När folk blev stora och Voldemort vann.

Vi gick bort till kvastförrådet och Draco drog fram två kvastar, en till oss var.
Jag tog den ena och det pirrade till av upphettsning i kroppen.
Att äntligen få hålla i ett kvastskaft efter så många år, det gillade jag verkligen.
Jag satte mig gränsle över kvasten och sparkade iväg.
Det var en otrolig härlig kännsla att äntligen få flyga igen, jag flög högre och högre och sedan ner och hit och dit.
Det känndes som jag lämna alla de hemska åren på marken.
Jag stannade upp och svävade i luften och såg lyckligt på Draco som kom flygande emot mig.

Jag såg på några mugglare som satt ihop kurrade i en gränd
"vilken ska vi ta?" frågade jag och Jezebel såg på dem
"ta den svart håriga" sa han och jag tog ta i en svart hårig tjej några år yngre än mig och hon protesterade men jag slog till henne i huvudet och hon tuppade av
"måste de alltid vara så jobbiga?" suckade jag
"tydligen" sa Jezebel och lyfte upp henne och vi gick tillbaka till lägenheten och satte in henne i ett rum och låste
"så vad ska vi göra med den här?" frågade jag roat

- Vad skulle du säga om att få Quidditchen tillbaka?, som den var förr?, sa Draco och såg på mig.
- Det skulle väll vara härligt, men det är mycket som borde vara som det var förr, sa jag och log svagt mot honom.
- Men om det var någon annan som styrde, då kunde den ändra på en hel del eller hur?, sa Draco ivrigt och jag nickade.
- Jo, det skulle den väll, men då är man tvungen att döda Voldemort, Diademet, medaljongen och Nagini, sa jag och bet mig i läppen.

"vi kan ju försöka med parasiterna och försöka få dem att leva längre" sa Jezebel och jag nickade leende
"det låter bra. Ge du henne dem så ska jag äta frukost" sa jag leende ochgick ut i köket och struntade i att jag trampade på glaset

Draco såg intensivt på mig och jag flinade åt honom.
- Lycka till med att döda Voldemort du, sa jag roat och nickade mot skogen.
- Vi flyger över skogen, jag vill se hur allt ser ut, sa jag glatt till honom.

Jezebel kom tillbaka och såg på mig
"du blöder" sa han och jag nickade
"jag vet men jag orkade inte tassa på tå. Fick du i henne det?" frågade jag nyfiket
"jo då, det var inte särskilt svårt. Låt mig ta hand om såren nu" sa han och lindade om mina fötter och jag log
"hur tror du Laura har det?" frågade jag nyfiket
"jag vet inte, men hon har det säkert bra med Malfoys" sa han och lyfte upp mig och satte sen ner mig i soffan
"jag kan gå själv" sa jag och hoppades att Draco inte skulle skada henne
"inte nu" sa han allvarligt och jag suckade lite och började sen måla means han dissekerade ett huvud

Vi flög över skogen och jag kännde mig totallycklig, jag hade aldrig mått så bra på länge.
- Vi landar där, sa Draco och pekade på en liten öppning med en liten sjö mitt i skogen.
Jag nickade och vi landade.
- Tack Draco, det var underbart, saj ag leende och han log mot mig.
- Laura, vill du ändra den värld vi lever i?, sa han alvarligt och såg på mig.
- Ja, det är väll klart, vad tror du om mig egentligen?, sa jag förvånat till honom.

Jag såg på huvudet
"snyggt, va rädd om ögonen" sa jag leende
"klart, de är ju vackrast" sa Jezebel leende "när tror du din vän klampar in?" sa han och la ögonen på burk
"vet inte, jag har ingen aning om hon vill se oss eller ja mig igen" sa jag och ryckte på axlarna och fortsatte måla "vad hände med våra liv?"

Han sa inget utan studerade mig bara.
- Kan jag låna kvasten?, sa jag undrende till honom.
- Du kan få den om du vill, vi har så många, sa han och ryckte på axlarna.
- Tack, sa jag lyckligt och såg upp på himelen.
- Nej, nu ska jag ta och besöka Cara och se om hon är trevligare idag, sa jag och suckade lite.
- Laura, du är alltid välkomen till oss, sa Draco och jag rynkade på ögonbrynen åt honom men sa inget.
Han kanske bara ville vara vänlig, och föresten så ville jag ha en egen lägenhet när jag hade dödat honom, han som hade förstört mitt liv.
Jag satte upp på kvasten och vinkade glatt till Draco.
- Vi ses, sa jag glatt och flög iväg och landade utanför Caras lägenhet, jag försökte undvika att se allt förfall och alla skrämda mugglare.
Jag gick upp till lägenheten med kvasten i handen och knackade på.

Jag hörde en knackning och svängde med staven så dörren åkte upp och såg Laura stå där
"hej" sa jag trött "ledsen över att jag inte reser mig upp, men Jezebel tillåter mig inte" skrattade jag roat
"det var du som klev på glaset" sa han och jag bara himlade med ögonen
"hur var det hos Malfoys då?" sa jag kallt