We are left, they disappeared. (Rollspel)

"Ja det är nog bäst" säger Thomas och lägger armarna om Nikkis nacke. Det var inte en särskilt bra låt då den var ganska snabb. "Jag får väl vara det då" säger Tom och ler. Även om han inte är vid fullt närvarande så känner han sig glad över Nikkis närhet och att ha honom nära.

"Ja annars lär du väl ligga på golvet" sa Nikki roat och la händerna på Toms höfter och himlade med ögonen och Mikale kom fram till dem
"Hej vad har jag missat nu?" frågade han roat och Nikki såg på honom.
"Inte så mkt egentligen" skrattade Nikki.
"Nehe, och sen när blev du homusexuell?" frågade han roat.
"Jag är nog mer bi och ja du får skylla på Tom" skrattade Nikki och log mot Thomas

"Även fast jag inte har deckat" fyller Thomas i i Nikkis första mening. "Ja, du får skylla på mig." HAn bryr sig faktiskt inte så mycket om att nästan alla tittar på dem, det är väl inget fel med att inte vara hetero.

"Ja och då är det illa" sa Nikki leende "ja jag skyller allt på dig" skrattade Nikki och Mikael såg på dem
"Bara du tar hand om honom. Nikki är så liten" säger Mikael och Nikki ser surt på honom.
"Så himla liten är jag inet" säger han allvarligt
"Jo men du är vår lilla Nikki" säger David och Nikki himlar med ögonen
"Ni kommer aldrig ger er va?" sa han och de andra två skakade på huvudet
"Jag behöver något att dricka om jag skall stå ut med er" sa Nikki sarkastiskt och gick mot köket och tog en cider

Thomas går efter Nikki med någon meter emellan dem och lutar sig sedan mot diskbänken. "Du får nog tagga ner med alkoholen. Du har druckit över 3-4 glas och vi har inte ens varit här i en och en halv timme. Jag vet att du är van vid det men det är inte jag" säger Tom allvarligt.

Nikki ser på Tom "Du behöver inte dricka det alls om du inte vill" sa Nikki och log lite "och det var inte meningen" sa Nikki bara, han brukade inte tänka när han drack, fast det var hela poängen med det, han ville inte tänka och han ville inte minnas något
"Du bestämmer helt själv hur mycket du dricker" sa han och strök Tom över kinden

"Nej men jag menar när jag ser på dig och det. JAg vet att jag inte behöver dricka något" förklarar Thomas och ser ner i marken först innan han ser upp på Nikki igen. HAn klarar nog inte av att se honom för full.

Nikki ställer ner flaskan på disken "jag är ledsen för det Tom, men jag vet inte vad jag skall göra annars, det är så här jag klarar mig" sa Nikki och såg på honom och sänkte sen blicken
"Jag behöver luft" sa Nikki och backade undan från Tom och knuffade sig ut på altanen, han hatadeatt göra Tom besviken, men han behövde det här. han lutade huvudet mot husväggen och suckade

"Om man väl har börjat kan man inte sluta" säger Thomas till sig själv för att han själv ska kunna förstå.
När Nikki lämnar rummet igen vänder Tom sig om och biter sig i läppen, skulle det verkligen vara så här svårt att gilla Nikki?

Nikki dunkade huvudet i väggen
"Problem?" sa Jill och han såg upp och visste inte vad han skulle säga. "Låt mig gissa, den därkompisen? eller är han din pojkvän?" frågade hon och satte sig ner.
"Asså vi är mer än vänner men jag vet inte om vi skulle säga att vi är ett par och ja det är han. varje gång jag umgås med Tom känner jag mig som om att han är ett helgon och jag är djävulen själv och jag vill verkligen inte såra honom" sa han lågt och Jill la en arm runt honom.
"Du är nog inget helgon Nikki men älskar han dig kommer han förstå dig en dag" sa Jill och Nikki log lite
"tror du det?" sa han lite hoppfullt
"Ja vi lyckades ju förstå dig hyfsat" skrattade hon och reste sig sen upp "nej nu skall jag gå in, skall jag skicka ut Tom?" frågade hon
"Om du orkar" sa Nikki och Jill log och gick in