In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon såg nu att det hade kommit in mer folk och hon satte sig tillrätta och nickade.
"Vem har ett problem?" Hon log bakom masken och vinkade till sig nästa person.

En kvinna bugade sig för Alice. "Åh, ers höghet.. Jag..", började hon och syftade.Hon dolde sitt ansikte i sina händer och såg sedan åt Alices håll. "Jag blir hemsökt av onda andar. På grund av att jag är vampyr har min skapare låtit mig förbannats av mitt förflutna. Mina byten vänder sig emot mig och hemsöker mig. Snälla, jag är rädd att jag inte överlever en dag till." Kvinnan gömde sina händer i sitt ansikte igen och snyftade.

Hon lutade sig tillbaka och såg på Léon Detta verkade vara ett tuffare beslut att ta.
"Jag vet inte om jag kan hjälpa dig själv men." Hon höjde en hand.
"Om du tar kontakt med en av mina rådgivare kan de ge en amulett för att mota bort andarna. Försök inte att döda fler för då kommer amuletten inte att fungera i slutändan."

Kvinnan nickade och bugade djupt för att sedan backa därifrån. "Jag ska kontakta en av dina rådgivare. Tack för hjälpen, ers höghet. "Jag ska inte jaga för att döda, ers höghet. Tack."
Kvinnan bugade igen och backade för att lämna utrymme om någon annan så ville söka Alices råd eller hjälp.

Hon log bakom masken och kände värmen sprudla inom henne. Att hjälpa vampyrer var hennes kall och se den få kontroll gjorde henne lycklig.
En man kom fram och sjönk ner på knä.
Ers höghet. Jag ser en kvinna vara ute sent om kvällarna. Hennes kropp är så lockande och jag har snart inte kraft att stå emot. Jag vill att ni ger henne ett skyddande hem. Om det går. Jag kan inte ge mig av eftersom jag är e berömd målare."
Alice nickade och såg på Léon.
"Jag ska se vad jag kan göra. Men jag vill ge er en flaska med blod så ni slipper gå ut på några kvällar."
Mannen bugade sig och log.
"Tack ers höghet."

"Ers höghet. Er vishet har spridit sig snabbt i landet. Jag har rest långt för att söka din hjälp." Det var en äldre kvinna som talade. "Jag önskar inte mer än er hjälp i helande. Jag tycks ha något som äter mig från inne ifrån till utsidan. Jag har snart inte ork att stå upp. Det smärtar mig. Jag kan inte leva såhär. Snälla, jag ber om din hjälp." Kvinnan bugade sig djupt inför Alice.

Hon så oroad på kvinnan och svalde och vände blicken mot Leon.
"Jag är ingen helare än men Rpdet kan hjälpa dig. Jag vill inte att ni har ont och ni gör inget ont." Hon nickade.
"Så Léon kan visa er." Hon nickade mot Léon som gick ner och tog kvinans hand.
"Kom här." Han log mjukt.

Kvinnan bugade åt Alice och såg upp mot Léon då han närmat sig henne. "Tack. Åh, tack, ers höghet..!"
Kvinnan följde efter Léon.

"Alice, det kanske är dags att ta en paus, det har varit en prövande tid för dig? Du bör vila.", viskade Rion till henne och log åt hennes håll. Han ville inte säga åt henne att utföra hennes arbete, men samtidigt var Rion rädd om henne. Hon kunde inte utarbeta sig.

Hon nickade och reste sig och gick ner för den lilla trappan och tog av si masken.
"Jag är nu klar för natten. Det har varit en ära att höra och hjälpa er." Hon gick med rack rygg ut från rummet och såg över axeln.

Rion följde efter Alices steg. "Tillåt mig att eskortera dig. Kanske du behöver vila?", sa Rion en aning tvekande och svalde. Han såg åt Alice och sedan över axeln åt de andra. "Du gjorde ett bra jobb, Alice. Du har hjälpt många."
Rion log åt henne och kom ikapp henne för att gå längst med hennes sida.