We are left, they disappeared. (Rollspel)

Thomas stödjer sig med ena armen mot diskbänken och den andra i håret. Skulle det kanske vara så att han kan förlora Nikki ikväll på grund av att om någon gör något plötsligt så skulle hans temperament gå upp igen.
Tom vänder sig om då han hör någon komma in i köket. För någon sekund blir han ganska glad men det svaga leendet bryts ner då han ser att det är husägaren som kommer in.
HAn lyssnar halvt på vad hon säger och uppfattar några ord om att han skulle gå ut pånågon altan. THomas gör då som hon säger men vet inte om han vågar gå alldeles själv. HAn öppnar dörren till altanen och finner Nikki stå där. "Hej" säger han lågt och stänger dörren om sig. HAn hasde i alla fall hittat ut.

Nikki ser upp och möter Toms blick för att sedan sänka den, han gillade inte att Tom granskade honom, för honom var verkligen Tom som ett helgon.
"Hej" sa han lågt och såg på sina händer

Thomas biter sig i läppen innan han fortsätter. "Vet du varför jag sa det där? Det om att jag inte ville att du skulle dricka för mycket?" frågar han och rynkar pannan.

Nikki vände blicken mot Tom "antagligen för att du tänkte på dina morföräldrar eller för att du bryr dig" sa Nikki lågt, han var inte alls säker på varför Tom hade sagt det

"Ja, för att jag bryr mig om dig. Inte för att jag vet vad du kan göra då men jag vill inte minnas dig så. Förlåt men det här var nog för mycket för mig" säger Thomas och väntar på Nikkis reaktion.

Nikki ser på Tom innan han vänder bort blicken, han visste att han kunde bli mycket värre "förlåt, jag kan ordna så att nån tar dig hem om du inte vill stanna så kan vi glömma allt" sa Nikki lågt, de var vad han var van vid, att människor lämnade honom när det blev för mycket och allt med Tom hade varit som en dröm, men drömmar tar alltid slut

Thomas sätter sig ner på altangolvet och tittar upp mot himlen. "Det är lugnt. JAg stannar." säger han och försöker lösa stjärnornas mönster. "Jag vill inte lämna dig mer"

Nikki ser förvånat på Tom han var berädd på att han skulle lämna honom och när han inte gjorde det började det gå upp för honom att Tom faktiskt brydde sig och inte bara låtsades. han slog armarna om honom.
"Lämna mig aldrig" sa han lågt

"Jag lovar" viskar Thomas och drar med handen över Nikkis rygg. "JAg skulle aldrig klara av att förlora dig nu när jag väl har fått dig."

Nikki ler mot Tom även om han inte ser det "du är den första människan jag tror när de säger det" sa han lågt och skrattade sedan "jag fattar inte att du står ut med mig, jag är ett vrak" sa han