Voldemorts dotter och den flammande bägaren [sv]

Jag menade inte att du ska stressa, ta den tid du behöver.

Det gör jag inte :p jag vill skriva bra kapitel o jag tar den tid jag behöver, jag är en Riddle och jag gör allt på mitt sätt

Det är bra att du inte blir stressad, då blir kapitlet inte lika bra

här får ni mina kära läsare en tidig julklapp från mig, hoppas den är uppskattad

Katpiel 3: ett dårhus, bulgariska och 14 krigare

Share "Den tråkigaste av alla dagar är snart här men jag får väll bita ihop för barnens skull. Ja jag har klätt granen och allt men nu ska vi inte prata om det utan om ni är snälla kan ni få veta hur det gick, lika bra att trycka på knappen"

Jag sökte blicken mot den jätte lika stadion och häpnade, den var hur stor som helst och det hade säkert fått plats tio katedraler innan för de gyllene murarna.
"Det får plats hundratusen åskådare och ministeriet har jobbat med det här hela året, hela stadion är försedd med antimugglar formler" sa Arthur och vi gick fram till biljettingången
"Finaste platserna, ta trappan till höger och gå sen högst upp" sa kvinnan bakom disken och vi började vandringen uppför med strömmen som vek av in på olika rader. Vi kom tillslut upp till hederslogen som låg högst upp, den var inte särskilt stor, utan fick precis plats med ett tjuga tal stolar som gick i mörkrött. Den lilla logen var placerad högst upp mitt i mellan de gyllene målstolparna och vi slog oss ner på våra platser. Jag tittade ut över stadion där alla häxor och trollkarlar höll på att inta sina platser. Jag tittade på planen som låg långt ner och den såg ut att vara av sammet.
"Dobby?" sa Harry och jag vände mig mot honom och upptäckte att han hade hittat en liten husalf som inte såg ut att vara särskilt glad över att vara där
"Kallar du mig Dobby, sir?" pep alfen och jag misstänkte att det var en hona
"Förlåt, jag trodde du var en vän till mig" sa Harry ursäktande och alfen log lite svagt mellan fingrarna
"Men jag känner också Dobby, sir" sa alfen och jag vände mig bort från dem och lät de prata ostört
"Är det inte fantastiskt?" sa Fred
"jo det är det verkligen, jag förstår dock inte hur man orkar bygga något sådant här" skrattade jag roat och tvillingarna nickade
"De där husalferna verkar vara konstiga typer" sa Ron efter en stund när de verkade ha pratat klart med husalfen som visade sig heta Winky
"Dobby är ännu konstigare" sa Harry och jag log lite
"Vad häftigt jag får killen där ner att peta i näsan igen och igen och igen" sa Ron när han tittade i sin omnikikare och jag bara blängde på honom och log mot Hermione som bläddrade i programmet
"först ska lagen visa sina maskotar" sa hon och Arthur sken upp
"Det är alltid roligt att se, lagen tar med något från sitt hemland och visar upp" sa han och vi nickade och snart började logen fyllas av en massa personer som Arthur hälsade på och sen kom Fudge in följt av några män som verkade vara från Bulgarien. Fudge skakade Harrys hand och log glatt mot honom och pressenterade sedan Harry för de bulgarisk trollkarlarna som tillslut förstod vem Harry var och började babbla upphetsat på bulgariska och jag försökte förstå lite av vad de sa
"Det här är Cara Riddle, det var hon som friade Sirius Black, ni vet, han som troddes vara mördare?" sa Fudge men männen såg oförstående på honom "Jag blir galen på det här, han fattar inte ett ord av vad jag säger och jag fattar inte ett dyft av vad han säger, jag behöver Bartys hjälp, o jag ser att hans husalf håller en plats till honom, mycket bra, de här herrarna hade nog gärna tagit alla platser om de kunnat" sa Fudge till oss och jag log mot herrarna och hälsade sedan vänligt på bulgariska och de såg lite förvånat på mig men svarade sedan en massa och jag nickade vänligt åt dem och svarade lite artigt på några frågor
"Pratar du bulgariska?" sa Fudge lite förvånat
"Jag pratar lite, jag förstår med än vad jag kan säga" sa jag lätt och han tänkte svara något när familjen Malfoy, Simon och Blaise kom in i logen och Fudge vände sig mot dem
