En ny tid

nej, aldrig att v skulle tänka den tanken!

Oh, jo..
Jag förstår bara inte varför..

inte jag heller...

Äh ni kommer få reda på det...

Jag har hört en mening från det nya kapitlet vi får läsa snart! Luna 1 råkade försäga sig är hon skickade ugglepost till mig....

Vilket jag ångrar starkt...

Men jag lääääängtaaaaaar!

HeHe!

Sa du inte att det skulle komma innan klockan sex?

OPS du kom på mig♥

Okej choken var att deta är det sista kapitlet...


Titel: Slutet
Språk: Svenska
Kapitel: 14
Färdig: Ja

De fem vännerna stirrade på Bellatrix som kom in i salen. Katie satt som förlamad och hon skrek till när Lydia kom in i salen.
- Saknat henne Owens? frågade Bellatrix med ett hånfullt leende. Katie fick motstå frestelsen att springa fram till sin dotter. Lydia verkade otroligt lugn, eller lugnare än hon borde ha varit.
- Titta vilken fin liten samling! sa Bellatrix med solklar sarkasm.
- Två blodsförrädare, en smutsskalle och titta… hon log sitt hemska leende…
- Potter! spottade hon ut. Harry log fejkat mot henne.
- Tillbaka till saken, så vart är det Owens? Bellatrix lät väldigt hotfullt medan hon gick mot deras bord med Lydia bakom sig. Katie hade fått tunghäfta och kunde bara titta fåraktigt på Bellatrix.
- Så var? Bellatrix var på gränsen till att skrika när Hermione kom till undsättning.
- På vårt rum..? försökte hon. Bellatrix skrattade sitt hemska skratt.
- Crucio! Hermione vred sig i lidande.
- Nöjd nu Owens? Bellatrix log hånfullt. Det här verkade vara droppen för Katie.
- Jag har i alla fall vänner! spottade hon ur sig. Bellatrix reagerade inte det minsta.
- VAR, OWENS, VAR? Bellatrix skrek så det ekade i hela matsalen. Katie svarade inte.
- Som du vill… CRUCIO! Den här gången träffade den Ron som trillade ner från stolen. Han reste sig sedan långsamt upp och log som ett tecken på att han var okej. Katie orkade inte längre
- Jag har den inte! skrek hon. Bellatrix blev genast blekare än vanligt. Hennes ögon lyste röda. Katie skulle normalt sprungit så fort hon kunde därifrån men just nu var hon riktigt förbannad på Bellatrix.
- Du hörde rätt! Jag har den inte! Varför skulle jag, en smart person, ge den till dig? Katie skrek men den här gången utan att ens skaka på rösten. Bellatrix ögon fick en liten glimt av rädsla men den försvann lika fort som den kom.
- Inte lika smart som jag trodde! Jag kan utan problem döda varenda människa i den här salen och du, du skriker på mig! Hennes ögon blixtrade av ilska när hon fortsatte.
- Det kommer stå dig dyrt, Owens! Hon riktade sin trollstav mot Katie.
- Avada.. Hon hann inte längre innan Tussie bet henne i benet.
De fem vännerna som inte ens sett när Tussie kom, stirrade på den lilla husalfen. Bellatrix skrek till av ilska. Hon försökte skaka av sig Tussie men då bet hon en gång till. Bellatrix föll till golvet med Tussie vid benet.
Katie såg sin chans och sprang och tog sin dotters hand. De andra följde snabbt efter. De sprang så fort de kunde i hopp om att hitta en utgång. De sprang runt i kanske en kvart innan Lydia sa till.
- Jag orkar inte mer! flämtade hon mellan sina snabba andetag. Harry lyfte upp henne på sina axlar innan de fortsatte. Det kunde ha tagit timmar innan Ginny stannade. De andra stannade också. Hermione nickade som om hon precis förstått något helt uppenbart. Ginny och Hermione ställde sig bredvid varandra. Båda snörpte till med sin trollstav och fönstret som var framför dem exploderade. Ron, Harry, Katie och Lydia tittade imponerat på dem. Ginny tittade ner från fönstret, det var kanske tre meter bort.
- Vi får hoppa! sa hon lugnt. Hermione nickade. De andra stirrade på dem som om de var dumma i huvet men Harry gick fram tog sats och hoppade. Det kändes som Harry hoppade från en trampolin. Det gick bra i luften men landningen var problemet. Han hade glömt att böja på benen och landade med benen raka. Han trillade av den kraftiga dunsten. Ginny skrek till.
- Det är okej! skrek Harry nedanför. Ginny gick nu fram och hoppade. Hon var smartare och böjde på benen. När hon landade gav hon Harry en kram. Hermione och Ron hoppade också och klarade det galant. När det var Katies tur hördes det steg bakom henne. Hon fick panik och tog Lydia med sig i hoppet. De landade som tur var oskadda. De sex sprang så gott de kunde eftersom alla var utmattade och för att de hade ett barn med sig.
De stannade vid närmaste motell. De hyrde rum och åt en rejäl middag.
När alla hade ätit upp tog Katie till orda.
- Vad händer nu? undrade Katie med frågan riktad mot sina vänner.
Harry ryckte på axlarna.
- Jag vet inte! Det är En ny tid…

Så varsågoda!
Hoppas ni gillade det!
Som jag sa innan var det här det sista kapitlet!

PUSS Luna!