas. Alltså de är ju supergammla och de måste väl ändå ljuga mest hela tiden?" Sa hon fundersamt. Aurora skakade på huvudet. "För att vi inte får se allt." Sa hon irriterat. Fick upp en dörr som var ett slags förråd. Det fanns allt möjligt där inne.

Rafael såg på honom." Klart jag kan. Eller ja vara vag. Om hon undrar hur ofta vi behöver sova så kan jag ju svara beror på ålder. Det är sant men det är inte information." Förklarade han lugnt. "Jag vet inte. Jag kan nog tänka mig låtsas bli förvånad. För att göra henne glad också." Sa han ärligt.