"Goddag mr Fudge" sa Lucius och sträckte ut handen i en hälsning mot Fudge som villigt skakade den "Det här är min fru Narcissa och min son Draco. Hans vänner Simon Wizardmon och Blaise Zabini" sa Lucius och pressenterade dem alla
"Goddag, goddag" sa Fudge leende och gav Narcissa en handpuss och skakade mina vänners hand och vände sig sedan mot Lucius "Får jag pressentera mr Oblansk…Oblansk…öh…ja, han är i alla fall den bulgariska trolldomsministern och han förstår inte ett ord av vad jag säger. Nå är det någon mer jag ska pressentera?" sa Fudge och log sen mot Arthur "Ja ni har väll träffats?"
de båda männen såg hatiskt på varandra och Lucius viskade något till Arthur som blev röd i ansiktet och Fudge fortsatte sedan prata men jag struntade i honom och såg sedan på mina vänner
"Det är så kul att se er igen" sa jag leende och kramade om dem alla tre och de log stort
"Hur är det med dig Cara?" frågade Draco och gav mig en granskande blick men han rodnade inte som de andra hade gjort men han nickade ändå och jag log roat
"Det är toppen med mig, hur är det med er?" frågade jag vänligt
"Med oss är det bara bra, hur mår din gudfar?" frågade Simon leende och rodnade lätt men jag sa inget om det
"Han mår toppen, han var väll inte så glad över att jag lämnade honom men jag kan ju inte sitta instängd där hela tiden" skrattade jag vänligt och mötte sedan Narcissas blick och hon kramade om mig
"Du har blivit så stor" sa hon roat och jag log
"Ja jag växer ju fortfarande" skrattade jag roat och hon log vänligt och Lucius räckte fram handen och jag ignorerade den och kramade om honom "sluta vara så artig" skrattade jag och han såg förvånat på mig men log svagt
"Hur är det med fröken Riddle då? Du har väll drivit din gudfar till vansinne kan jag tro?" sa han lite skämtsamt
"Ja han sitter på dårhus nu" sa jag roat och de log lätt innan Narcissa och Lucius började diskutera något med nån av de andra trollkarlarna och jag log mot mina vänner och återgick sedan till trion som mumlade något om dem, Hermione var fortfarande sur på Draco och jag hade inte orkat lösa det. Ludo kom in springande i logen
"Är ni klara?" sa han uppspelt och jag log roat mot honom "Är vi klara att börja mr Fudge?"
"Vi är klara när du är klar, Ludo" sa mr Fudge avspänt och Ludo nickade och steg fram och mumlade några ord och snart överskred hans röst ljudet från åskådarna
"Mina damer och herrar, välkomna till den fyrahundratjugoandra världsmästerskapen i quidditch!" sa Ludo och jublet steg genast och publiken applåderade, sjön nationalsånger och viftade med flaggor och jag slog händerna för öronen och försökte att inte bli döv.
"Låt mig nu pressentera de bulgariska maskotarna" sa Ludo och satte sig ner och ett hundratals vilier kom ut flygande på planen och ett tjut från de manliga åskådarna hördes och jag utbytte en blick med Mioni, vist vilierna var väll vackra men de var inte mänskliga och de var hemskt elaka typer. Jag tittade på Harry och Ron som hade böjt sig framåt mot kanten och vi tittade undrande på dem. Jag såg hur även de flesta av de vuxna männen i logen hade börjat bete sig annorlunda precis som om någon hade kastat en förbannelse över dem och på sätt och vis hade de kanske gjort det. jag studerade Lucius som faktiskt satt helt normalt och stirrade på vilierna och Narcissa höll hårt i honom och jag smålog roat, Blaise och Simon stirrade som trollbundet på vilierna och jag vände mig mot Draco och mötte hans gråa ögon och han log mot mig och jag kände en konstig känsla i kroppen som jag inte känt innan. Jag la huvudet på sned och märkte att Draco var snyggare än vanligt. Jag log snabbt och tittade sedan på planen där vilierna nu försvann och ilskan vrål hördes från planen och jag tittade på Harry och Ron som såg ut som de skulle dyka från logen, vi drog ner dem och de såg surt på oss
