Det sjätte trappsteget [SV]

SKRIV MER! Superbra!

10. Trubbel i paradiset

Mannen med den långa svarta kappan fick hela klassen att stirra, han såg så farlig men ändå så vacker. Och även om han inte hade sagt något än så kunde man ana att han hade en röst som kunde få en att göra vad som helst. Han ställde sig längst fram i klassrummet. Alla hade nu satt sig rakt upp och rå stirrade på mannen, speciellt flickorna. Mannen presenterade sig inte genom ord utan plockade fram en blek trollstav och viftade lätt men graciöst på den, ord började forma sig på tavlan bredvid honom i klassrummet.

Försvar mot Svartkonster
Edward White

När han hade avslutat sista bokstaven vände han sig mot klassen och yttrade sina första ord.

”God morgon, mitt namn är Edward, men jag antar att ni ska kalla mig Professor White. Idag så tänkte jag att vi skulle ha en introduktion till mitt ämne och prata lite om det.”


När de kom ut ur klassrummet var de som att de kom ut ur en dimma, det var som att hon hade varit hjärntvättad, det var någonting med honom... de andra hade slutat stirra efter ett tag men hon hade inte kunnat sluta, hon hade dragits till honom. Han hade nog gjort ämnet mycket intressantare än det egentligen var.
Plötsligt drog någon i hennes arm.
”Kom! Det är två killar som slåss!” Hon pustade ut då hon kände igen rösten som Williams. Hon mötte hans gröna ögon och bet sig i läppen.
Hon lät sig dras iväg mot bråket som utspelade sig lite längre bort. En Gryffindorare hon hade sett en gång förut var upptryckt mot väggen i händerna på en riktigt stor Slytherinare, han var inte stor på ett tjockt vis... nej, han hade bara onaturligt mycket muskler för en elva åring. Gryffindoraren som hon nu kom ihåg hette Sam hade en sprucken läpp och en rejält stor blåtira, medan den stora muskliga killen bara hade några svett droppar på pannan och uniformen inte så prydlig längre.
Sam fick flera slag i magen och sjönk sedan ihop i en hög på golvet. Hon sneglade åt Williams håll för att kolla hans reaktion över det hela. Till sin försckräckelse såg hon han stod och flinade! Vad var det för fel på honom? Den stora läskiga killen med likadant mörkbrunt hår som William började hasa sig åt hennes håll, hon kände paniken sprida sig, var hon näst på tur? Hon var en sekund ifrån att skrika då han plötsligt vred sig lite åt höger... för att highfiva William!
”Vad gjorde han?” Skrattade han, hon kunde se hans fina skrattgropar leka på hans kinder.
”Han var bara allmänt dryg, han frågade mig om vägen till sin lektion.” Skrattade han tillbaka. Då insåg hon att han inte alls var försteklassare utan bara ganska kort, han hade inte varit på deras lektion.
William vände sig mot henne och pekade med hela armen på pojken framför honom.
”Det här är Jake min bror, han går sitt fjärde år.” Han flyttade på armen så att den pekade på henne istället. ”Och det här är Alecia, och som du ser går hon sitt första år.”
Jake grymtade ett lågt 'hej' och vände sig sedan om för att gå iväg, men istället så gick han rakt in i Professor White!
”Jag tror det är bäst om du följer med mig Mr. Stevens...” William tog tag i hennes arm och försökte smyga iväg men Professorn hann snabbt ikapp dem.
”Och jag tror att du också borde följa med Miss Eivan.”

____________________________________

Jag suger på att skriva nya kapitel, jag vet, och förlåt! Och förlåt för att det var ett aningen tråkigt kapitel det kommer hända mer snart lovar!

Och jag hoppas verkligen att jag inte tappar läsare på att vara så här seg, snälla stanna och vänta på mina kapitel! ♥

Jättebra! Haha, det är lugnt, jag väntar alltid på det bästa

^

Haha, aw. Jag lägger upp nästa kapitel efter någon mer kommentar

EDIT - AFHJAHJ I am forgotten xD Eh, a. Det verkar som mina läsare har tappat intresset såå a. Jag fortsätter inte för än dom har hittat det igen

Bra!
Mer

Nej hallåå vill ha meerr!! Älskar den här, den är grym och underbar, snälla lägg ut mer!

