Untold, deep and burning feelings. [SV]

Aw, så fint skrivet :3

Kapitel 11:
Severus och Lily (Severus synvinkel) :

Jag satt på min säng och försökte intala mig själv att andas. Jag hade hört folk prata om krossade hjärtan, men just nu antog jag att det var jag som fått mitt hjärta krossat. Och Lilys.
Bara tanken på henne fick mig alldeles varm, och tanken på att hon kanske grät just nu krossade mig. Om jag ändå bara kunde stå emot trycktet från de andra Slytherin-eleverna skulle jag kanske sitta med Lily just nu, och kanske med våran vänskap på en annan nivå.
Jag tittade på den knöliga papperslappen, ”Det blir ingen fest, jag går med Potter eller någon annan som tar mig för den jag är.” hade hon krafsat ner. Hade hon skrivit att hon skulle med Potter för att hon vet att jag avskyr honom? Var det bara ett tomt hot? Tänkte hon verkligen välja honom? Vad än svaret var så ville jag inte veta det. Men jag visste att jag behöver bli vän med henne igen.
Att gå tillbaka till lektionerna kom inte på fråga. Absolut inte. Jag fick helt enkelt skolka… som om någon skulle märka det ändå.
Jag var tvungen att tänka ut en plan för att bli vän med Lily igen. Så enkelt var det. Samtidigt inte enkelt alls.
Jag suckade och drog upp benen mot magen, men det var en oskön vinkel så det slutade med att jag lagt mig ner och ramlat ner på golvet. Jag hade bråttom. Lily fick inte gå på festen med Potter, för om hon skulle börja tycka om honom skulle det vara katastrof.
Jag kunde inte skicka en uggla till henne och ursäkta mig där. Det var fegt. Samtidigt vågade jag inte gå fram till henne i korridoren och fråga om jag fick prata med henne. Det fick bli en blandning.

Diskret gick jag upp och småsprang mot uggletornet. Jag fick en klump i magen när jag tänkte på att Lily nyss stått här, och kanske gråtit, i alla fall varit väldigt ledsen.
Jag plockade upp en bit pergament ur fickan och tog en fjäderpenna och en bläckfläska som någon glömt där. Jag funderade en liten stund, och klottrade sedan ner:
”Lily. Förlåt mig. Jag vet inte vad som tagit åt mig. Snälla, låt mig förklara. Möt mig utanför porten klockan åtta. /Sev.”
Det var fult, kort och kladdigt, men det fick duga. Jag hade inte all tid i världen. En ful, grå tornuggla fick leverera brevet. ”Till Lily Evans.”, sa jag till den, och blev förvånad över hur mörk, tjock och rostig min röst lät. Ugglan lämnade tornet, och jag bestämde mig för att ta en liten promenad och tänka igenom vad jag skulle säga ikväll.
~
Nu var det längesen känns det som. Aja, det här kapitlet blev kort, inte så bra och mycket känslor. Säg vad nu tycker, jag tål kritik :3

Hrm....
FANTASTISKT!!!!♥
Var bara så himla länge sedan du uppdaterade
Jättebra annars^^

Jättebra! ♥

Det är sjukt bra!! ♥
Men om du kan skulle det vara bra om du kunde uppdatera mer ofta, fast du kanske har haft mycket att göra, vad vet jag....
Men du skriver så fantastiskt, ska du veta. c:

MERAAAAAAAAA

mera , jättebra ♥

Awsome

Tack gullisar. ♥ och jag försöker att skriva så ofta jag kan, men det är så mycket just nu. Skolan, fotboll, släkten osv. ska dock försöka upptadera oftare.

Goodie Goodie! ♥