"Och låt oss nu höja våra stavar för Irlands maskotar" sa Ludo och han hann precis avsluta meningen innan en gigantisk grönkomet kom in susande på planen och snart delades i två stycken som bildade en regnbåge innan de åter blev en grön massa men nu i form av en treklöver som susade över planen och det började regna guldmynt överplanen och jag han se att treklövern bestod av pysslingar och jag förstod att det var pysslingguld och ignorerade det. Ludo ställde sig åter upp och började pressentera de Bulgariska spelarna och deras namn försvann ut ur huvudet lika fort som jag uppfattat dem. Tillslut kom Krum ut och publiken började jubla och Ron såg ut som om han hade velat kasta sig ut och fånga honom. De bulgariska laget ställde upp och det Irländska laget kom ut och jag hörde de Irländska namnen och nickade, jag hade ju träffat dem så deras namn kunde jag bättre flygande och tillslut domaren och vi såg spänt på dem. Domaren som hette Hasan skickade iväg bollarna och spelet var genast igång och jag hade aldrig sätt något liknande. Det verkade som om spelarna inte ens kastade bollen mellan varandra det var som om Klonken hade ett eget liv och det tog inte lång tid innan Irland hade gjort sitt första mål. Jublet steg bland åskådarna och pysslingarna bildade åter treklövern i löften men som snart satt alla tysta igen när de båda lagen fortsatte sitt spelande och jag försökte hinna med men det var svårt. Och Bulgarien kvitterade snart och vilierna började dansa och jag hade lust att skjuta ner dem allihop. Men snart slutade dem och spelet var snart igång och plötsligt dök båda sökarna ner mot marken och vi höll andan
"De kommer slå i marken" sa Mioni förskräckt
"Bara Lynch" svarade jag kallt och såg hur Krum i sista sekunden rättade ut kvasten och Lynch störtade i marken "Han fintade, idiot" sa jag och Irland bad om time out och jag log roat
"Du är hemsk Cara, han kunde slått ihjäl sig och du ler" sa Ginny
"Jag kan ju sitta och oja mig om du tycker det är bättre, men jag ska bara sanningen! Lynch borde inte gått på ett sånt enkelt knep. Wronskis fint är hur gammalt och välkänt som helst, det är hur svårt som helst att utföra men som sagt väldigt lyckat om man gör som Krum gjorde nu" sa jag och ryckte på axlarna och Charlie tröstade Ginny. Jag tittade på Krum som genom kikaren, han spanade efter kvicken medans Lynch återupplivades av läkarna och han satt snart på kvasten och Hasan blåste i visselpipan och spelet fortsatte och snart fick Irland det första straffkastet och pysslingarna bildade orden HA HA HA och vilierna såg argt på dem och började genast dansa och jag suckade irriterat när domaren började stirra förtrollat på dem och började spänna musklerna och försöka imponera vilierna
"Kan någon slå till domaren" ropade Ludo och en läkartrollkarl sparkade till honom på smalbenet och Hasan rodnade och försökte sedan utvisa vilierna och de bulgariska slagmännen landade bredvid hon om och började klaga högljut
"Det här kan ta en otrevlig vändning" sa Ludo när Hasan vägrade lyssna på bulgarerna som pekade på pysslingarna som nu stavade orden HI HI HI men Hasan bara pekad mot luften och ville få spelarna att fortsätta och när de vägrade blåste han i visselpipan "Det verkar som om Irland får två straffkast och om inte Volkov och Vulchanov sätter sig på kvastarna snart kanske domaren bestämmer sig för ytterligare ett straffkast" sa Ludo men de båda slagmännen flög upp och spelet fortsatte och de båda lagens slagmän gick lös på dunkarna och om de kom nån spelare för nära verkade de inte bry sig i fall de slog till dem heller. Och nu började båda lagen spela så fult de kunde och inte bara dem, båda lagens maskotar verkade ha tappat fattningen och pysslingarna visade fingret åt vilierna som såg ilsket på dem och började kasta eld mot dem och nu kom deras sanna natur fram och ingen av männen tyckte att de såg särskilt vackra ut längre och ordningsvakter från ministeriet försökte skilja pysslingarna och vilierna åt men de gick inte särskilt bra. Men om maskotarnas kamp verkade hård var det inget jämfört med den som pågick i luften, båda lagen som spelade så tufft de kunde. Plötsligt kom en dunkare susande mos Krum som inte väjde undan tillräckligt snabbt och det hördes ett kras när hans näsa knäcktes och blodet rann över hela ansiktet men domaren sa inget för han hade fullt upp med att släcka elden som brann på hans kvast efter att en vilier hade kastat eld mot honom, men innan domaren hann säga något stört dök Lynch igen men den här gången efter kvicken och Krum kom inte långt efter och jag undrade hur han såg något alls