MEEEER! ÄLSKAR DIN FF!

10. Fläckiga ögon

Framför henne gick Jake, han var så stor så att han nästan täckte hennes vy över korridoren de gick i. Bakom henne gick Professor White, hon kunde höra hans tysta steg bakom henne. Medans Jake lät hur mycket som helst.
De svängde tillbaka in i klassrummet Alecia precis varit i. Utan tvekan slängde sig Jake ner på en läder soffa placerad längs väggen och sträckte på sig.
”Upp med dig Mr. Stevens!” Fräste Professorn.
Alecia ryckte till, han lät verkligen arg... och farlig. För att inte hon heller ska göra fel trycker hon upp sig mot väggen och står stilla. Hon tar små ljudlösa andetag för att inte störa.
”Se vad Miss Eivan gör, bara stå still och lyssna på mig!”
Vad gjorde hon ens här? Och varför försökte William dra iväg henne tidigare?
Medan hon funderat hade Professor White hunnit hämta en av hans läder stolar och placerat den framför dem. Där satt han nu och inspekterade dem med kritiska ögon. Nej kanske inte dem, för han tittade bara på henne.
I ögonvrån ser hon hur Jake höjer på ögonbrynen.
Till slut vänder han blicken mot Jake.
”Jakob Stevens, varför attackerade du en helt oskyldig förstaklassare?”
Jake bara grymtade till svar.
”Jaså du vill inte säga? Eller så har du ingen aning om varför och gillar att skada mindre. Nå vänta utanför så ska du få ditt straff efter jag pratat med Miss Eivan... och jag ser vad du tänker. Om du smiter så kommer jag att kontakta Filch om han inte kan göra ett undantag när det gäller elev bestraffning...” Jake's ögon blev stora som quidditch ringar och hans hud blek som månen. Han nickade tyst och gick ut genom dörren.
De enda par ögon som inte var hennes vändes mot henne.
”Alecia, visst är det så du heter?” Sade han och gav henne ett bländande leende.
Hon nickade stumt.
”Du behöver inte vara rädd, vi ska ju trots allt ha lektioner tillsammans resten av året...” Skrattade han fram.
Vadå resten av året? Tänkte han sluta efter det? Hon samlade mod till att prata med honom... det var någonting som inte stämde...
”Professorn, hur länge har du jobbat här?”
Han rättade till sig i stolen innan han svarade. ”Det här är mitt första år, precis som för dig.” Så antingen tänkte han bara jobba här i ett år eller så har jag bara fattat fel, tänkte hon.
”Går det bra i skolan? Trivs du?”
”Allt går bra hittills.” Svarade hon enkelt, ingen idé att berätta om det som hände på tåget.
”Mmm...” Svarade han ointresserat. ”Jag ser att du är vän med William Stevens...” Hans ögon stirrade rakt in i hennes nu, som om han kunde se exakt vad hon tänkte. ”Du kanske borde tänka lite innan du agerar, ha en fortsatt trevlig dag.” Sade han och avslutade med en vänligt leende. Det såg aningen ansträngt ut men det fick fortfarande hans vackra ansikte att lysa upp. Men då såg hon någonting. Hans ena öga var ljusgrönt med gula fläckar medan det andra var klargrönt med gula fläckar.


”Så, vad ville han då?” Frågade William henne på vägen till nästa lektion de hade med Ravenclaw.
”Jag vet faktiskt inte...” Han hade bara frågat hur hon trivdes och sagt det där om William... ”Han ville inget speciellt antar jag.”
Pojken bredvid henne rynkade pannan och vände blicken mot golvet nedanför dem. ”Var försiktig med vad du gör Alecia.” Sade han allvarligt. Sedan tittade han upp mot och gav henne ett leende, innan han skrattade och började springa.
”Sisten dit tvingar jag skicka ett alla hjärtans dag kort till Filch!”
Alecia morrade innan hon tog ett stort språng efter William.

__________________________________

Jag vet jag suger på att uppdatera, men nu har jag bestämt mig för att skriva mer och fortare så kanske mina läsare kommer tillbaka. Tell me what you think guys! ♥

Jättebra!!!

Super