In the dark PRS Vidomina & Medi

"Nej jag tvivlar inte på vad du säger. Skuggar någon dig så kan vi säkert hitta den som mördar. Det är så jag menar." Hon log och skrattade mjukt.
"Gärna ett till. Det var inte svårt." Hon smekte hans kind.

Rion ryste till av behag av hennes beröring. Han såg bort för att se på henne igen. Han ville inte att hon skulle se att han gillade hennes beröringar då han inte var säker på att Alice gillade honom.
"Okej.. låt mig tänka.." Rion kliade sig på sin haka och höjde blicken för att tänka efter.
"..Jag..", började han. "..Jag är den enda överlevande efter ett slag mot mitt rike och behöver din hjälp. Skulle du rädda mig? Om jag säger att fienden är efter mig?"

"Jag skulle säga att mitt rike skulle hjälpa den som har hjärtat där det ska. Jag sr att du är rädd och har inte skadat någon så jag skulle hjälpa er."

"Det låter som det rätta att göra, Alice, men.. jag vet inte vem som har sista ordet. Är det Léon?" Rion skrattade kort igen och svalde."Vill du att jag tar ett nytt scenario? Eller har du övat färdigt?"

"Léon har inte sista ordet. Du vet att det är rådet men de ska vägleda." Hon log och smekte hans hand.
"Här har du ett. Jag kan inte visa mina känslor för min plikt är högre. Vad ska jag göra?"

Hon såg på Leo och lade ner en kudde medan hon skakade på huvudet.
"Behöver du någon hjälp Leo?" Viskade hon och tog sig närmare honom.

"Rådet? Men jag trodde.." Rion sänkte blicken med såg på henne igen. "Jag trodde du stod över rådet." Rion såg överraskad ut då hon greppade tag om hans hand och svalde på nytt. "Jag.. Jag tror att du ska följa din plikt. Har jag fel?" Rion lät osäker och kliade sitt bakhuvud samtidigt som han såg åt Alices håll. '

"Nej, Mira. Jag tror jag förstår hur en bäddar en säng."
Leo lade ner en kudde och placerade täcket så att de täckte madrassen. "Ser det bättre ut?"

"Jo jag står över rådet det var kanske klumpigt sagt." Hon log svagt.
"Så jag får inte följa mitt hjärta om det brinner för kärleken?" Hon gav honom en kyss på kinden och såg sorgset på honom.


Hon log retsamt och ryckte på axlarna.
"Prova om det är bra. " Hon tog av sig skorna och satte si på sängen.

"Jag vet inte, Alice.. " Rion rodnade vid hennes läppars beröring. Han visste ju att han tyckte om henne. Han ville ha henne.. eller var det hennes blod? Rion var inte helt säker. "Du står över allt annat, är jag säker.", sa han och svalde. "Jag och Leo stödjer dig."

Leo skrattade och försökte täcka sängen med täcket. "Duger det?" Han slog sig ner bredvid henne och mötte hennes blick. "Mira, jag..". Han fattade hennes hand och svalde.

Hon nickade och tog hans hand.
"Ska vi gå ut en stund? Jag vill känna nattkylan bara en liten stund..." Hon tog sig upp och kysste hans kind.
"Snälla gör mig sällskap."

Hon log och såg in i hans ögon.
"Ja?" Frågade hon mjukt och smekte hans kind.

"Ja. Låt oss uppleva nattkylan."
Rion greppade henne hand och kom strax därpå upp på fötter. "Javisst. Jag gör dig sällskap." Rion log då Alices läppar nuddat hans kind. "Visa vägen."

"..Jag är väldigt glad över att ha träffat dig.", sa Leo och svalde. Han kliade sitt bakhuvud och sänkte sedan sin hand. "Har inte Alice några fler plikter.. som både du och jag kan närvara på?"