"De slår i marken" skrak Hermione åter och jag skakade på huvudet
"bara Lynch" sa jag och mycket riktigt, för andra gången slog Lynch i marken men Krum vek undan innan han slog i marken
"Vart är kvicken?" sa Charlie
"Krum har den, matchen är över" sa Harry och ingen verkade först fatta vad som hänt men snart steg jublet i arenan
"Victor Krum fångar kvicken men Irland vinner! Slut ställningen blev 160-170 till Irland. Vem hade kunnat tro något sådant?" sa Ludo och alla jublade och killarna försökte säga något till varandra och jag tittade ner på planen, Krum såg ganska illa tilltygad ut men vägrade låta läkarna ta hand om honom, hans kamrater såg lite dystra ut medans Irland flög runt och jublade medans ett regn av guldmynt föll över planen
"Ja ingen kan säga att vi inte kämpade tappert" sa den bulgariska ministern lite dystert och jag fick bita mig i läppen för att inte skratta åt Fudge förvåning
"Ni pratar engelska och så har ni låtit mig mima allting hela dagen"
"Ja mycket roligt" sa ministern och skrattade
"Medans Irland flyger ett ärevarv med sina maskotar tas quidditchpokalen upp till logen" sa Ludo och plötsligt bländades vi av ett vitt ljus och alla kunde se in i logen och jag log roat åt mina vänner som såg lite förvirrat på alla som kollade på dem. Två män kom in med en stor pokal och räckte över dem till Fudge som nu blängde lite surt på den andra ministern
"Låt oss ge en varm applåd till de tappra förlorarna, Bulgarien" sa Ludo och det bulgariska laget kom in i logen och Ron såg storartat på Krum som kom in sist. De hälsade alla på sin minister och sedan på Fudge. Jag studerade Krum och han verkade inte vara lika smidig på marken som i luften och men han höll ett hårt tag i kvicken och mötte sedan min blick och jag gav honom ett varmt leende innan det Irländska laget kom in, Lynch stödde sig på sina kamrater och han såg en aning förvirrad ut. Men de tog glatt i mot pokalen och lyfte den högt upp över huvudena och publiken jublade och Aidian log mot mig
"Trevligt att se dig Cara, har ni lust att komma på festen?" sa han till mig och jag hörde honom men nickade
"Det vore jätte trevligt, får jag ta med mina vänner?" frågade jag honom och han nickade
"Vi syns om en stund, möt oss vid våra tält och ta dem här" sa han och räckte över några mynt och jag tittade på dem och log. Båda lagen försvann och Irland satte upp på sina kvastar igen för att flyga ytterligare ett ärevarv och Ludo började genast prata om vilken minnesvärd match det skulle bli och han betalade tvillingarna som glatt tog i mot pengarna och jag försökte höra något vad folk runt mig sa men det var nästan omöjligt. Långsamt lämnade vi logen och kom tillslut ner på marken och jag såg på mina sex vänner
"Så vem vill följa med mig på vinnarfesten?" sa jag leende och höll upp några mynt
"Hur fick du tag på dem?" frågade Ron
"Jag har träffat laget förut men de kan vi prata om en annan gång? Så vilka följer med?" frågade jag och log roat och väntade på deras svar

"Så nu tänker jag vara så elak att inte berätta mer! Jag tänker inte vara allt för snäll! Jag måste ju få ha mitt roliga också. Imorgon är det jul och då ska jag roa mig, hoppas ni alla överlever julen, hahaha"

*Kash*

Väldigt bra
Nej, jag hamnar i komma och vaknar när nästa kapitel kommer

tackar :d hoppas det var en uppskattad julklapp haha ja gör så xD

Ja det var en uppskattad julklapp.
God jul hoppas du får en super fin dag imorgon!

vad bra åd har jag glatt någon ialla fall ja jag ska försöka, men precis som Cara så gillar jag inte jul xD men du får ha en bra jul ♥

Tackar Jag tror att du glädjer typ 1000000000000 personer även om dom inte läser dina ffs

♥ ja vi kan ju hoppas, det är alltid kul och glädja folk ♥